Inget darr på handen

SPELA

"Trauma center" vinkar kärleksfullt åt både "Scrubs" och "House".

Själv tänker jag på Magnus Härenstam.

Det är ju i den klassiska Magnus&Brasse-sketchen "Kirurgerna" som Härenstam fått sparken som urmakare för att han var för darrhänt.

"Fick man ju bli kirurg då".

Själv är jag ungefär lika kvalificerad. Skalpellen pendlar obönhörligt i minimala sicksacksnitt över androgyna kroppar. Men efter ett par timmars träning – och trots stressmusiken som river och sliter i mina nervtrådar under varje operation i tidsnöd – blir man sakta bättre på att inte ha ihjäl sina patienter.

Under den tiden har storyn också hunnit vecklas ut; pekpinnande moralkakor blir snart en kamp mot bioterrorism och stora konspirationer.

Det här i grund och botten samma spel som DS-förlagan "Under the knife". Ett knippe nya uppdrag, några nya instrument och ett skifte från pekpenna till nunchuck – vilket mestadels går smidigt – är Wii-unika inslag.

Läkargenren får gärna stanna i spelvärlden. Nu behöver den bara lite nytt blod.

Precis det vi får i kommande "Trauma center: New blood".

Peter Ottsjö