SVT har mycket att lära från NHL

SPORTBLADET

Jag såg Columbus och Toronto natten till i går och i pausen visades NHL-magasinet som jag fortfarande inte vet vad det heter. Jag tänkte, där på småtimmarna, att det här är ju enkelt.

Man visar matchbilder, man tar fram statistik och man har en expert som förklarar och sätter perspektiv. Man kanske till och med gör en lista, om man vill.

Så enkelt.

Men tydligen inte. Det är nog så ändå, att det enkla oftast är det svåra.

SVT:s Hockeykväll har en flera positiva sidor. Rejäla matchreferat, proffsig programledare i Peter Jihde, stark expert i Niklas Wikegård och oftast bra reportage.

Ändå räcker det inte ändå fram. Någonstans försvinner den seriösa bevakningen och fördjupningen och byts för ofta ut mot någon slags humor och kuriosa. Det blev tydligt i måndagens Hockeykväll kunde man exempelvis ha struntat i det kalkonartade inslaget där elitserielegendarer fick en James Bond-filmtitel och istället fastnat vid Moras Pavel Brendl och förklarat v a r f ö r han gör sjukt många mål, i djupare mening än "han är spetskompetens" (jo tack, vi fattar).

Wikegård och Jihde blir lite som Stefan och Krister. De är inte roliga så ofta, men ibland måste man skratta ändå. Jag vill inte ens skratta åt Wikegård. Jag vill att han ska rita mer snirklar, förklara 1-3-1, prata uppspel och tighta boxar. Inte skoja med Jihde.

Och ingen ska ju komma och påstå att Wikegård inte har kompetensen. Han skulle kunna vara Rit-Ola i stället för Krister. Wikegård är en skön lirare med ett färgstarkt språk, byggd för tv. Men man vill också känna honom som en tung expert. Det är den rollen jag vill se honom i, även om han förstås får skoja till det ibland i fortsättningen också.

Men fördjupning, det är det jag pratar om. Fördjupning och analys. Hockeykväll ska ge ett mervärde. Nu fastnar SVT istället i ett referatträsk kryddat med lustigheter.

Kanalen kan bättre än så.

Och den svenska hockeypubliken förtjänar bättre än så.

Mattias Wikdahl