Svensk export: papper, järn – och Anita Ekberg
Anita
Från Södra Förstadsgatan till Fontana di Trevi. Här Anita Ekbergs i Fellinis ”La Dolce Vita”.
Bild: EUROPA FILM
Arbetarflickan från Malmö fick leva det ljuva livet
På femtiotalet gick den svenska exportindustrin på högvarv. Pappersmassa, järnmalm, kullager – och Anita Ekberg.
  Filmen ”Hon dansade en sommar” gjorde de svenska brösten världsberömda. Anita Ekberg gjorde dem dyrkade.
  ”Nostra Anitona”, som italienarna kallade henne. ”Vår väldiga Anita” med de grandiosa låren, stjärten - och ja, brösten.

1951 gick hon på Södra Förstadsgatan i Malmö när Rune Ernestad, som höll på med Fröken Sverigetävlingen, fick syn på henne och blev lyrisk.
  Det var ju femtiotal när jumperflickorna blev ett begrepp och stjärnorna i Hollywood hette Marilyn Monroe och Jayne Mansfield.
  Anita var 20 år, hade måtten byst 91, midja 62, höfter 94, hon var 174 lång och vägde 59 kg.
Så hon vann med besked och åkte till Hollywood för att bli stjärna.
  Det blev ett par hårda år och det blev inte lättare av att någon större skådespelartalang var svår att skönja. Anita gjorde vad hon kunde för att bli känd genom några småskandaler i trångtrånga klänningar. Och John Wayne fixade en roll i en eskimåfilm och sen fick hon faktiskt rollen som den vackra Helena i storfilmen ”Krig och fred”.
  Gaget räckte till en vit jaguar och lite till men ... det var tufft i Amerika!
  Så Anita Ekberg åkte till Italien 1958 och dansade barfota på gatan med innefolket en natt och det såg Fellini och så fick hon året efter dansa i Fontana de Trevi i ”Det ljuva livet”.
  ”Nostra Anitona” var född. Italienarna älskade henne.

Påven rasade mot Anita
På en trettio meter lång skylt blickade hon ut över Rom med en diamant i naveln och påven dundrade att hon var en fara för moralen.
  Medan polischefen muttrade att hon ”var en fara för trafiken”.
  Vad hjälpte det.
  Italienarna älskade henne.

Hade otur med männen
  Det kunde hon behöva, för någon större tur i sina äktenskap hade hon inte.
  Först med engelsmannen Anthony Steel, som var mer intresserad av att titta djupt i glaset än att titta djupt i hennes urringning.
  - Äktenskapet var en katastrof, sa Anita.
  Och sen tysken Rick van Nutter, som var mer intresserad av att leva på hennes pengar än att jobba själv. Det slutade med att han stack med hennes juveler.
  - Ett eländigt äktenskap, sa Anita.
  Sen hade hon en ”hemlig” affär i många år med en italienare, som hon vägrade säga namnet på.
  - Den ende jag älskat, sa Anita.
  - Fiatkungen Agnelli, viskade italienare.
  Fram till början av sjuttiotalet skulle det bli fyrtiofem filmer.
  I stort sett var väl samtliga, utom de två nämnda, rediga kalkonrullar, vars namn nästan alla glömt. Men hon tjänade en och annan slant och bor i dag i en villa utanför Rom.
  - Jag älskar glamour och jag älskar att umgås med glamourösa människor, sa hon vid ett av sina få Sverigebesök. Och hon fick sitt ljuva liv - om inte i Hollywood så dock i Rom.
  Hur många tjejer från Malmös arbetarkvarter kunde i början av femtiotalet få sådana glamourösa drömmar infriade.
Bosse Sandström

BRIGITTE BARDOT Filmen Och Gud skapade kvinnan gjorde Brigitte Bardot (född 1934) världsberömd som sexsymbol. Hennes varumärke, hästsvansen och den plutande munnen, togs efter av miljoner tonårsflickor.
  Efterhand gjorde hon sig av med sin utmanande image och gjorde seriösa roller med bland annat regissörerna Jean-Luc Godard och Louis Malle. Idag ägnar hon sig åt djurskydd.

MARILYN MONROE Marilyn Monroe (1926-62) är USA:s mest omskrivna filmstjärna under ljudfilmstiden.
  Hennes sexiga kropp, fotovänliga ansikte och obestridliga talang förenades med en ibland chockerande naivitet i filmer som ”Flickan ovanpå” (1955) och ”I hetaste laget” (1959). Trots försök lyckades hon aldrig befria sig från klichébilden ”Den blonda sexgudinnan”. Hon var både John och Robert Kennedys älskarinna.

GINA LOLLOBRIGIDA Gina Lollobrigida (född 1927) kom via skönhetstävlingar till filmen 1946 och blev på femtiotalet temperamentsfull bystdrottning (”La Lollo”) i t ex ”Den gyllene tulpanen”(1951), ”Nattens skönheter (1951), ”Kärlek, bröd och fantasi” (1953), ”Trapets” (1956) och ”Ringaren av Notre Dame ” (1958).
  Filmkarriären tog slut på på 70-talet. Då började hon bl a lansera parfymer. Och arbetade som stillbildsfotograf. Hon har även givit ut flera fotoböcker.