”Den skånska feministikonen har en röd tråd”

1 av 2
Liv Strömquist.
NYHETER

Hon har en röd tråd, den skånska satirikern och feministikonen Liv Strömquist.

Mens.

Blodet mellan benen – och kärnan i frigörelse.

Robert Gustafsson fick en gång frågan om varför det inte var några kvinnor i Killinggänget. Hans svar (Sydsvenskan 29/11-09) var en invecklad teori om att män genetiskt är roligare. Män har i alla tider behövt använda humor för att försvara sig och få ligga. Det har gjort dem till roligare typer.

Liv Strömquists svar på det ("Ja till Liv!") kan vara den mest brutala hudflängningen någonsin – och den roligaste. Hon slog fast att denna humor inte höjt Gustafssons ligg-faktor nämnvärt. Om man så tog Gustafssons "omelettartade kropp, panerade den i kokain, och rullade in den i Kleerups sovrum", så skulle Kleerup ÄNDÅ inte ligga med honom. Mina förväntningar på Liv Strömquists sommarprat var, kort och gott, skyhöga.

Svimmade av mensvärk

Och den skånska feministikonen har en röd tråd. Ett naturligt tillstånd som alla kvinnor hanterar en gång i månaden, men som blivit tabu- och skambelagt: ”Mens är fruktansvärt försummat i världshistorien”.

Hon inleder med sina egna upplevelser. Hur hon skämdes så mycket för att räcka upp handen i klassrummet och be att få gå till skolsyster, att hon till slut svimmade av mensvärk. Hon går igenom världshistoriens syn på mens, hur blodet har ansetts vara allt från orent till rentav giftigt. Mens har använts som skäl för att hindra kvinnor från att studera och arbeta. Den nutida reklamen som målar upp mens som ett ofräscht HOT som du måste skydda dig mot.

En folkbildare

Liv Strömquist brukar beskrivas som tecknaren som ”drar ner brallorna på patriarkatet”. I sitt sommarprat är hon framför allt en folkbildare. En pekpinne och en knuten näve. Med mens som utgångspunkt pekar hon envist på hur kvinnorollen hånats och förminskats, och hur systerskap hjälpte henne till kreativ frihet.

Det började i ett sovrum. Att våga säga en idé högt. Skolans mest populära tjej trodde på hennes förslag, om hur Jesus mamma Maria skulle förvandlas till en Material girl-Madonna i skolpjäsen. Resten är, som man säger, historia.