Vulgärt tidsfördriv – utan överraskningar

SPELA

Duke Nukem forever är inte värt den långa väntan

1 av 3
ÖVERDRIVEN CHAUVINISM Ironi eller ej – den steroidspände actionhjälten Duke Nukem blir inte rolig.

FPS ”Duke Nukem forever” startar med att man ombeds trycka ner högra avtryckaren på handkontrollen för att manövrera sin urinstråle i en pissoar.

Anspråksfullt är inte ordet.

Och redan då, i den allra första sekunden, kliver Duke Nukem ner i en fälla som förmodligen var omöjlig att undvika.

En spelkaraktär som skapades för att överträffa alla andra steroidspända actionhjältar, som aldrig tycks få slut på vulgariteter och obsceniteter, kan inte överraska. Och om allt är förväntat är det heller inte roligt.

Vulgär humor utan poäng

Duke Nukem är – både som karaktär och som spel – en anakronism: det har trots allt tagit 14 år sedan ”Forever” först utannonserades. Dukes överdrivna chauvinism (de bisexuella, c-kupade Olson-tvillingarna är inga Austen-karaktärer direkt) må vara en kommentar om spelets drift med sig själv, men det spelar ingen roll om det är ironiskt avsett: att de ger huvudpersonen en dubbelavsugning är inte roligt i vilket fall som helst.

Så ”Duke Nukem forever” försöker inte reboota serien eller dess karaktärer. Det är i princip samma upplägg som i ”Duke Nukem 3D”, det är samma vapen och fiender.

Skrattretande grafik

Och det är fult.

Animationerna är hårdgipsade, laddningstiderna är – som titeln avslöjar – evighetslånga, miljöerna är utnötta, fysikmotorn är fullständigt okänslig, och det finns något ironiskt i att se de gamla polisgrisfienderna i uppdaterad grafik – som egentligen skulle behöva uppdateras ytterligare någon generation.

”Duke Nukem forever” är ett tidsfördriv och försöker väl i ärlighetens namn inte vara så mycket annat, även om greppet att ersätta energimätare med en egovisare (som dessutom kan förlängas av egocentriska sysslor) är en rolig idé.

Men att döpa ett spel som bara roar i någon timme till ”Forever” är ett rätt trist skämt.

Kristofer Ahlström