Krig som känns i magen

avPeter Ottsjö

Battlefield 3 är vackert och brännande intensivt

1 av 3

FPS De neoklassiska Paris-husen som omgärdar parken sträcker stolt på sig, säger inte ett knyst, reagerar inte på det som sker nedanför.

Eiffeltornet långt bort i fjärran. Mjukt fågelkvitter. Välkrattade grusgångar i räta linjer genom grönskan. Man skulle kunna få för sig att det här är en spelvärld framtagen för lyriker, poeter och diktare.

Om det inte vore för den tjocka svarta röken som stiger mot himlen. Om det inte vore för kulorna som viner genom luften. Om det inte vore för den där explosionen som fick träden att kröka sig.

Kriget om Paris

Första gången man spelar ”Battlefield 3” är det lätt att glömma sin roll, svårt att fokusera på rätt saker. Frostbite 2-motorn pressar fram sådan visuell fägring att man har fullt upp med att ta in alla intryck. Tills man själv står i skottlinjen och minns vad det här handlar om.

Multiplayer. Kartan Operation Metro. Spelläget Rush. Amerikanska marinkårssoldater som måste återerövra den av ryska styrkor ockuperade Paris-börsen.

”Battlefield”-veteraner kommer att att känna igen sig omgående. Om man jämför med närliggande ”Bad company 2” rör det sig fortfarande om fyra klasser att välja bland, men de är försiktigt modifierade. Assault är för frontsoldaten och Dice har – begåvat nog – införlivat medics i den klassen. Supportspelare kan ge eldunderstöd för att stänga av strategiskt viktiga zoner på kartan – eller försöka styra slaget åt ett annat håll. Engineerklassen håller sig fortfarande med antitank-vapen och reparations-kit. Och Recon gör kontroversiell comeback – eftersom få krypskyttar i ”BC2” faktiskt vet vilken deras uppgift är.

Större frihet

Dice hälsar att det i större omfattning än tidigare går att skräddarsy sina klasser efter tycke och smak – men de kommer också noga övervaka balanseringen efter spelets premiär.

Vad mer? Jo, återupplivandet av stupade bröder är inte längre automatiskt. Man kan välja bort medichjälpen för att slippa bli ihjälskjuten fyrtio gånger på samma ställe – och i stället välja fredligare spawnpunkter längre bort på kartan eller intill kamrater i sitt lag.

Ficklampor är en annan nyhet. Först känns de mest som ett sätt för Dice att glänsa med sin detaljerade ljussättning. När striden fortsätter ner i Paris tunnelbanesystem dansar ficklampornas ljuskäglor effekfullt över väggarna. Men de är dessutom ett taktiskt vapen som gör fienden desorienterad i närstrider.

Likt Arica harbor (för att ta ett exempel) i ”Bad company 2” byter Operation Metro skepnad flera gånger. Striden i parken är öppen med stora möjligheter att flankera – jämfört med tunnelbanekomplexets täta uppgörelser där man måste vinna mark meter för meter. Kartan kulminerar på Paris gator, där husens övre våningar kan ge lagen strategiska fördelar – så länge inte någon spränger byggnaderna i luften.

Hoppar nästan ur stolen

Dice har nästan hunnit tjata sönder Frostbite 2-motorns förtjänster långt före spelets premiär den 25 oktober (med en öppen beta i september). Den finkalibriga förstörelsen. Den oöverträffade ljussättningen. EA Sports-animationerna. Storskaligheten; Operation Metro, säger producenten Patrick Bach, är en av de mindre kartorna. Men det är ljudet som träffar hårdast. Inte bara för att ”Battlefield 3” så skickligt sorterar dem beroende på var man befinner sig – utan också för att det här är ett krig vars dödliga orkester känns i magen. Befinner man sig lite för nära en explosion hoppar man nästan ur stolen.

Det går inte att prata om ”Battlefield 3” utan att nämna ”Call of duty”. Likt ”Modern warfare 3” (och ”MW2”, för all del) begåvas Dices shooter med en omfattande co-op-kampanj. Och samma dag som Activision offentliggjorde sin premiumtjänst ”Elite” hälsade svenskstudion att deras nya Battlelog kommer att fungera som social plattform och samla spelarnas framsteg med statistik och siffror – utan kostnad.

Vem som vinner kriget i höst? Vi får vänta och se. Men redan nu står en sak klart:

”Battlefield 3” kommer att smälla högst.