”Svennis frågade inte om jag ville följa med”

Av: Robert Laul

Publicerad:

Grip om det avslutade samarbetet – och det nya

1 av 4
Han följde inte med Sven-Göran Eriksson till Kina, men Tord Grip är öppen för nya samarbeten i framtiden. ”Jag fortsätter gärna inom fotbollen. Om jag kan bistå någon gör jag gärna det”, säger Grip intervjun med Sportbladets Robert Laul.

Hans namn går som en röd tråd genom den moderna, svenska fotbollshistorien.

Men Tord Grip, 76, är ledaren som valt att verka i skuggan av våra mest framstående tränare.

På frågan om bästa minnet från VM-bronset 1994 svarar han en varm dag i Dallas och en dikt av Karin Boye. 

Hur är det för en gammal man att kliva ur skuggan, in i glömskan? 

Har vägen varit mödan värd?

I år är det 20-årsjubileum för Sveriges senaste VM-brons. Sommaren i USA 1994 ligger numera så långt bak i tiden att en hel generation nya fotbollsfans inte har några upplevda minnen av de för andra så odödliga matcherna.

Ännu färre kan på rak arm säga vad Sveriges assisterande förbundskapten hette på den tiden.

Tord Grip minns.

Allra bäst minns han en promenad på ett hotell.

– Det var i Dallas, inför åttondelsefinalen mot Saudiarabien. Vi var tvungna att ha morgonpromenaden inomhus, det var för varmt ute. 

Det låter som ett stort hotell?

– Ja, det var stort, det gick att promenera där. Havelenge (dåvarande FIFA-presidenten) hade lagt beslag på hotellet vi egentligen skulle haft. I vanlig ordning gick han före lagen som skulle spela.

Dagen då Tommy läste Boye

– Det var under den här promenaden som Tommy Svensson läste Karin Boye. Vi sa att ”Går vi vidare är vi i kvartsfinal, sedan är det bara att försöka nå så långt som möjligt”, berättar Tord.

”Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd”.

Så lyder första raderna i Karin Boyes I rörelse, svensk fotbolls mest kända dikt, som handlar om att inte låta sig nöjas. Några timmar senare besegrade Sverige Saudiarabien med 3–1 och nådde hela vägen till ett VM-brons.

Tord Grip anställdes av Svenska Fotbollförbundet 1991 och fanns vid Tommy Svenssons sida till 1997. Dessförinnan hade han arbetat med både damlandslaget och U21-landslaget samt norska landslaget.

Efter 1997 inledde Tord ett samarbete med vännen från 1970-talets Karlskoga, Sven-Göran ”Svennis” Eriksson. Deras gemensamma resa kom att gå via Lazio, England, Manchester City, Mexiko, Elfenbenskusten och Leicester.

I somras tog det plötsligt slut. 

När ”Svennis” skrev kontrakt med kinesiska Guangzhou R&F var det utan Tord Grip. I en kort notis i Sportbladet fick Tord frågan varför men han visste inte mycket mer än någon annan.

– Jag ska snart prata med ”Svennis”. Bara jag får reda på var fan han är, sa Tord.

Först ett knappt år senare träffas vännerna till slut i Antalya där ”Svennis” är på träningsläger med Guangzhou R&F.

När Tord och jag ses på ett hotell på Östermalm i centrala Stockholm är han precis hemkommen från den turkiska vårvärmen. Skjortan ser ny ut, kepsen är svart och blicken vänlig.

I ”Svennis” självbiografi Min Historia som kom ut i höstas ägnas hela kapitel två åt Tord Grip. Men några nya blir det alltså inte.

”Kände inte för Kina”

Tord tvekar några sekunder när jag frågar om det mångåriga samarbetet har brutits.

– Ja…det har det ju gjort såtillvida att jag inte är med honom i Kina. Så långt är det brutet. Men jag följer hans göranden, naturligtvis. Det gör jag oavsett. Det ska bli spännande när säsongen drar igång 9 mars.

Så varför följde du inte med till Kina?

– Jag vet inte. Dels frågade han inte, dels vet jag inte om jag kände så mycket för att åka runt och titta på spelare i Kina. Och det förstod ”Svennis” kanske att jag inte skulle vara så pigg på.

Är du besviken?

– Nej nej. Jag kan inte vara besviken på allt det vi har gjort tillsammans. Det blir jag inte besviken på. Det kommer jag aldrig att bli. Vi är lika goda vänner som alltid, säger Tord Grip.

Under fjolårets allsvenska var Tord Grip i stället Southamptons scout i Sverige. Han följde allsvenskan och specialstuderade talanger som Djurgårdens Daniel Amartey och AIK:s Robin Quaison.

– Jag var anlitad till november. Men de ville att jag skulle skriva långa rapporter. Så jag sa att ”nu känner jag inte för det här längre”. Om de vill ha en novell om varje spelare är det bättre att de anlitar Alice Munro, hon är duktig på att skriva noveller, säger Tord Grip med ett skratt.

