”De betalade lönerna med sedelbuntar”

SPORTBLADET

I dag återvänder Bergwall till bandyhysterin i Kazan

EDSBYN

Bandy i ryska Kazan - hur låter det?

Ser du grått, kallt, fattigt elände framför dig?

Tänk igen.

- Efter ett halvår i stan hade jag blivit riktigt rejält bortskämd, säger Marcus Bergwall, som i dag flyger tillbaka till Kazan för att spela VM.

Foto: Marcus Bergwall trivdes bra som bandyspelare i ryska VM-staden Kazan - mycket tack vare pengarna.

Marcus Bergwall är nyckelspelare i det svenska VM-lagets försvar. Redan 2002 försökte Raketa Kazan locka honom till sig, men fick nobben.

Året efter blev Bergwall arbetslös - och den här gången tackade han inte nej när ryssarna hörde av sig.

Är man van vid att spela för växelpengar i Sverige så är det naturligtvis lätt att lockas av skattefria sedelbuntar.

Stora pengar

- Pengarna var ju den stora anledningen till att jag lämnade familjen. Företaget jag jobbade på gick i konkurs och jag blev av med jobbet. Genom att åka till Kazan och spela kunde jag jag betala på mitt nybyggda hus, säger Marcus Bergwall.

En gång i månaden ställde sig spelarna i Raketa Kazan på rad framför klubbpresidentens kontor.

En och en gick de sedan in och fick sin månadslön. Presidenten skalade av sedlarna direkt från en gigantisk bunt han satt och bläddrade med.

- Och ännu värre var det när jag skulle hämta klumpsumman jag fick för övergången. Då var det bara att slänga ner sedlarna i en väska och ta den på axeln.

Lite skakis innan du kom till banken?

- Jodå, men jag hade fem tuffa killar som satt runt mig i en bil, så jag kände att det skulle mycket till för att jag skulle bli av med pengarna.

Oljepengar har gjort Tatarstan - regionen där Kazan är huvudstad - väldigt rikt. Standarden är betydligt högre än i de flesta andra delar av Ryssland, och idrott är oerhört populärt.

20 000 åskådare

En enda gång har Sverige spelat i Kazan tidigare - och då blev det kaos. Folk var helt enkelt för bandyintresserade för sitt eget bästa.

- Vädret slog om blixtsnabbt, och när det var dags för match hade det bildats sprickor i isen. Det gick inte att spela. Det var 20 000 på läktarna, och de ville så gärna se bandy att det hade kunnat bli riktigt otäckt om de inte fick se någonting. Vi valde att skjuta straffar bara för att lugna dem, berättar förbundskapten Kenth Hultqvist.

Erik Niva

ARTIKELN HANDLAR OM

Bandy