Nylins Nostalgi: Drömfinalen som avgjorde tidernas första fotbolls-VM

Av: Zendry Svärdkrona

Publicerad:
Uppdaterad:

75 år efter Uruguays historiska seger över Argentina

1 av 2
13 länder deltog i VM 1930. Värdnationen Uruguay, Argentina, Brasilien, Chile, Peru, Bolivia, Paraguay, Mexiko, USA, Frankrike, Jugoslavien, Belgien och Rumänien. Finalen (bilden) vann tillsist Uruguay efter att ha besegrat Argentina med 4-2 och blev därmed tidernas första världsmästare i fotboll.

Tveksam status på turneringen. Bråk om matchbollen. Vinterkyla. Men när den första VM-finalen blåstes i gång 30/7 1930 skrevs ändå historia.

I dag är det 75 år sedan Uruguay knep VM-pokalen nummer ett. Sportbladets Lars Nylin berättar historien om matchen som gjorde Uruguay till tidernas första världsmästare i fotboll.

Vägen fram till drömfinalen mellan värdnationen Uruguay och ärkerivalen Argentina hade varit tveksam. Men när den belgiske domaren Jean Langenus blåste till spel på kolossala Estadio Centenario i Montevideo visste 93 000 på plats att de skrev historia.

Glömd var bojkotten från alla de ledande europeiska fotbollsnationerna - som ansåg att Europa och i synnerhet Italien borde ha fått arrangera ett första världsmästerskap. Glömda var de usla tidiga matcherna i turneringen med framförallt patetiskt försvarsspel. Glömda var de genanta publiksiffrorna. Premiären Frankrike - Mexiko sågs av 1000, en match av ynka 300 åskådare.

Bortraderat var faktumet att det var en snabbt hoprafsad turnering; med bara 13 deltagande nationer, alla inbjudna eftersom inget kvalspel hanns med.

Allt detta sågs som oundvikliga barnsjukdomar den kyliga vintereftermiddagen den 30 juli 1930. Arrangörerna och två miljoner uruguayaner hade trots allt fått som de drömt.

På andra sidan planen stod Argentina, den kaxiga storebrorsan från motsatta stranden av Rio de La Plata.

Lillebror gällde på förhand som knapp favorit. Uruguay kom från två raka OS-finaler och var regerande olympiska mästare. Men Argentina hade stått för motståndet vid finalen i Amsterdam 1928. Till och med de frånvarande européerna - som skyllt på allt från ekonomisk misär till den långa sjöresan - fick medge att det var två mycket välförtjäna finallag.

Möjligen blev valet av matchboll avgörande för utgången av den första finalen i VM-historien.

Lagen hade på ärkerivalers vis värmt upp med att tvista om vilken boll som gällde.

Eftersom arkitekten bakom VM, den franske advokaten Jules Rimet, inte tänkt på såna petitesser valde man en kompromiss. Man spelade första halvlek med Argentinas boll, som i paus byttes till hemmalagets drömläder.

Inledningsvis hjälpte inte tricket. Uruguays Dorado fick Estadio Centenario att brisera när han i 12: e matchminuten slog in 1-0 mellan benen på Argentinas målvakt Botasso.

Men Argentina var det bättre laget, vände matchen, och ledde med 2-1 i paus.

Entré så för Uruguays boll och omedelbar scenförändring.

I den 68:e minuten sköt Santos 3-2 till värdnationen med ett pressat skott från 25 meter. Några minuter senare placerade turneringens gigant, Argentinas Stabile, ett skott i ribban.

Men i slutminuten punkterade Uruguay matchen med 4-2, och monsieur Rimet fick dela ut den första upplagan av sin senare så legendariska trofé.

Euforin i Uruguay blev total. Dansen på gatorna i Montevideo var lika febrig som vid självständigheten exakt 100 år tidigare.

Dagen efter matchen proklamerades nationell helg.

I Buenos Aires var man inte lika glada. Där utbröt smärre upplopp och efter stenkastning mot Uruguays konsulat avbröts de diplomatiska förbindelserna mellan grannarna.

Nylins Nostalgi: Tidigare artiklar

Publicerad: