Fullt ös, Pettson

SPELA

Massor av hyss och svängig musik för barnen

Musiken svänger och djurens skämt med gubben Pettson lockar till många skratt.

Pettson och Findus som musikal är utmärkt underhållning för yngre barn.

Foto: aldrig tråkigt Allt går på tok när Pettson ska sätta potatis. Inte minst på grund av katten Findus. Sven Hedman, Johanna Werme Bladh och de andra skådespelarna gör en suverän föreställning för de minsta barnen.

Sven Nordkvists böcker om gubben Pettson och katten Findus – översatta till ett 40-tal språk, förvandlade till både tv-serier och långfilmer – är välkända för så gott som alla barn.

Bröderna Slut har gjort scenversioner av böckerna sedan tidigt 1990-tal, nu har de återvänt till den uppsättning som blev deras genombrott inom barnteatern, som de turnerade med 1993-1994.

De klarar allt

Handlingen är enkel: Pettson (Sven Hedman) tar itu med vårbruket och ska sätta potatis. Men Findus (Johanna Werme Bladh) och de två hönorna Prillan och Barbro (Jan Dahlqvist, Hannes Tidare) hittar ständigt på massor av hyss.

Det finns flera skäl till att det här är väldigt fungerande underhållning för mindre barn:

Musiken svänger.

Den lätt countryinfluerade popmusiken har nästan alltid refränger som fastnar.

Bra skådespelare. Alla på scenen behärskar allting: skådespeleri, sång, att spela instrument.

Sven Hedman har lite gratis då han är nästan konstigt lik den Pettson alla känner från de tecknade böckerna.

Men han är också väldigt bra på att mest bara sitta där och agera måltavla för de andra skådespelarnas skämt med honom.

"Bäst hittills"

Alltihop är också precis lagom långt, cirka femtio minuter.

Trodde lite grann att mina barn – sex och fem år – hade tröttnat på, eller kanske vuxit ifrån, Pettson, men de tyckte det här var den bästa scenföreställningen hittills, av de tre vi har sett de senaste åren.

Kackel i grönsakslandet

Jan-Olov Andersson