”Jag blir uttråkad av grabbigheten”

SPORTBLADET

Läs Malena Johanssons tv-krönika

Eftersom jag är totalt ointresserad av ishockey var det närmaste en sport-tv-upplevelse jag kom i går ”Förkväll”, som hade Tina Nordlund och Jonas Björkman som gäster.

Man känner sig som en bit målgrupp när man tittar på ”Förkväll”, det är ganska obehagligt. Jag vet inte exakt vad programmet vill säga till mig, men jag vet att det vill säga det till en sån som jag. En kvinna. Som Olof Lundh sa i ”Fotbollskanalen”, ett annat av TV4:s målgruppsprogram, när någon tittare undrade var tjejerna var: ”de finns väl i Förkväll”.

Ja, ”Förkväll” ska vara som ett magasin av Amelia Adamo, och ”Fotbollskanalen” ska vara kaxigt och slå sig själv för bröstet som bara sportjournalister gör.

Både ”Förkväll” och ”Fotbollskanalen” har två soffor som står mot varandra i vinkel. När Jonas Björkman intervjuades i går satt han i mitten av soffhörnan, omgiven av tre programledare. I ”Fotbollskanalen” sitter gästen ensam ute på kanten, han ska liksom attackeras av de tre fasta soffmedlemmarna, mest Magnus Hedman som aldrig låter någon tala till punkt och konstant lägger sig till med sitt mest allvarliga, missnöjda och fördömande ansikte.

I söndags diskuterades Djurgården och Ola Wenström frågade panelmedlemmarna om det verkligen ska vara så hård press på en allsvensk tränare att han blir så knäckt som Kjell Jonevret. Saken avslutades med att Olof Lundh skojade sådär självironiskt igen: ”det ska vara så, det blåser hårt på toppen, precis som här!”

Men varför ska programmet vara så? Var hårda om det behövs, men som självändamål är den hårda vinden bara tröttsam. Jag ser på en hel del enkönad fotbolls-tv, men bara i ”Fotbollskanalens” två första program blir jag såhär uttråkad av grabbighet.

Ja, det var det jag kom att tänka på när jag såg ”Förkväll”. Och att jag saknar ”Liga Europa”. Tonen, prestigelösheten. Innehållet viktigare än attityden.

Malena Johansson