Bowser's fury spinner inte lika mycket som andra Mario-spel

Av: Leo Pettersson

Publicerad:
Uppdaterad:

SPELA

”Bowser’s fury” är som en sladdis i Super Marios spelfamilj som tagit efter flera av sina äldre syskon.

Mixen är ingen katastrof. Inte heller är det ett toppval i Switch-katalogen. Det är bara en lagom njutbar katt-meme till tv-spel.

Bowser's fury

Från 7 år.
Pris: Cirka 599 kr (ingår i ”Super Mario 3D World + Bowser's fury”, vilket är två spel i ett)
Format: Nintendo Switch
Utvecklare: Nintendo.
Utgivare: Nintendo.
Fotnot: Observera att recensionen bara berör ”Bowser's fury” och inte ”Super Mario 3D World”.


Jag älskar Nintendo för deras innovation och mod. Samtidigt som Xbox och Playstation släpper sina next gen-konsoler tänker Nintendo liksom öppna sin egen nöjespark i Japan (om det inte vore för corona). De har alltid gått sin egen väg.

”Bowser's fury” är så det senaste experimentet. Ett lustigt sådant. Å ena sidan bygger det på mängder av Super Mario-element vi sedan länge är vana vid, å andra sidan är det packat med nya idéer som både träffar och missar.

Premissen är enkel. Bowser går igenom någon extrem medelålderskris och terroriserar en värld bestående av ögrupper med sin vrede. Mario är förstås där för att ställa allt till rätta.

Bowser är större och argare än någonsin. Trots att det ser mörkt ut är ”Bowsers fury” för det mesta ett väldigt gulligt spel. Och det är Nirvana för kattälskarna.
Foto: Nintendo
Bowser är större och argare än någonsin. Trots att det ser mörkt ut är ”Bowsers fury” för det mesta ett väldigt gulligt spel. Och det är Nirvana för kattälskarna.

En aggressiv fyllekaja

Istället för att samla stjärnor eller månar är det denna gång ”cat shines” som ska inkasseras. För att få dem behöver jag klara av olika utmaningar som på vanan trogen är simpelt smarta och underhållande.

Haken är ju att Bowser, likt en aggressiv fyllekaja, ballar ur sådär var femte minut. Då förvandlas den annars gulliga världen till fullständigt kaos. Han sprutar eld som Godzilla samtidigt som eldklot regnar ner från himlen. Min hjärna klarar knappt av det. Inte heller hårdvaran pallar med kaoset. Ibland laggar det samtidigt som färgbalansen rubbas och det ser direkt fult ut.

Foto: Nintendo
Det är ta mig katten inget svårt spel.

Actionpackade bossfighter

Tur då att resterande delar flyter på sådär fint som ett Mario-spel ska göra. Att styra dinosauren Plessies längs vattnet mellan öarna är en av höjdpunkterna. Klurigheterna och fienderna ligger sedan på en enkel nivå - om man bara stänger av all hjälp från den oväntade medhjälparen Bowser Jr. det vill säga. Annars är det alldeles för lätt.

Man ska veta att den här världen inte direkt är packad med fiender heller, utan det är mer ett test av mina plattforms-skills. Det är hålla hålla tungan rätt i mun-gameplay.

Hela tiden har jag power-ups (uppgraderingar) till mitt förfogande. Mario kan kasta eldklot och bumeranger, ta på sig tvättbjörnsdräkten eller gå in i en kattform. Samtidigt som det är uppfriskande att ha dessa klassiska uppgraderingar i ett Mario-spel av open world-karaktär är balansen rätt kass. Det är egentligen bara tvättbjörns-tanuki och kattformen som gör nytta, med tanke på spelets fiende-fattiga kraktär.

När tillräckligt många cat shines har fångats in kan Mario också bli lika gigantisk som Bowser och ta upp strider mot honom. Dessa bossfighter har en ny härlig mekanik och jag gillar verkligen att de sker över samma värld som man annars utforskar i miniatyrform. Helt enkelt coolt och actionpackat.

Foto: Nintendo
Bossfigherna med Bowser är kanske inte direkt episka, men visst är de coola.

Repetitiv upplevelse

I det stora hela är ”Bowser's fury” verkligen syskonet till ”Super Mario Odyssey ” och ”Super Mario 3D World” (det andra spelet i denna samling). Men det är ett klart mindre önskvärt syskon.

”Odyssey ” gav oss en magisk värld som briljant gick att interagera med genom hatten. ”Super Mario 3D World” ger oss åter en polerad plattformsklassiker där de olika banornas stora variation är charmen. I sammanhanget är ”Bowser's fury” en långt mer repetitiv upplevelse, som dessutom avverkas på sisådär fem timmar. Även om dessa timmar nästintill flyger förbi är det uppenbart att spelet saknar substans. Det är skoj men ganska platt.

Det är också en enda stor katt-meme. Fiender, bomber, träd, blommor, byggnader... allt och alla har kattöron. Det må vara en våt dröm för rubriksättare på sociala medier-konton vars enda meningslösa syfte är att urholka allt som folk på internet verkar gilla. Men för mig som spelare är det inget som får mig att spinna.

Foto: Nintendo
Åkturerna på Plessie är en personlig höjdpunkt i spelet.
Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN