Censur och hat inte samma sak

SPELA

Att Valve stoppar ett avskyvärt spel
har ingenting med censur att göra

1 av 3 | Foto: ”Papers, please”.

Censur är ett dystert faktum i spelvärlden.

Nästan lika sorgligt är att vi så ofta missförstår ordets definition.

Scenen är svartvit. Vi ser en man som står och stoppar på sig så mycket vapen han kan bära.

”Jag hatar den här jävla världen och de mänskliga maskarna som kalasar på dess lik. Mitt liv är fullt av kallt, bittert hat,” säger han. Sedan öppnar han dörren, kliver ut och börjar mörda alla han ser. Kvinnor, barn, folk på gatan som gråter och ber för sitt liv.

”Hatred”, som spelet heter, glorifierar inte bara våld mot oskyldiga – det fullkomligen frossar i det. Den polska utvecklingsstudion Destructive Creations består nästan uteslutande av folk som är nynazister och vit makt-supportrar. De skänker pengar till hatgrupper och postar rasistiska länkar på sin Facebooksida.

De betonar att ”Hatred” inte ska tas så allvarligt, men i praktiken är det svårt att inte tolka spelet som ett politiskt statement. Dess centrala tema är nämligen hämnd på ett samhälle utvecklarna inte längre vill vara en del av. Faktumet att så många av de närgångna dödssekvenserna som visats hittills skildrar våld och tortyr mot färgade människor gör bara motivet otäckare.

Föga förvånande är det få som vill förknippas med ett sånt här spel. ”Hatred” är exempelvis byggt med det kostnadsfria utvecklingsverktyget Unreal 4, men Epic Games som ligger bakom spelmotorn har redan begärt att deras logga ska tas bort från både trailers och slutprodukt.

Och nyligen plockades ”Hatred” även bort från från Steam Greenlight – en tjänst där användarna kan rösta fram vilka titlar som ska släppas via den populära onlinebutiken – eftersom Steams ägare Valve vägrade ge ut det. Något som omedelbart fick anklagelserna om censur att hagla.

Det här är ett ämne som är värt att diskutera, för censur är i högsta grad ett faktum i spelvärlden. Men det är inte det som ”Hatred” har drabbats av. Att spelet plockas bort från Steam handlar om Valves rätt att inte behöva kopplas ihop med våldsidkande nazister. Och Valve för inte ett helt formats talan. Steam är en butik, inte en plattform. ”Hatred” kommer att fortsätta utvecklas just eftersom pc är en öppen plattform som inte censureras.

Och det finns någonting betryggande i det faktumet, hur illamående man än blir av ”Hatred” och dess utvecklare. Rättigheter existerar, även för de som försöker missbruka dem. Det här är en ofrånkomlig konsekvens av alla fria kulturformer.

Att något existerar innebär dock inte att vi behöver acceptera det. Jag är glad över att Valve sparkade ut Destructive Creations lika fort som de hann publicera projektet på Greenlight. Att det ändå har blossat upp en diskussion om censur kring just det här spelet – och inte de hundratals verk som de facto censureras årligen – visar hur usel spelvärlden är på att välja sina fighter.

Apple har i åratal censurerat spel med politiskt och naket innehåll från sina plattformar. För ett tag sedan stoppade de (något ironiskt) censursimulatorn ”Papers, please” eftersom den innehöll bilder av nakna människor. Spelet handlar om en passkontroll i en fiktiv diktatur där människor som vill komma in synas i sömmarna. En viktig poäng är just att våldgöra sig på den personliga integriteten med närgångna frågor och helkroppsskanningar. Spelet är skapat i en grafisk stil som påminner om ett åttabitarsspel. Apple tyckte att några gråa pixlar var att jämföra med pornografi.

Även om Apple senare hävde förbudet mot ”Papers, please” säger incidenten en del om deras inställning till spel. De skriver svart på vitt i sina stadgar att de bedömer spel på andra sätt än film och litteratur. ”Om du vill diskutera religion, sex eller politik – skriv en bok” råder de spelutvecklarna. Och till skillnad från Steam är App Store enda sättet att släppa någonting till IOS. Det är som om Microsoft skulle börja blockera spel till Windows baserat på deras eget personliga tycke.

Debatten om ”Hatred” visar, om någonting, att vi är så snabba på att skrika varg att ingen tar oss på allvar när det verkligen händer. Vi rycker ut i försvar för det spelvåld som aldrig någonsin har varit föremål för riktig censur, samtidigt som vi ignorerar de strukturer och institutioner som jämt och ständigt rånar spelvärlden på politiska spel, på genuina skildringar av sex och intimitet, och på rättvis representation för minoriteter och kvinnor.

Jag tittar på trailern för ”Hatred” en gång till. En svart man skriker av skräck medan protagonisten placerar en hagelbössa mot hans bakhuvud och trycker av. Huvudet exploderar över hela skärmen. ”Hatred” hymlar inte direkt med att det är en simpel, ondskefull folkmordssimulator som inte vill säga någonting, som inte vill sätta någonting i kontext. Allt det vill är att du ska hata. Jag är rädd – inte för spelet, men för den världsbild som lett någon till att skapa det. Det är en ren våldsfantasi riktad mot en värld som äcklar dem.

Har det rätt att existera som sådan? Ja, det har det. Men faktumet att ingen andra part hittills har velat ge ut spelet är ett friskhetstecken.

Folk gillar att påpeka att de lever i ett fritt samhälle, men de vägrar förvillande ofta att ta något som helst av ansvaret som att leva i ett fritt samhälle medför. Vi såg just Valve ta lite av det ansvaret, och för det förtjänar de applåder, inte anklagelser om att de försöker censurera en kreativ uttrycksform. Och på samma vis förtjänar Apple all kritik de kan få.

Den dagen vi kan se skillnaden mellan ”Hatred” och ”Papers, please” är dagen då spel kanske börjar tas på allvar av resten av samhället.

Carl-Johan Johansson