”New Pokémon Snap” är en frizon för vuxna barn

Publicerad:
Uppdaterad:
Succékonceptet från 1999 har kanske inte åldrats väl - men det representerar en nödvändig motvikt mot allt jäktande i dagens spelsamhälle.
Foto: Nintendo
Succékonceptet från 1999 har kanske inte åldrats väl - men det representerar en nödvändig motvikt mot allt jäktande i dagens spelsamhälle.

SPELA

Hur kul kan det egentligen vara att fotografera Pokémon?

Faktiskt roligare än vad man kan tro.

Pokémon måste vara ett av världens största varumärken.

Jag menar, hur många företag kan få nästan varje mobilägare i västvärlden att frivilligt motionera för en apps skull?

Men det började ju förstås inte där. Nintendos gulliga monster är för evigt odödliga tack vare en mängd uppskattade spel genom åren.

Utöver Gameboy-klassikerna var ”Pokémon Snap” till N64 ett av de mest populära spelen. Det kändes alltid lite konstigt för mig.

Så vi ska alltså observera och fotografera Pokémon? Hur kul låter det!? Som att spela mugglare i ett Harry Potter-spel.

Passivt men charmigt

Hela grejen med Pokémon är ju ”gotta catch ’em all”, känner jag.

Fånga, träna, slåss mot andra tränare.

Den ursprungliga spin-off:en fångade såleles aldrig riktigt min uppmärksamhet.

Uppföljaren ”New Pokémon Snap”, som nu släppts till Switch, lyckas heller inte helt bota min skepsis. Det är aningen för passivt och monotont för att bli en ny modern klassiker.

Men jaja, jag förstår charmen.

Foto: Nintendo
Man får mer poäng om man fånga flera Pokémons på samma bild. ”För sött” finns inte i denna ekvation.

Poängsystemet en fullpoängare

Poängsystemet när fotografierna utvärderas är suveränt uppbyggt och utgör i princip spelets fundament.

Det är enkelt att ta till sig och roligt att följa. Att bara fånga Machamp eller någon annan Pokémon på bild håller inte. Helst ska monstret göra någon posering, vara mitt i bildrutan, befinna sig i en bra omgivning, göra sig tillräckligt stor på bild, med mera.

Fotoexpeditionerna sker genom ett litet fordon döpt NEO-ONE. Det följer osynliga spår i monstrens naturliga habitat.

I denna ”rail shooter” styr jag inte fordonets framfart, utan kan bara vrida mig omkring för att knäppa bilder. Eller ja, jag kan också kasta äpplen, scanna min omgivning och spela musik för att interagera med omvärlden.

Foto: Nintendo
Det är en vacker och inbjudande värld man får lov att gå loss med kameran i.

Perfekt för barnfamiljen

Det är faktiskt roligare än vad det låter. För visst frigörs det endorfiner när jag tajmar den perfekta bilden (och blir så stolt att jag lägger upp den online).

Är man en barnfamilj är detta en riktig jackpot. Enkelt nog för alla att förstå. Långsamt nog för att alla ska hänga med.

För vuxna barn, som jag, utgör ”New Pokémon snap” en gullig japansk filt att vira in sig i när verkligheten fortsätter att vara galen.

Det är familjärt. Harmoniskt. Lagom utmanande.

Men vuxna barn som jag konstaterar samtidigt att varumärken av denna storlek inte direkt behöver anstränga ihjäl sig när de släpper en ny produkt.

Ett utdaterat koncept

Tiden mellan fotosejourerna fylls ut med ett långt ingenting. Det är ju inte så att konversationerna i det här spelet bygger upp mot något klimax i en fet storyline direkt.

Jag behöver inte höra samma gamla skitsnack om professor Mirrors research hela tiden. Jag är inte en av de animerade småflickorna i spelet som följer hans vartenda ord som om han vore Charles Manson.

Sen hade det inte skadat om expeditionerna bara var något snabbare och mer varierade. Det blir ganska monotomt för någon som är van vid tempo á la 2021. Speciellt ökenbanorna är direkt innehållslösa.

Så ja, konceptet är aningen utdaterat, långsamt och simpelt.

Men det är ju förstås charmen.

Publicerad:

LÄS VIDARE