Lika magiskt 20 år senare

avAlfred Holmgren

SPELA

Dragon quest VI är än idag en liten högtidsstund

1 av 14

ROLLSPEL När Square Enix utannonserade remaken av ”Final fantasy VII” fick till slut alla jrpg-fans en anledning att kliva upp på morgonen igen.

Nu har de något att göra efter frukost också.

Ett mysterium

När ”Dragon quest VI” debuterade i mitten av 90-talet, då vi som törstade som mest efter ”Final fantasy” (sporrade av enmanshyllningskören Tobias Bjarneby i tidningen Super Power) precis hade börjat modda våra Snes-konsoler och för att kunna importera de amerikanska versionerna av spelen, var Enix magnum opus fortfarande ett mysterium. Serien som fick ”Final fantasy” att likna en kommersiell bagatell, som enligt myten bara släpptes på helgdagar eftersom hela landet annars skulle stanna upp mitt i veckan, men som nästan helt konsekvent blev utan översatta västerländska versioner.

Lever upp till myten

Egentligen har inte särskilt mycket förändrats sedan dess. Mellan Super Famicom-premiären 1995 och 2015 har ”Dragon quest VI” bara fått en enda konvertering (till Nintendo DS).

Något som inte blir mindre mystiskt nu när den DS-baserade smartphone-versionen till slut nått Europa – och det gamla äventyret visar sig vara ungefär lika fantastiskt som myterna gjorde gällande.

Lockar till dans

”Dragon quest VI” är retro i fler bemärkelser än jag orkar räkna till. Det utspelar sig i en genuin fantasy-värld där man hankar sig fram genom skogar och fält med hjälp av simpla knivar, helande örter och magier istället för två meter långa pistolsvärd och summons som får världen att rämna. Och det präglas av en väldigt 90-talstypisk japansk humor som går hand i hand med den ålderstigna tekniken. Paletten är lika återhållsam som i Kalle Ankas Pocket. Fienderna är slembollar, maskar med stora läppar och troll som distraherar en från att attackera genom att locka en till dans. Musiken består av ett fasligt tutande och pipande i allehanda midi-instrument. Och striderna, de är förstås strikt omgångsbaserade och mindre utförligt animerade än en genomsnittlig emoji.

Deppig fördröjning

Det är synd att så många av oss aldrig fick chansen att upptäcka ”Dragonball”-illustratören Akira Toriyamas och Yūji Horiis magiska världar redan när de var skinande nya, medan de fortfarande var några av de mest påkostade och omfattande spelen i historien, oavsett genre.

Att spela ”Dragon quest VI” drygt två decennier senare är nämligen inte riktigt samma upplevelse.

Men en upplevelse, det är det i vilket fall som helst.

ARTIKELN HANDLAR OM

Nintendo

Gaming

Rollspel