Han blir snabbt allvarlig:

– Jag hade ingen kontakt med tränaren, jag träffade honom aldrig under de här sju månaderna. Jag väntade mest på besked från chefsscouten vad jag skulle titta på härnäst. Det blev lite…själlöst.

Vad tänker du göra framöver?

– Jag vet inte. Det får tiden utvisa. Jag har inga planer, ingenting. Jag promenerar mycket. Det har varit en fantastisk vinter, säger Tord som bor omväxlande i Stockholm och Degerfors.

– Jag brukar titta på Champions League på en pub här borta. Det är trevligt att träffa lite folk också.

Hur är det att förlika sig med att erbjudandena blir färre, att allt lider mot sitt slut?

– Jag är väl medveten om att det kan vara slut. Jag är förberedd och ser det inte som något dramatiskt. Det blir mer tid till annat. Mer dragspel, mer egenträning, mer att läsa.

”Fortsätter gärna”

Det är som att hela Tord Grips livsfilosofi, inte bara när det kommer till fotbollen, ryms i den där dikten av Karin Boye: Han har inte jagat vare sig framgång eller rampljus utan vägen har hela tiden varit målet.

– För mig är det det som är det viktiga. Jag tycker om planeringen för att sedan se resultatet. Och vinner du, ja då har du fått ett bevis på att du har gjort rätt.

Har din väg varit mödan värd?

– Absolut. Jag skulle göra det igen.

Så plötsligt kommer Tord på sig själv:

– Men jag fortsätter gärna inom fotbollen. Om jag kan bistå någon gör jag gärna det. Jag ska med (förbundskapten) Albert Bunjaku till Kosovo nu som rådgivare. Han bor ju här i Sverige, kom till Skövde som flykting. De spelar sin första officiella landskamp 5 mars. I Pristina mot Haiti.

Det är en stor händelse i Kosovo?

– Det är stort. Väldigt stort.

Tord Grip har åter sett till att vara på plats där historia ska skrivas. Ännu har den gamle inte riktigt avslutat sin långa fotbollsfärd.

TORD GRIP OM…

…Svennis självbiografi:

– Den är bra. Öppen och ärlig. Det var väl det han ville, annars skulle det bli massa grävande och spekulationer.

…om han själv ska skriva en:

– Nja, ingen självbiografi som ”Svennis”. Det mesta finns ändå dokumenterat. Vill jag ha reda på något kan jag gå in och kolla upp det.

…han också blev lurad på pengar av en före detta rådgivare (”Svennis” förlorade 100 miljoner enligt egna uppgifter):

– Nej nej, jag har inte haft de pengarna. Jag var nog inte intressant.

…Arsenal:

– Har varit mer sevärda än någonsin. Men Premier League är en tuff liga. Se på Özil. Det gick bra i början, sedan kommer jul- och nyårsschemat. Det tar knäcken på de som inte är vana vid det.

…Stefan Schwarz:

– Han hade spelat otroligt många matcher i Portugal inför VM och kände sig inte riktigt i form. Så han ville träna mer. Men eftersom han hade spelat för mycket ville vi att han skulle ta det lugnt i stället. Det var lite svårt att få honom att förstå.

…han tänker mycket på VM-94:

– Ja, mycket mer nu på senare år. Jag minns när vi fick reda på att vi hade gått dit. Vi var här i Stockholm och väntade på Frankrikes resultat. Sedan gick Tommy och jag på Café Opera. Min dotter hade varit där och sa att ”Dit måste du gå pappa!”. Vi tyckte det passade bra när vi blivit klara för VM. Men det var ingen bra upplevelse. Det var lite för stökigt för oss. Det blev en korv med bröd utanför, sedan åkte vi hem.

Spelarkarriär: - 1955: Ytterhogdals IK. 1956-1965: Degerfors IF. 1963-1967: Sverige (tre matcher/ett mål. 1966-1968: AIK. 1969-1973: KB Karlskoga. Tränarkarriär: 1969-1973: KB Karlskoga. 1974-1975: Örebro SK. 1976: Degerfors IF. 1977-1978: Sverige (dam). 1979-1980: Örebro SK/Sverige (U21). 1983-1984: Malmö FF. 1986: Campobasso Calcio (Italien). 1987-1988: Norge. 1988-1990: Young Boys (Schweiz). 1991-1997: Sverige (assisterande). 1995-1996: Indonesien. 1997: Young Boys. 1998-2000: Lazio (assisterande). 2000-2006: England (assisterande). 2007-2008: Manchester City (scout). 2008-2009: Mexiko (scout). 2009-2010: Notts County (scout). 2010: Elfenbenskusten (scout). 2010-2011: Leicester (scout). 2013: Southampton (scout). 2014: Kosovo (rådgivare).

Publicerad: