Det skär sig mellan konsten och spelet

SPELA

Sound shapes fascinerar – men kunde varit fantastiskt

1 av 7

PLATTFORM ”Sound shapes” är musik som landskap. Med spelaren som arkitekt.

Visionäre spelgeniet Tetsuya Mizuguchi lekte med den här tanken redan när han gjorde shootern ”Rez” och pusselspelet

: i båda dessa spel var musiken djupt integrerad med gameplay-mekaniken och förvandlade spelaren till medkompositör.

Jonathan Mak och Shaw-Han Liems ”Sound shapes” bygger på samma idé. De har dock valt att använda sig av plattformsgenren som verktyg, och involverat flera kända artister som bidragit med såväl konst som musik.

Slutresultatet är en sorts mixkassett som rymmer fem olika ”skivor” som alla varierar i stil och utförande.

Magisk musik av Beck

Spelutvecklarna Superbrothers har till exempel skapat grafiken till skivan Corporeals kontorstema, där man skuttar runt bland uttråkade tjänstemän och kubformade bås och försöker undvika de nedre våningarnas skärseldsliknande inferno. Estetiken påminner med sin bleka färgskala starkt om

, och är utan tvekan den mest lyckade stilen av dem alla.

Rent spelmässigt dröjer det dock ganska länge innan ”Sound shapes” blir intressant. Det är egentligen bara i de två sista albumen som musiken verkligen korrelerar med spelmekaniken. Beck har gjort en magisk låt i Cities, och när man spelar den postapokalyptiska banan som ackompanjerar den ligger gåshuden som klistrad. Att hoppa fram på låttexten i form av pratbubblor och samtidigt fly från exploderande bomber som håller takten är en sinnlig upplevelse.

Inga high fives

Men på det stora hela känns ”Sound shapes” mer som koncepttänk för sakens skull än ett lyckat möte mellan spel och konst. Plattformandet är för simpelt och musikskapandet” (man samlar noter som sedan blir en del av bakgrundsmusiken) för styrt.

Baneditorn som medföljer är som tur är både tydlig och rolig att pyssla med, men det är i nuläget lite för svårt att hitta guldkornen bland de användarskapade alstren. Jag tror inte att Mak och Liem direkt highfivar varandra när de ser alla ”Mario”- och ”Zelda”-tolkningar som hotar att översvämma utbudet.

Trots det har de mycket att vara stolta över. ”Sound shapes” är ett bitvis vackert spel och en bitvis ännu vackrare tanke.

Synd bara att de tu så sällan möts.

Jonas Högberg