Flinck: Tack, Filippa!

SPORTBLADET

NANTES. Äntligen!

En svensk vägg längst bak.

Filippa Idéhn får Sveriges EM att leva ett tag till.

Sverige hade gjort 28, 29 och 30 mål i sina tre senaste matcher och förlorat alla tre.

Mot Serbien gjorde man 22 – och vann.

När räckte det senast för Blågult att göra 22 mål och ändå vinna en match?

Vi räknar då givetvis bort matcher som mot Färöarna där Sverige vann med 32–13 och då det följaktligen, och rent matematiskt, hade räckt att göra 14 mål.

Vi får gå tillbaka till 2011 när Sverige vann en träningslandskamp mot Island i Reykjavik med 22–20. Då styrde Johanna Wiberg försvaret och Gabriella Kain och Cecilia Grubbström stod i mål.

I en tävlingslandskamp har det i varje fall inte hänt på minst 13 år. Det är så långt bak i tiden som den svenska landslagssajtens arkiv sträcker sig.

Det var alltså smått unikt det vi fick vara med om i kväll i XXL Halle i Nantes: att det svenska anfallsspelet kärvar men man lyckas vinna ändå.

Och det var inte i vilken match som helst. Det var vinna eller försvinna mot Serbien i den mån Sverige skulle ha något mer att spela för ”på riktigt” i den här turneringen.

Smickrande siffror i paus

Anledningen stavas förstås Filippa Idéhn.

Hon och Johanna Bundsen gör sitt sjätte mästerskap som målvaktspar och de har varit genomgående kritiserade, eller i varje fall ifrågasatta, under i princip alla de här åren.

Visst har de gjort stormatcher och blivit hjältar men jag tror aldrig att en enskild insats av någon av dem i en så här viktig match har varit så avgörande som Idéhns i kväll mot Serbien.

Vi snackar dessutom om nästan 60 minuters storspel.

Det var också räddningarna och några linjeinspel som var det enda värt att lyfta fram från Sveriges första halvlek, som annars präglades av noll kontringsmål, åtta tekniska fel, två missade straffar och varken något flyt i anfalls- eller försvarsspel.

Ett nyckfullt Serbien i medgång är farligt för vilket lag som helst och vid 9–13 efter 26 minuter såg det riktigt mörkt ut för Sverige.

Men efter att fått några (ytterligare) domslut med sig och två serbiska utvisningar låg Sverige bara under med 11–13 i paus, vilket var smått smickrande siffror.

Tänker för mycket ibland

I andra tog Sverige chansen direkt och vände snabbt till 14–13 när Idéhn fortsatte storspela och försvaret fick träff. Det dröjde sju minuter innan serbiskorna gjorde ett spelmål efter paus.

Det var nog Sveriges bästa period i matchen.

Medan anfallet var bra, bitvis riktigt bra, mot Danmark fick Sverige aldrig något riktigt flyt mer framåt i den här matchen.

Men försvarsspelet var mycket bättre i andra halvlek än de tre föregående EM-halvlekarna. Spelarna och Signell menade efteråt att man slutade tänka så mycket i försvaret och gick mer på känsla.

Det här är ett väldigt rutinerat landslag där spelarna är taktiskt smarta och alltid är noggrant förberedda och pålästa på sina motståndare.

Men kanske kan det vara lite hämmande i vissa matcher eller perioder av matcher. Ibland kan det vara bättre att bara köra på, gå på intuition och inte fundera så mycket.

Alm klev fram

Men helt avgörande var förstås Filippa Idéhn som under stora delar av andra halvlek såg bollarna som kom mot henne i någon slags Matrix-slow motion, som hon själv beskrev det. Serbiskorna såg väl bara en levande vägg och blev allt mer stressade i avsluten trots att de kom helt rena på kanterna och på kontring.

Inför turneringen skrev jag att Sverige måste ha en mycket stark bredd för ett lyckat EM, precis som under VM där spelarna turades om att bli matchvinnare.

Därför var det extra kul att just Jenny Alm klev fram som hon gjorde, lite i skuggan av Idéhns fenomenala insats: fem mål, varav tre den sista kvarten och, förstås, det avgörande 21–20-målet i slutsekunderna.

Både Alm och Idéhn har ofta varit kritiserade de senaste åren, bland annat av undertecknad, men någon revanschkänsla ville ingen av dem prata om efter matchen.

Bäst om Sverige och Serbien vinner

Segern innebär att Sveriges EM fortfarande lever. Nu ska man se till att besegra Polen i tisdagens första match så att man garanterat får med sig Serbien och de två poängen till mellanrundan.

Men om Danmark bara besegrar Serbien i matchen därpå har Blågult faktiskt råd att förlora med upp till tre mål mot Polen och ändå gå vidare med två poäng.

Det bästa är förstås om Sverige vinner och Serbien besegrar Danmark. Då är tre lag vidare på två poäng och från andra gruppen kommer bara Ryssland med fyra poäng.

Det är fortfarande en lång, lång väg fram till en semifinal – men det lever i alla fall.

Foto: Jonas Ekströmer/TT
Handbollsdamernas fem bästa mästerskap sedan 2008 00:48
ARTIKELN HANDLAR OM