Ett utmärkt val – om du är ett barn

Publicerad:

Kirby: Mass attack är en fantastisk lek – inget annat

PLATTFORM Jag vet inte vad som händer mig oftast, att folk chockas över våldsamheten i spelen jag spelar – eller att de chockas över barnsligheten.

Men de fattar inte. De fattar inte att bortsett från möjligheten att kontrollera förvuxna mördarbebisar i spel som förkortas ”GOW” så finns det inget i spelvärlden som är så heligt som det supergulliga, superfärgglada och superbarnsliga. Det anses vara en dygd finare än någon annan att kunna kasta av sig jag-är-en-vuxen-människa-pretentioner och bara leka.

För det är förstås det som den här barnslighetsvurmen är en återspegling av. Tanken på att tv-spel bara är en lek, och att de bästa spelen är de som fokuserar mest helhjärtat på att just låta oss leka.

Med den logiken borde ”Kirby: Mass attack” vara världens bästa spel.

Funkar extremt bra

Det är så sött! Skogsbanorna ser ut att vara att gjorda av färgad marsipan, snöbanorna ser ut vara gjorda av vaniljglass och Kirby själv – som enligt handlingen har delats i tio delar av ett ont skelett – ja, han ser ut som det utspillda innehållet i en lösgodispåse.

Och det är så roligt! Man kontrollerar alla sina Kirbysar (man kan styra upp till tio stycken samtidigt, beroende på hur mycket frukt man har samlat ihop på banorna) med pekpinnen. Genom att peka på olika platser manövrerar man dem på de tvådimensionella plattformsbanorna, och utöver detta kan man lyfta dem, kasta upp dem och få dem att nita små söta fiender. Det funkar extremt bra, och eftersom skaparna HAL är skickliga så lyckas de hela tiden variera spelkonceptet på förvånande och trevliga sätt.

”Kirby: Mass attack” är helt enkelt en fantastisk lek.

Så jag blir förstås upprörd över att jag glömmer bort det hela tiden. I samma ögonblick som jag stänger Nintendo DS-locket så pressas spelet till stoft, ett stort ingenting som inte upptar en millimeter av mina tankar. Inte förrän jag öppnar det där locket igen. Något stämmer inte! Det här är ju Världens Bästa Lek och Världens Bästa Spel. Jag borde tänka på det hela tiden.

Rent – och meningsbefriat

Sedan minns jag när jag har känt så här förut.

Jag spelade ”Super Mario galaxy” och all världens spelmedia vrålade så högt om att det var världens bästa spel att jag inte ens lyckades höra rösten i mitt huvud som sa att det inte stämde. Att det bara var ett spel. En rolig, tom lek.

Och jag vet inte varför det här förväntas av mig. Att jag verkligen ska tycka att den rena, oftast meningsbefriade, leken ska vara det bästa spelmediet har att erbjuda. Jag menar, jag älskar ju Bamse och Pettsson (och framför allt Findus) men idag får jag ju faktiskt ut mer ut av, exempelvis, ”Mad men” och Haruki Murakami. För mig, som är vuxen, är det ju helt naturligt att något som utmanar mitt vuxna intellekt kommer att betyda mer än något som inte gör det.

Så om du är ett barn så vill jag att du ska veta att jag helhjärtat rekommenderar dig ”Kirby: Mass attack”. Det kommer att passa dig alldeles utmärkt. Och ni andra, tja, jag har förstås inget emot att ni älskar det, ni också. För mig får ni gärna fortsätta leka med Peter Pan i landet där man aldrig blir stor.

Men jag stänger det fönstret nu.

Johan Martinsson

Publicerad: