Apple-censuren hör inte hemma i den fria världen

CJ Johansson: Beteendet borde vara oacceptabelt

”Endgame: Syria”

Böcker och musik borde tas på allvar, men inte spel.

Åtminstone om man frågar Apple.

”Om du vill kritisera religion, skriv en bok. Om du vill beskriva sex, skriv en bok eller en låt.”

Om du inte känner igen orden ovan är det för att du aldrig har läst genom Apples användarvillkor. Väldigt få gör det. Men de där formuleringarna för med sig stora konsekvenser. De har nämligen givit Apple fria tyglar att censurera spel i App Store. ”Vi ser på appar annorlunda än vi gör på böcker och sånger, vilka vi inte kurerar”, som de själva förklarar det.

I början av året bannade de ”Endgame: Syria”, ett spel som försökte skänka perspektiv på det syriska inbördeskriget. Två månader senare var det ”Sweatshop”, ett spel om barnarbete, som plockades bort.

Den här månaden var de igång igen när de bestämde sig för att sparka ut ”Joyful executions”, ett satiriskt litet verk där spelaren axlar rollen som en nordkoreansk avrättningsstyrka och arkebuserar demoniserade stadsfiender som radats upp mot en vägg. Spelet är en parodi på den propaganda som riktas till barn i Nordkorea. Den norska utvecklaren Fredrik Nordström beskriver det som ”en satir över vår villighet att acceptera moraliskt förkastliga handlingar genom gamification.”

Apple bemödade sig inte ens att berätta för honom varför de censurerade hans spel. De hade ingen anledning att göra det. Likt Nordkorea i spelet har de tagit på sig ansvaret att bedöma vad som är tillåten kultur och vad som inte är det.

Apple kan förstås göra vad de vill i sin egen butik, men de lever och verkar samtidigt i den fria världen. En värld där det är helt oacceptabelt att ett företag ägnar sig åt att censura en uttrycksform.

Eller det borde åtminstone vara det. Tyvärr har inte spelvärlden har lagt ribban högt för sig själv. Vi bryr oss inte när sånt här händer eftersom vi har så skamligt låga krav på vad ett spel borde vara. Vi har tagit för givet att de inte deltar i den mänskliga dialogen som pågår utanför deras egen lilla bubbla.

I kölvattnet av Wikileaks och Prism har debatten kring hur vi hanterar information blivit viktigare än någonsin. Det är dags att vi börjar ta det på allvar i spelsammanhang också. Vi måste behandla spelen som riktig kultur, inte leksaker.

Och vi måste begära att företag som Apple beter sig som om de verkade i ett fritt samhälle – inte i en militärdiktatur.

Carl-Johan Johansson