Det vackraste spel jag sett

Foto: något i hästväg ”Red dead redemption” har utseendet för sig men behöver jobba på sin stereotypa personlighet.
SPELA

Robert Duvall lutade sig fram i stolen och berättade hur det låg till:

– Ni européer har era Shakespeares och Molières, vi har westerns.

Det var på en tv-festival i Monaco för tre år sen, men tanken har inte lämnat mig sedan dess: om Rockstar verkligen ville dragga efter den amerikanska drömmen – det som varit det bärande temat i hela deras ”Grand theft auto”-serie – så fanns den där, djupast i deras kulturarv.

Det har gjorts försök förut att göra sandlåda av mellanvästern – ”Gun” var ett hyfsat sådant – men det har aldrig gjorts så här bra.
Jag vet inte om ”Red dead redemption” är det snyggaste spelet jag har sett men det är definitivt det vackraste: stjärnklara nätter som blöder över i gryningar, fantastiska solnedgångar över ett kaktusklätt präriepanorama. Tyvärr är miljön paradoxalt nog även spelets största stöttesten – i ”GTA 4” kan man tillbringa timmar med att bara kryssa runt på Manhattan, i ”Red dead redemption” tröttnar man snabbt på skumpande häströvar, hovklapper och enslig stäpp.

Storyn är som vanligt bättre än vad någon konkurrent skulle kunna få ner på pränt, men efter ett tag blir det lite som att befinna sig i ett ”Lucky Luke”-diorama bland alla elixirmånglare, guldgrävare, korthajar och andra stereotyper.

Det genomamerikanska pojkäventyret blir förutsägbart och man överraskas aldrig av intrigen eller karaktärerna. Med tanke på att Rockstar från början är från Leeds hade det varit fint om man hade kunnat låta lite mer av det europeiska berättarsättet skina igenom.

Lite mer Shakespeare och Molière, om ni så vill.