”Monster Hunter Rise” är en jakttrofé för de vuxna barnen

Publicerad:
Världen i sig är kanske inte den snyggaste men de monster som vandrar den är förtjusligt detaljrika och häftiga.
Foto: Capcom/skärmdump
Världen i sig är kanske inte den snyggaste men de monster som vandrar den är förtjusligt detaljrika och häftiga.

SPELA

”Monster Hunter Rise” tilltalar både barnet och nörden i mig.

Det är mer roligt än vackert, mer pang på rödbetan än strategiskt och mer avancerat än inkluderande.

En sprakande jakt för rätt målgrupp, helt enkelt.


Monster Hunter Rise

Från 12 år.
Pris: Ca 549 kr
Format: Nintendo Switch
Utvecklare: Capcom
Utgivare: Capcom


Folk är som besatta av ”Monster hunter”-serien. Det är nog inte så konstigt. Egentligen är det ju det stereotypsikt perfekta spelet för en tv-spelsnörd.

Man ska alltså ut på monsterjakt.

Du har ett dussintal orealistiskt oproportionerliga vapen till ditt förfogande.

Ju fler monster du dödar, desto häftigare utrustning får du.

Sen har du två färdkamrater: En stridslysten katt och en ”hund” som du kan rida på.

Så lyder åtminstone förutsättningarna i ”Monster Hunter: Rise”, den senaste upplagan i serien.

Men nyast behöver inte betyda bästa.

Ingen ”wow-känsla”

Eftersom ”Rise” släpps exklusivt till Nintendo Switch kommer det väl inte som en överraskning att föregångaren ”World” var mer estetiskt tilltalande.

Femåringen i mig älskar verkligen arbetet som lagts ner på att skapa de olika monstren. Jag hade velat ha dem i en affischbok.

Men även om de är unikt coola får jag inte den där ”wow-känslan” när jag smyger upp på dem under en en jakt.

Alltså, speciellt när man som jag direkt hoppar in från att ha spelat något annat nytt spel, som exempelvis ”It takes two”, vill jag påstå att ”Rise” oftast känns ganska fult. Och det är ju synd.

Dessutom är det för mycket information på skärmen. Typ som att raida i ”World of Warcraft” med varenda add-on påslagen.

Men... ”Monster hunter”-serien är inte älskad för att den är vackrast. Inte heller för att den har bäst story. Utan uppskattningen ligger i att det ska vara roligast.

Foto: Capcom
Som ni ser blir det ofta kaos på skärmen - speciellt i Multiplayer.

Ett högre tempo

Det är också en actionfylld ”grab you by the balls”-gameplay vi leker med. För nya spelare vill jag dock förvarna om att det inte är enkelt. Det krävdes några Youtube-videor för mig att åter få det där flytet i striderna. Är man oerfaren (läs dålig) kan ”Rise” enkelt bli både svårt och segt.

Vet man dock vad man håller på med kommer de nya manöversteknikerna att förhöja spelupplevelsen rejält.

Införandet av änterhaken (wirebug) gör nämligen all världens skillnad. Denna nya egenskap (som möjliggör allt från långa hopp genom luften till vapenkombinationer) gör att både utforskandet och striderna fått ett bra mycket högre tempo än i ”Worlds”.

Foto: Capcom
Att själv ta över ett monster för att slåss mot andra monster är inte bara roligt - det är också mer effektivt då de slår hårdare än vad man själv kan göra.

Inget för den stora massan

Att ta upp jaktsäsongen som människa i all ära. Ännu mäktigare känns det dock att rida alla dessa monster själv och låta dem stå för attackerna med den nya mount-funktionen. Man kan alltså dundra in i en drake från ryggen av muterad grävling. Bara en sån sak.

Som ett spelbart ”Godzilla vs. Kong” men med långt många fler monster. Och stora vapen.

Nåja. Ett barnkalas för oss ”vuxna” gamers.

”Monster Hunter: Rise” är som väntat en kavalkad av häftiga ”boss-figher” mot en ny uppsättning monster. Jag gillar att det mer är en ”trial and error”-känsla snarare än att man ska läsa på om varenda liten detalj om varje monster inför jakten. Mer intuition alltså.

I och med sin väldigt nischade och tyvär lagom fula förpackning är detta häftiga actionspel fortfarande inte något för den riktigt stora massan.

Men för den högst lojala grupp rutinerade monsterjägare som redan finns därute är nästa jaktsäsong en lagom omgjord version av ett redan vinnande koncept.


Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN