Soloutflykt i 80-talet

SPELA

Guitar hero: Rocks the 80's duger i väntan på rockhjältekriget

Med blicken fastfrusen mot den snöklädda horisonten är det lätt att snubbla över en pudel.

Det är ju i vinter som rockhjältekriget på allvar går över i sin andra fas via hatmatchen mellan "Guitar hero III" och "Rock band". På andra sidan evolutionen väntar onlinelägen en masse, en hel uppsättning nya attiraljer och originallåtar.

Nu sitter man här, strummar fram new wave-neon i A Flock Of Seagulls "I ran (so far away)" och tänker på "Vice City" och allt är som förut.

Det känns lite fattigt. Men jag är inte målgruppen.

Det är min bror Joakim. En ganska genomsnittlig PS2-konsument utan ekonomi till vare sig en Playstation 3 eller en ny titel varje månad.

Han spelar flyhänt tidigare installationer på expertnivå och därför blir förstås "Rocks the 80's" en vitamininjektion. Nya låtar. Nya utmaningar. Nytt nötande. Ny tillfredsställelse.

80-talstemat fungerar utmärkt. Däremot är urvalet ojämnt, jag älskar Skid Rows "18 and life" lika mycket som jag avskyr "Because, it's midnite" av Limozeen. Och att bara packa med 30 låtar och exakt noll nya spellägen känns, jämfört med seriens matiga föregångare, snålt.

Så jag står över den här vändan och väntar på framtiden. Jag misstänker att de flesta av er inte håller med.

Läs fler spelrecensioner

Peter Ottsjö