Arnroth: En mental spärr är krossad

SPORTBLADET

– Och nu tror jag på VM-guld

Foto: Frida Eldebrink med bollen i bragsegern mot Serbien.

Ett svenskt landslag i en VM-final i basket, blotta orden ger rys.

U19-tjejerna har inte bara

ett VM-guld inom greppavstånd i kväll, de har sprängt de mentala spärrar som hämmat svensk basket i 25 år.

Det är ta mej tusan nästan ett mirakel.

Jag hade gåshud över hela kroppen när jag följde semifinalen mot Serbien i går. Såg hur tjejerna låg under efter halvlek och väntade på kollapsen – den där kollapsen som alla svenska basketlandslag brukar komma med när det gäller som mest. Men den kom inte.

Svenskorna vårdade bollen, vågade skjuta och satte skotten. De spelade respektlöst försvar och dominerade under korgarna. Allt det svenska lag inte brukar göra.

Efter några rafflande slutminuter vann Sverige med tio poäng. Jag repeterar inför en skeptisk omvärld, jag själv inkluderad:

Sverige vann med tio poäng över Serbien i VM-semifinalen för U19-damer i Serbien. Gud, vilken njutning att skriva dessa ord.

U19-laget har imponerat genom hela VM. Serbiens coach Zoran Kovacic har kallat det ett ”kvalitetslag” och sagt att svenskorna är ett av landslagen som leder den nya europeiska dambasketvågen. Svindlande ord från en sådan basketnestor.

En jättebragd att nå final

Tvillingsystrarna Elin och Frida Eldebrink, Louice Halvarsson, Frida Grahn och Frida Aili kan räkna med samtal från storklubbar i Europa och de bästa collegen i USA de närmaste dagarna.

Det är en bragd att gå till VM-final i alla de stora lagsporterna, men jag vill påstå att det är allra svårast att göra det i basket.

Helt enkelt därför att basket utövas runt om i världen av ungefär lika många som spelar fotboll, medan basket i Sverige spelas av ungefär lika många som spelar badminton. Ishockey och handboll är inte ens i närheten om man jämför med antal utövare i världen.

Att med det jämförelsevis lilla utbudet av basketspelare kunna konkurrera med länder som Serbien, USA, Brasilien, Australien och Kanada där basket är antingen första, andra eller allra minst tredjesport är en jättebragd.

Framgångarna för svenska landslag och klubbar har därför också varit små. Vi får gå tillbaka till Alviks herrar på 70-talet och Arvikas damer på 80-talet för att hitta något att vara stolta över. Båda gick till final four i Europacupen då.

Ett medaljhopp i OS 2012?

Svensk basket är en sport där det inte bara snackas om att allt var bättre förr. Det VAR bättre.

Ända tills nu alltså, ända till den här gåshudslördan i augusti.

Äntligen kan jag byta ut mina gamla idoler Sten Feldreich, Anders Grönlund och Kicki Johansson mot ett gäng gymnasietjejer som åstadkommit något stort i basketvärlden.

U19-tjejerna har förhoppningsvis därmed också krossat den mentala spärr som hämmat hela sporten de senaste 25 åren. De är inte bara talangfulla, bra tränade och skickligt coachade. De vågar tro att de är lika bra som alla andra, oavsett för förhandstips och historik säger.

Nu gäller det för alla andra att också utnyttja detta hål i basketkosmos som U19-tjejerna slagit upp. Kan de så kan väl alla. Det kan i vart fall inte vara helt omöjligt, eller hur?

Tänk bara på följande:

Tjejerna som spelar VM-final

i dag är morgondagens A-landslag. Ett svenskt medaljhopp i framtida OS eller VM är inte längre rosa fantasier.

Mina mentala spärrar är uppenbart krossade eftersom jag både kan skriva och tro på det där.

I kväll kvart över åtta väntar ännu en magisk match. Sverige möter USA i VM-finalen. Jag tror fullt och fast på guld.

Men alldeles oavsett hur det går kommer jag ha gåshud hela matchen.

Thomas Arnroth ([email protected])

ARTIKELN HANDLAR OM

Basket