Nilsson tog andra VC-segern för säsongen

TT-SPORT

Skidor. Stina Nilsson vann sin andra världscupstävling för säsongen i Davos.

Ett målfoto och åtta hundradelar var allt som skiljde i det mest dramatiska och jämna kapitlet hittills i tvekampen med norskan Maiken Caspersen Falla.

– Jag började planera många stavtag innan hur och när jag skulle fälla ut benet, säger Stina Nilsson.

Efter att Stina Nilsson dundrat ifrån en bit in i sprintfinalen i världscupstävlingarna i schweiziska Davos såg segern mer eller mindre säkrad ut.

Dock återstod fortfarande en viss förrädisk och lurig kurva in mot upploppet.

Förra året föll Stina Nilsson just på den där isiga fläcken i kvalet.

Tidigare under dagen hade Teodor Peterson gjort detsamma i sin kvartsfinal - och därigenom satt krokben på möjligheterna till svenskt semifinaldeltagande på herrsidan.

Förtroende för "fällbenet"

Det svenska sprintesset visste med andra ord vad som väntade.

– Det är en lurig kurva. Är man trött slinter man kanske till lite extra. Men det är lika för alla så det gäller att lägga upp kurvan på det sätt som passar en själv bäst, säger Stina Nilsson till TT.

Hon lyckades hålla sig på benen - fast med vissa bekymmer.

Det lilla felskäret kunde ha kostat segern, då det gav jagande Maiken Caspersen Falla momentum i jakten. Centimeter för centimeter närmade hon sig svenskan.

TT: Hur gick tankarna på upploppet?

– Jag kände flåset, absolut. Men jag visste att jag är bra på att fälla de gånger det krävs fällning. Så jag började planera många stavtag innan hur och när jag skulle fälla ut. Det var ett vinnande koncept i dag, säger Nilsson.

Kälkåkning att vänta

Benet fälldes ut som det skulle, med åtta hundradelars marginal till den norska stjärnkonkurrenten.

Ett passande slut på en tävlingsdag där Stina Nilsson gick segrande ur varenda möjligt moment med kval inräknat.

– Jag hade känt mig stark hela dagen så jag tänkte lämna så lite som möjligt åt slumpen. Om någon ryckte skulle jag svara på det och det lyckades jag med. Allt förutom den där sista kurvan där jag halkade till gick helt perfekt.

Det gav inte bara säsongens andra världscupsseger - det gav också en kälke med en hink blommor.

– Det är en fin kälke. Jag fick till och med ett certifikat på att jag nu är en kälkägare.

TT: Vad ska du göra med den då?

– Det man gör med kälkar.

TT: Åka nedför backar?

– Ja, troligtvis blir det så.

Svag svenskdag i övrigt

Hon får dock vänta ett tag med att avnjuta sitt nya vinterfordon, då det redan på söndagen är dags för tio kilometer uppe i de schweiziska alperna.

– Förhoppningen där är att jag ska försöka behålla samma trygghet i tekniken. Jag har aldrig tävlat tio kilometer på hög höjd så det ska bli spännande, säger Nilsson.

Där återstår det att se om det blir fler svenska framgångar - för i lördagens sprint fanns det inte mycket annat än Nilsson att glädja sig åt.

Hanna Falk var enda svenska förutom Nilsson som nådde semifinal, dock utan att ta sig till final. Ida Ingemarsdotter var bara två hundradelar från att även hon nå semifinal.

TT