Att våga prata var Magyars nyckel

TT-SPORT

Fotboll. Han har mått dåligt och bevittnat ett tragiskt självmord.

Som ny ambassadör för Suicide Zero vill nu Richard Magyar, 26, hjälpa andra att våga göra det som en gång hjälpte honom.

– I mitt fall kom vändningen när jag öppet vågade prata om hur jag faktiskt mådde, säger den tidigare Hammarbybacken.

Suicide Zero är en organisation som vill motverka självmord och psykisk ohälsa, samt belysa detta, i det dolda, existerande samhällsproblem.

Att den före detta Hammarbyförsvararen Richard Magyar presenteras som ny ambassadör och talesperson för den ideella organisationen just i dessa juletider är ingen tillfällighet.

– Nyårsdagen är den dagen flest människor tar sitt liv i Sverige. Det är mer frekvent den här tiden på året, säger Richard Magyar till TT i samband med att hans nya roll presenteras.

Han själv har aldrig haft några aktiva självmordstankar eller någon medicinskt diagnostiserad depression. I dag trivs han med sin tillvaro som utlandsproffs i tyska Greuther Fürth.

"Jag tappade fästet"

Värre var det om man backar bandet tillbaka drygt ett år.

Hösten 2016 genomgick Richard Magyar en tuff period i sitt liv. Ett avslutat förhållande, en far som blev allvarligt sjuk och en farmor som gick bort. Dessutom hade han det även tungt på fotbollsplanen.

– De sakerna i sig kulminerade i att jag tappade fästet och inte mådde så bra.

Han mådde dåligt - men vågade inte visa det.

– Jag skakade av mig det hela tiden. Jag hade ganska svårt att prata om det och att vara ärlig mot mig själv.

TT: Tror du det påverkade att du var en allsvensk fotbollsspelare till yrket?

– Det är svårt att säga. Men något jag reflekterat över och som var väldigt tydligt då är att man lär sig tidigt att man blir delvis behandlad utefter sin prestation.

"Vågade acceptera det"

Richard Magyar berättar hur hans självbild hamnade i händerna på något han själv inte kunde kontrollera, när prestationerna på planen styrde hans värdesättning av sig själv som människa.

Magyar vittnar också om en jargong inom både manlig och idrottslig kultur där psykisk ohälsa är ett långt ifrån ett självklart samtalsämne.

– Jag vågar påstå att det finns en viss machokultur och att det är något som inte pratas om mycket alls. Även om jag ser mig som en öppen människa hade jag väldigt svårt att öppna upp om det, säger Magyar, som vittnar om att han träffat flera andra i sin bransch som gått igenom liknande tunga perioder i sina karriärer utan att våga prata om det.

Magyar vågade till slut - och hittade tack vare det ljuset i slutet av tunneln.

– I mitt fall kom vändningen när jag öppet vågade prata om hur jag faktiskt mådde. När jag vågade acceptera det och sluta ljuga för mig själv. Jag började på ett sätt äga situationen genom att öppna upp mig för lagkamrater och vänner.

Obesvarade frågor

Lite mindre än tio år tidigare hade han träffat en person som tragiskt nog aldrig hittade sitt ljus.

Under en semester i USA under julen träffade en då tonårig Magyar samt hans vänner, under ett besök på en skjutbana, en för dem okänd ung, amerikansk man. Han pratade och skämtade med dem först. Men väl inne på banan avfyrade den unge mannen bara ett skott.

Det träffade hans eget huvud.

– Man tänker på det i efterhand, om man då hade haft mer vetskap om problemen med psykisk ohälsa. Hade man kunnat höra något? Hade man kunnat se något varningstecken?

Hans egna frågor kommer aldrig kunna få ett svar.

Han och organisationens ambition är dock att liknande frågor aldrig kommer behövas ställas igen.

– Det är därför Suicide Zeros arbete är så viktigt. För att kunna se tecknen och för att kunna finnas där för de som behöver det.

TT