”Dark souls II” är ren perfektion – än idag

avJonas Högberg

Superutgåvan Scholar of the first sin är allt fansen kunnat drömma om

1 av 5

ACTION Det är som att försöka förklara relativitetsteorin för en apa.

Varje gång någon ber mig redogöra för varför ”Dark souls”-spelen är så fantastiska får jag känslan av att just ha bitit i en citron. Jag vet ju att uppdraget är omöjligt. För det första förstår jag inte själv spelens lockelse till fullo – möjligen kan en psykolog stava ut de komplexa sadomasochistiska begär From Softwares verk triggar. För det andra: hur förklarar man perfektion?

Det går så klart inte, men som tur är går det att uppleva det. Genom att betrakta Mona Lisa. Lyssna på Beethovens femte symfoni. Och spela ”Dark souls II: Scholar of the first sin”.

Konsekvent hög nivå

Denna superutgåva av fjolårets mästerstycke är allt ett ”Dark souls”-fan kunnat drömma om. Grafiken har uppdaterats rejält alltmedan bilduppdateringen lyckas hålla sig konsekvent på en hög nivå (åtminstone i den testade Playstation 4-versionen).

Dessutom är alla tre expansioner inkluderade. Men From Software vore inte de blodtörstiga tuktare de är om de inte samtidigt tvingade sina spelare att göra sig förtjänta av detta extramaterial. För att kunna öppna dörrarna som leder till expansionernas områden måste man i ”Scholar of the first sin” först hitta speciella föremål som gömts på avlägsna – och förfärliga – platser i spelvärlden.

Skapar stor dramatik

Helvetesutflykterna är dock väl värda mödan. Belöningen – intrikata pyramider fyllda av dödsfällor, enorma torn med eldblästrade innanmäten, snöhärjade tempelområden – är inte bara en påminnelse om hur From Software obesvärat skapar dramatik genom sin storslagna estetik, här väntar även några av spelets absolut tuffaste utmaningar.

Den som redan spelat ”Dark souls II” till leda kommer inte finna mycket nytt innehåll i ”Scholar of the first sin”, men spelupplevelsen är till viss mån förändrad. From Software har remixat vissa av fienderna och deras placeringar runtom i Drangleics landskap och bjuder på en hel del överraskningar. I Heide’s Tower of Flame sitter numera vita riddare på marken som blir hotfulla först när spelaren nått en viss nivå. Och på plattformen som leder upp till bosstriden med Old Dragonslayer vilar en eldsprutande drake.

Nobelt syfte

Överlag är dock det mesta sig likt – vilket är lite synd. ”Dark souls”-spelen är trots allt som bäst när man får intrycket att From Software medvetet jävlas med sina fans.

Studion är raka motsatsen till en nervös curlingförälder, kravbilden som presenteras nästan deprimerande betyngande. Men syftet är nobelt. Allt From Software vill är att vi ska uppnå vår sanna potential.

”Dark souls II: Scholar of the first sin” är perfektion.

Och det förväntar sig samma sak av den som spelar det.

ARTIKELN HANDLAR OM

Gaming

Xbox One