Battlefield

Battlefield 2042 är inte kärlek vid första handgranatskastet

Det är inget dåligt spel – det befinner sig bara inte sitt bästa tillstånd

Av: 

Leo Pettersson

All out warfare når nya gränser med banor för 128 spelare. Gigantiskt, stundtals episkt och ibland rätt tomt.
All out warfare når nya gränser med banor för 128 spelare. Gigantiskt, stundtals episkt och ibland rätt tomt.

SPELA

Framtiden får utvisa hur bra framtiden faktiskt är.

Just nu är det i stället en portal till det förflutna som skiner starkast i nya ”Battlefield 2042”.

En kan enkelt konstatera att ”Battlefield 2042” inte fått den bästa av starter.

Spelet kryllar av buggar och problem. Det laggar i tid och otid, fordon kan köra upp längs väggar (eller är det meningen...?), det är smått omöjligt att höra var fotsteg kommer ifrån, jättemånga servrer-errors, det går knappt att skilja på fiender och lagkamrater vilket är svinjobbigt när man överväger att vänta på en revive, lik och fordon studsar över hela banan och specialistklasser som är obalanserade är bara några av de saker som stör upplevelsen.

Förstås är det inget som inte en patch eller tre kan fixa. Men det blir inte kärlek vid första handgranatskastet direkt. Och tyvärr kan det nog ta ett tag innan den här upplagan kommer i närheten av forna storhetstider.

De nya specialistklasserna får mig att sakna de ”gamla goa tiderna”.

Nyheter som inte når fram

Själva spelet är inte dåligt. Det nära framtidsscenariot känns fräscht och lagom futuristiskt. Trots att det inte finns någon kampanj (!) är det ett stämningssättande semi-postapokalypsscenario. Fordonen är synnerligen trevliga att blåsa runt i. Vapnen är för få men sitter även de bra i näven och har en kärlig känsla kopplade till sig.

En stor förändring är de nya specialistklasserna, där alla karaktärer har olika specialiteter. Vi snackar wingsuits, ballistiska sköldar, drönare och annat smått och gott.

Först känns det lite svårt att ta in det här. Janne Andersson, förbundskapten för herrlandslaget i fotboll, sa det så bra en gång: ”Jag är inte konservativ. Jag vill bara ha det som det alltid har varit”.

Det uppenbara problemet initialt är att de här klasserna är obalanserade. Vissa karaktärer överrepresenteras medan andra knappt återses på 128-mannabanorna. Jag föredrar också det gamla klassystemet eftersom det gav fyra tydliga roller i squaden och i laget. Att de sen spyr ur sig töntiga fraser både inför och efter matcher får mig ännu mer att känna att målgruppen nog är soldater födda på 2020-talet.

Och pssst. Det finns ingen scoreboard. Man kan alltså inte se sin k/d (kill-death-ratio) eller sina poäng. Nog för att man ska uppmuntra laget före jaget men den här typen av påtvingande åtgärder är väl... ja, kanske inte mer än en påminnelse av vår samtid i och för sig.

När ”Battlefield 2042” är som bäst känns det som att man spelar i själva trailern för spelet.

Episka BF-ögonblick

De nya banorna är gigantiska. Nästan på gränsen till för stora – och ibland blir det mer dötid än dödartid.

Men oroa inte. Svenska Dice är sedvanligt mästerligt skickliga på att skapa varierande miljöer som möjliggör de där episka ögonblicken som nästan bara ”Battlefield” kan lyckas med i skjutspelsuniversumet.

De sker kanske inte lika ofta som i exempelvis ”BF1”. Men när tornadon suger in en helikopter, som i sin tur exploderar mot en silo samtidigt som jag flyger en wingsuit bredvid denna galenskap är det som att vara en del av trailern för spelet. När ”2042” bränner till är det så förbannat coolt att det typ blir vapenvila några sekunder. Man står bara och beundrar spektaklet.

Nytt i all ära... Men det är i spelläget Portal som BF2042 verkligen når höga jäkla höjder.

Portal är fantastiskt

Spelläget conquest är vad jag och många andra förknippar mest med ”BF”. Trots förbättringspotential på fleeera områden är de nya banorna, klasserna och vapnen roliga att utforska. Men det är i dåtiden som ”2042”:s största spelglädje visar sig.

Portal heter spelläget som låter communityn själv komma upp med sina egna koncept. Man kan blanda vapen, banor och andra detaljer från ”2042” medtidigare upplagor: BF3, 1942 och Bad company 2. Det är vansinnigt bra.

Som allra roligast har jag haft när jag hängde på en server där de nya klasserna, vapnen och fordonen från ”2042” smackades in på banorna från BF3. Det här spelläget har enorm potential – och om det är några man kan lita på så är det just Battlefield-communityn.

Sist men också kanske minst har vi Hazard Zone. Ett spelläge med en frän grundidé där man i sitt squad ska samla på sig material från olika ställen på banan för att sedan fly iväg i en helikopter. Förstås i konkurrens med flera andra squads. Återigen är det lite väl mycket dötid här. Banorna känns för stora för ändamålet, eller så är det för få spelare inne på servarna. Det utgör ett halvskoj alternativ (säkert helskoj om man är fyra polare som kör) men konkurrerar inte med i synnerhet Portal.

Så ja, grunden som ”Battlefield 2042” vilar på är stark. Men om plånboken inte är den slagkraftigaste gör man sig nog verkligen en tjänst i att vänta på ett köp. Det är en bra produkt, den känns bara 75 procent färdig.

ANNONS EXTERN LÄNK

Samla dina lån och krediter och få lägre ränta med Advisa.

Advisa

Publisert:

LÄS VIDARE

”Forza Horizon 5" forcerar upp ribban för alla bilspel

ÄMNEN I ARTIKELN

Battlefield

Dice

Spel

Gaming