Anrell: Jag tror Frölunda agerar redan nu – Melin finns tillgänglig

SPORTBLADET

Det var spöklikt tyst i Scandinavium i går när Frölunda skämde ut sig på hemmaplan igen.

Men jag föreställer mig att det blir desto mer ljud i diverse mobiltelefoner de närmaste dagarna.

Jag föreställer mig att Conny Evensson får en hel del av samtalen.

Foto: Två raka hemmanollor Det är en dödssynd att falla igenom – på hemmaplan, skriver Lasse Anrell.

Det är en dödssynd att falla igenom på hemmaplan.

Särskilt om du har en dyr spelartrupp.

Då blir det burop.

Det blev det i Scandinavium i går.

Genomklappningen mot Luleå med 0–6 för en vecka sen fick alltså en upprepning i går.

Matchen mot Timrå blev på många sätt en oacceptabel demonstration av att Frölunda inte riktigt hänger med mot de bästa lagen i elitserien.

För sanningen är ju den att Frölunda var minst en klass sämre än Timrå.

Och det mest oroande är att när Frölunda börjar släppa in mål på hemmaplan så blir spelarna livrädda.

Jag har en känsla av att det kan vara förra säsongen som sitter kvar i huvudena på spelarna – trots att många är utbytta.

När publiken går hem mitt under matcherna – för andra gången på en vecka - tappar spelarna självförtroendet.

När publiken börjar bua – den goa fina Frölundapubliken – börjar spelarna darra.

Det ser verkligen jobbigt ut.

Fjolårssäsongen är nog närmare än vi anar.

Nu hade Frölunda otur att möta ett Timrå som förvandlats från ett loserlag och nu har fyra raka segrar. Laget spelade ett klassiskt disciplinerat försvarsspel och kvävde alla anfallsförsök från Frölunda.

Oturen att ha Ahonen i målet

Challe Berglund talade efteråt om att det här sannolikt var säsongens bästa match. Han såg oförskämt nöjd ut. Det som förbättrats de senaste matcherna är att försvarsspelet flyttats högre upp i banan. Med fem backar på plan blir det svårt att göra mål mot Challes kompakta men dansanta koloss.

Nu hade Frölunda dessutom oturen att ha en lallande Ari Ahonen i målet.

Den insats han gjorde vid 4–0 får Daniel Larssons tavla häromveckan att framstå som bara en smula småfumlig. Ahonen räddade en lös puck bredvid målet– för att direkt efter hjälpa Petr Tenkrat med en assist.

Vid 1–0 var han passiv – det var ett skott från blå linje som målvakten nog kunde ha räddat.

Men resten var knappast Ahonens fel. Både vid 2–0 och 3–0 blev tafatta backar bortsnurrade. Det såg fullständigt oacceptabelt ut och för oss som kan vår Per Bäckman så vet vi att det här var sånt försvarsspel som under hans storhetsperiod gjorde att han reagerade med ögon lika svarta som Conny Evenssons.

Nu såg jag inte mycket sånt.

En lätt böjd nacke, bara, och efteråt muttrade han något om att Timrå var bra och otroligt disciplinerade. Inte ett ord om det otroligt odisciplinerade hemmalaget.

Hans Crunak fick sparken för att sponsorerna tröttnat på hans klumpighet.

Per Bäckman lever farligt nu – eftersom hemmapubliken håller på att tröttna på honom. Om Bäckman hade lätt böjd nacke i går såg hela Goa gubbars ståplats ut som om de hade svårartade gamnackar.

Vad händer nu?

Efter 0–6 mot Luleå tog Frölunda visserligen uddamålssegrar mot illa skadedrabbade Djurgården och Modo. Men det är motståndare som Frölunda med sitt påkostade skrytbygge till lag borde slå ganska lätt.

Bäckman har en match före landslagsuppehållet – mot Mora på lördag. Vad som händer efter det vet jag inte, men jag tror att Frölunda redan nu agerar.

Conny Evensson jobbar redan i klubben och har varit frälsare förr. Men han har sagt att han inte tänker coacha igen.

Men läget är ganska intressant. Laget är bra – på pappret i alla fall – och läget är betydligt bättre än när Bäckman gick in som räddande ängel förra säsongen.

Roger Melin finns tillgänglig. Men han är kanske för snäll?

Niklas Wikegård. Men vill han? Tveksamt.

Vladimir Jurzinov borde vara trött på det tröstlösa i att rycka upp AIK.

Gunnar Johansson? Nja.

Gunnar Persson i Borås? Mera troligt.

Såg ni Jonas Franssons plock – bakom ryggen. Årets räddning.

Brynäs ligger på slutspelsplats. Hoppsan. Det löner sig att sparka folk...

Jonas Frögren är lika hård som Ossi Väänänen.