Signell känslosam över VM-succén

TT-SPORT

Handboll. Handbollslandslagets förbundskapten Henrik Signell är en känslomänniska.

Två gånger under VM i Tyskland har han fått tårar i ögonen när han har pratat med spelarna - efter matcherna mot Ungern och Norge.

– Det får jag ofta. Tjejerna brukar skratta åt mig, säger han.

Det är sent på kvällen på ett hotell i Leipzigs östra utkanter.

Förbundskaptenen Henrik Signell firar avancemanget till kvartsfinal i handbolls-VM med ett glas rött vin.

– Jag älskar vin. Rött lite mer när det är mörkt och kallt (det snöade rikligt i Leipzig på söndagen). Jag gillar när de är fylliga och det är lite tyngd i dem.

Han testar gärna traktens specialiteter men den här gången vet han inte vad han drack.

– Det var inte jag som beställde, säger han.

Gott smakade det i alla fall. Efter kvartsfinalförlusten mot Norge i OS och misslyckandet i mellanrundan i hemma-EM har han äntligen lett Sverige till seger i en utslagningsmatch i ett mästerskap.

– Det är jätteskönt. Tidigare har vi haft svackor. När vi är bra är vi jättebra men vi kanske inte alltid har varit bra när det står och väger. Det är skönt att visa oss själva att vi kan, att alla inte behöver vara bra på en gång. Det är klart att det stärker oss.

Ett landslagsmål

Signell fastnade tidigt för handboll. Han började spela i Sävehof som fem-, sexåring och debuterade tidigt i A-laget. Som 18-åring var han med i J-, U- och A-landslaget samtidigt.

Det blev dock bara en landskamp - och ett mål.

– Det var nog ett avstämt skott från nio meter. Jag var mittnia. Jag tror att det var 1994. Det var ett framtidslandslag inför Atlanta (OS 1996). Vi spelade mot Finland och jag fick väl en kvart, 20 minuter, säger Signell.

Livet tog en vändning när han blev pappa till Vincent, nyss fyllda 20 år. När han märkte att det inte fungerade att spela elithandboll och samtidigt vara småbarnsförälder tog han ett sabbatsår.

– Jag spelade den säsongen ut eller om det var en och en halv säsong men det blev för mycket. Jag fick inte ihop det, säger Signell.

Inspirerad av Puljevic

Han gjorde comeback och gjorde ytterligare sex säsonger som spelare men det blev ingen mer landskamp och direkt när spelarkarriären var avslutad bytte han planen mot bänken.

Redan som ung pojke hade han hängt i hallen och sett hur noga den kroatiske herrlagstränaren Ilja Puljevic var med detaljer och hur spelarna nötte teknik.

När Signell fick frågan om han ville ta över Sävehofs herrjuniorer tvekade han inte.

– Det kändes naturligt och intressant och jag fastnade verkligen för det direkt. Och det gick bra, säger han.

Ofta känslosam

Signell tog över landslaget inför OS i Rio de Janeiro och har nått sin största framgång hittills i VM i Tyskland. När han beskriver spelarnas prestation blir han rörd.

– Jag blir ganska ofta känslosam. Jag blir det väldigt lätt. Av fina saker, när andra människor blir glada eller när man är stolt. Och jag är väldigt stolt över tjejerna. Det är häftigt. Vi känner oss inte färdiga men det känns som om vi är på rätt väg. Vi blir jättemissnöjda om vi förlorar mot Danmark men det betyder inte att vi har gjort ett dåligt mästerskap.

Just nu beskriver titeln på Signells favoritfilm hans tillvaro:

Livet är underbart.

Leipzig, TT:s utsände