”Forza 6” får hjärtat att slå dubbelslag

avAlfred Holmgren

SPELA

Men hypnotisk grafik kan inte rädda det långtråkiga karriärläget

1 av 5

RACING Den här recensionen får under inga omständigheter publiceras i Aftonbladet.

Om den gör det kan jag nämligen inte länka till det här klippet, som visar hur spelet ser ut i 60 bildrutor per sekund – det enda fullgoda sättet att förmedla ”Forzas” största styrka på.

Det kanske finns ord som kan beskriva känslan av att krama högertriggern och rulla ut längs en solstänkt startsträcka lika mjukt och följsamt som om det var på riktigt, men isåfall har jag inte hittat dem än.

Omöjligt att slita blicken från

Hur estetiskt tilltalande ”Forza 6” är beror till stor del på om du kör, säg, en gammal skruttig Volvo 850 eller gasar fram längs Prags kullerstensgator i en knallgul Ferrari F355 Berlinetta. Men tack vare den silkeslena bilduppdateringen (som är dubbelt så hög som i spinoff-serien ”Forza horizon”) blir det nästan fysiskt omöjligt att slita blicken från i vilket fall som helst.

Och det är tur, för efter de berusande första timmarna – eller rättare sagt näst första timmarna, då man äntligen får chansen att åka ståndsmässigt – är den hypnotiska grafiken det enda som håller en kvar framför tv:n.

Karriärläget är ett racingspels självklara ryggrad, den mekanism som bit för bit låter en upptäcka alla de skatter utvecklarna stuvat in under huven. I ”Forza 6” reduceras det istället till en slägga som gör allt för att slå ihjäl ens entusiasm. Känslan av sammanhang, av en faktisk karriär, är som bortlåst – istället består enspelarläget helt enkelt av en rad lopp som man bockar av i ordning, indelade i olika biltyper, eror och väderlekar.

Inget att kämpa för

Det här kanske låter som vilket bilspel som helst, men skillnaden är att man liksom aldrig har någonting att kämpa för i ”Forza 6”. Eftersom man vinner pengar och bilar varje gång man levlar upp är garaget snart fyllt med fler fordon än man någonsin kommer behöva. Ett typiskt lopp kan exempelvis resultera i att man belönas med 10 000 credits – och sedan ”vinner” en bil värd 300 000 i en slumpdragning för att man nått nästa level.

Det här eliminerar visserligen den outhärdliga grinding som i längden reducerade ”Forza 5” till tiotals, om inte hundratals, lopp på en oval bana för att skramla ihop tillräckligt med credits till nästa klass och turnering. I gengäld har Turn 10 den här gången valt minsta motståndets väg, för både sig själva och spelarna. Karriärläget i ”Forza 6” är inte en episk resa som får en att sitta uppe hela nätter i jakt på nästa uppgradering eller bil. Det är en strikt linjär affär där man på samma sätt som i själva loppen har en tydligt markerad rutt att följa från A till B. Det finns inget – eller åtminstone minimalt – utrymme för kreativitet, oväntade infall eller strategiska manövrar som att skramla ihop pengar till en bättre växellåda eller ett helt nytt vrålåk för att ta sig vidare. Allt man behöver göra är att komma minst trea i varje lopp så får man fortsätta. (Vilket är lättare gjort än sagt med tanke på den flexibla svårighetsgraden, som kan skräddarsys i detalj av den som exempelvis vill ha hjälp med styrningen eller racinglinjen i utbyte mot lite färre credits i belöning.)

Äntligen regn och rusk

Många förbannade med rätta ”Forza 5” när de insåg att antalet modeller reducerats kraftigt sedan föregångaren. I ”Forza 6” är dock ordningen återställd; menyerna dignar av kära återseenden för virtuella racingveteraner. Hjärtat slår dubbelslag när jag lyckas få tag på Imprezan jag brukade köra i ”Sega rally 2”, Vipern jag brukade köra i ”Gran turismo” och Bentleyn jag brukar köra i mina drömmar. Dessutom får de breda ut sig på betydligt fler banor än senast (26 kontra 17 – även om vissa av nytillskotten ärligt talat är rätt anonyma).

Vad som lyfter upplevelsen, och inte minst grafiken, ytterligare några snäpp är regnet och mörkret. Det kanske låter deprimerande, men när asfalten dränks i störtregn som bildar minfält av pölar, eller när natten sänker sig över en bana man tror sig kunna utan och innan, får ”Forza” en helt ny nerv.

Förlåter synderna

Allt det här kan dock inte hindra en från att, när man väl når fram till den mest exklusiva ligan, känna sig som att man tuggat samma tuggummi i 15 timmar.

Men ändå.

När morgonljuset exploderar som napalm över en vägbana spräcklig av fastbränt gummi. När regnvattnet bildar ett surrealistiskt skimmer över asfalten och dropparna pressas ut mot kameralinsens periferi i takt med att man närmar sig 300 km/h. När min nyvaxade F355 skär som en gyllene kniv genom startfältet och sedan störtar in i den ångande brasilianska regnskogen så snabbt att ögonen tåras.

Då kan till och med en fattig Aftonbladet-skribent utan körkort förstå varför romantiskt lagda bilnördar väljer att förlåta ”Forza” för alla dess synder.

Missa inga spelnyheter!

Följ Nöjesbladet Spela på Facebook och Twitter!

Nyheter Recensioner Intervjuer Trailers

Här är de största nyheterna i ”Forza 6”!

MODS Tyvärr inte moddar i bemärkelsen att spelarna själva kan modifiera innehållet efter behag – tänk dig snarare ”Halos” skulls, som låter dig modifiera svårighetsgraden på olika sätt i utbyte mot belöningar. Du kan exempelvis låsa dig själv till cockpit-vyn för att belönas med 10 procent fler credits per lopp, eller höja bilens vikt. Ett oväntat roligt inslag som gärna hade fått ta mer plats – att man bara kan aktivera en ”crew”-mod per lopp vingklipper exempelvis de taktiska möjligheterna.

REGN OCH MÖRKER Nu behöver du inte gräva upp gamla ”Forza horizon 2” för att få sladda fram i sidled över plaskblöt asfalt – eller navigera din favoritbana mitt i natten.

FLER BILAR OCH BANOR Närmare bestämt drygt 450 respektive 25, att jämföra med föregångarens 200 bilar och 17 banor. (”Forza 4” ligger dock än idag steget före med sina över 500 bilar och 26 banor.)

INGEN JEREMY CLARKSON Just det – samarbetet med ”Top gear” fortsätter, men till skillnad från i ”Forza 5” är det bara Richard Hammond och James May som släppts in i inspelningsbåset. Detta trots att Clarkson lånat sin röst till ”Forza”-serien ända sedan 2011 – och att Hammond och May vägrat göra tv-program utan sin ständiga kollega.

– Vi tror att folk kommer älska hur deras röster används i spelet. Jag har lyssnat på all deras dialog och tycker att det är det bästa de någonsin gjort, säger spelets producent Ryan Cooper till Digital Spy.

– Vi älskar ”Top gear”, och det gör våra fans också. Så länge de fortsätter vilja ha vad ”Top gear” adderar till spelet så kommer vi fortsätta ge ”Top gear” vårt stöd.

ARTIKELN HANDLAR OM

Gaming

Xbox One

Racingspel