”Svenska framgångarna byggde på slumpen”

SPORTBLADET

PEKING. Svensk friidrott blir utan medalj i OS för första gången sedan OS I Moskva 1980.

Ytterligare ett bevis för att de svenska framgångarna mest byggt på slumpen.

Fyra stortalanger på en gång och fixade guld efter guld.

Men när Carro bytte gren, Christian Olsson blev skadad och Kajsa Bergqvist la av var svensk friidrott tillbaka på ruta ett.

Beviset ser vi här i Peking.

En fjärdeplats.

Hurra!

Stefan Holm motsvarade ändå förväntningarna och var en darrande ribba från ett OS-silver.

Nu slutar även han.

Och allt mer pekar mot att Christian Olssons karriär är över.

Och Carolina Klüft har inga som helst planer på att bli sjukamperska igen.

Då är alla svenska guldmedaljer från OS i Aten borta.

Vad än Carro säger så hade hon lätt försvarat sitt OS-guld här i Peking.

Om hon ställt upp.

Hon hade sopat golvet med ukrainskan Nataliia Dobrynska.

Olsson hade vunnit

Christian Olsson i 2004 års form hade vunnit tresteget, där portugisen Nelson Evora vann på 17.67.

Christian avgjorde OS-finalen i Aten i första hoppet där han landade på 17.69. Han ökade sedan på avståndet till tvåan med ytterligare en decimeter och ett hopp på 17.79.

Det var tre fantastiska talanger som tog hem de tre OS-gulden.

Det startade en flod av märkliga stickspår om svenska demontränare som Yannick Tregaro och Agne Bergvall.

Men några sådana finns inte.

Inte i Sverige i alla fall.

De är bara tränare som råkat ha tur och fått hand om några extrema talanger.

Sveriges skickligaste tränare är i mina ögon Kenth Olsson.

Han är mannen bakom Johan Wissman och det är fyra år kvar till det är meningen att de ska nå sitt stora mål med en OS-medalj på 400 meter i OS i London.

Det går att ha lättare målsättningar.

Det går att välja enklare grenar.

Men det är Johan Wissman och Susanna Kallur som ska bära svensk friidrott fram till London 2012.

Bra attityd

Och en ny förbundskapten.

Stefan Olsson tar över efter Thomas Engdahl som får lämna sitt sista mästerskap tomhänt.

Jag tänker inte såga Engdahl.

Han har gjort vad han har kunnat och alltid haft en bra och öppen attityd.

Men jag hoppas Olsson kommer lägga sig i och styra tränare och aktiva lite mer än vad Engdahl gjorde.

Det har varit alltför många skador det här året.

Det var det som slutligen fällde friidrottarna.

Men jag tror inte ens ett skadefritt svenskt landslag tagit medalj.

Så illa är det.

ARTIKELN HANDLAR OM