”Uppskattar mitt liv hundra gånger mer”

SPORTBLADET

Reza ”Mad Dog” Madadi om tiden i fängelset, vägen tillbaka och kärleken till familjen: Det viktigaste är att vara en bra far

1 av 7

Pojkarna sitter i barnrummet och tittar med stora förväntansfulla ögon medan deras mamma blåser upp en ballong.

Plötsligt kommer MMA-fajtern Reza ”Mad Dog” Madadi gående från köket.

Nej, han har inte gjort inbrott.

Han bor också här.

– Vill ni ha kaffe?

Löprundan följs av ett pass på Allstars i Stockholm. Svetten rinner om ”Mad Dog” men innan han söker sig till duschen går han fram till en våg i receptionen. Plagg efter plagg ligger snart på golvet. Till slut står han i bara kalsongerna. Det är uppenbart att kroppen har svarat bra på månader av bantning och stenhård träning. Musklerna spelar vid minsta rörelse.

– Sex kilo kvar, säger ”Mad Dog” och kliver av vågen.

Under söndagen ska han möta Yan Cabral, en brasse som har vunnit 12 av 14 matcher, på en UFC-gala i Rotterdam. Det är den sista matchen på svenskens gällande kontrakt.

– Allt står på spel. Jag måste bevisa att jag har något att göra i organisationen. Går det inte vägen skulle jag börja fundera. Den här sporten kan jag inte hålla på med hur länge som helst, säger han.

Kan det rent av bli din sista match?

– Absolut inte. Jag är i hur bra form som helst och tränar hårdast av alla.

Ett år och nio månader

När ”Mad Dog” blir exalterad, och det blir han ofta, pratar han som Jens Lapidus skriver romaner om Stockholms undre värld. Korthuggna meningar. Om motståndaren: Ett toppnamn. En giftig orm. Ord återkommer. Respekt. Kaos. Han är intensiv. Gestikulerar.

För 37-åringen blir det andra matchen efter muck. Det har skrivits spaltkilometer om väskkuppen på Stureplan. Smash and grab. Biljakt. Glassplitter i kläderna. Grov stöld. Ett år och nio månader på kåken.

– Jag var skyldig, men absolut inte för brottet jag blivit dömd för, säger ”Mad Dog”, som envist hävdar att han aldrig satte sin fot i den exklusiva väskbutiken.

Vad lärde du dig i fängelset?

– Väldigt mycket. Nu uppskattar jag mitt liv hundra gånger mer. Bara att ta en kopp kaffe betyder mycket för mig. Jag sover gott om nätterna, uppskattar att umgås med nära och kära och kunna gå till jobbet. Det var verkligen inget för mig, så långt från mina värderingar man kan komma. Jag träffade några underbara människor, men det är något jag inte vill komma i närheten av igen. Vi männi skor tror att fängelse inte är för mig utan för alla andra. Det kan ändras över en natt. Det var en väldigt, väldigt tuff tid och jag vill inte titta tillbaka.

Vad tror du att folk har för bild av dig?

– Folk läser en grej eller ser en grej från invägningen och bildar sin uppfattning efter det. I själva verket tar jag – handen på hjärtat – avstånd från de tankar folk har om mig. Det enda jag kan göra är att prestera i buren och försöka vara en bra förebild. Jag är inte guds bästa barn och kommer aldrig bli det, men ingen människa är perfekt. Alla gör fel – men det är viktigt att inte göra om felet. När jag träffar folk ute eller på gymmet brukar de säga efter ett tag: ”Fan, jag trodde inte att du skulle vara så trevlig.”

Hånad med handväska

Reza Madadi vill inte prata mer om den där majdagen 2013 och tiden som följde. Det gjorde han tillräckligt när han förra gången mötte journalister på Allstars. Pressdag inför comebacken mot Norman Parke. Kaos. ”Mad Dog” har förmodligen aldrig använt ordet så många gånger som under den dagen.

I stället hänvisar han till en dokumentär där han svarar på alla frågor.

– Jag har redan gått igenom allt. Det blir en uppretande och upprepande grej att göra det igen.

Foto: Väskan som kastades.

Han kommer ändå att bli påmind, inte minst så länge han håller på med MMA. Norman Parke hälsade ”Mad Dog” välkommen tillbaka till UFC-cirkusen genom att kasta en rosa damväska mot svensken i samband med invägningen i Dublin. ”Mad Dog” visste vad som väntade, för en av Parkes klubbkamrater hade skvallrat.

– Det var bara för att reta mig och irritera mig. Han lyckades inte med det – för jag var redan riktigt lack på honom. En dag såg jag honom i hotellobbyn, men han tittade ner och låtsades inte se mig. Då gjorde jag en ”Mad Dog”-grej och började skrika: ”SCARED LIKE A PUSSY!” Han tittade fortfarande inte, men fem minuter senare skrev han på Instagram att det var jag som inte vågade titta på honom. Fan, han måste driva med mig.

Hur mycket är skådespel och hur mycket är äkta känslor av allt som sker inför matcherna?

– Då var det väldigt mycket äkta känslor inblandade. Han skrev på sociala medier att jag var rädd när jag såg honom, att jag inte var redo. När jag kom dit ville jag fajtas, spela tuff och galen. Det kanske låter jättebarnsligt för andra idrottsmän, men vi psykar varandra. Det ingår bara. Om Aftonbladet skriver en massa dåliga saker om mig blir jag påverkad, hur stark jag än är. Det är samma sak med psykningarna. Vi är alla människor. Förstår du vad jag menar?

Men ju längre man har varit med, desto mindre tar man väl allt det där på allvar?

– Efteråt, när matchen är över, finns det ingen anledning att vara ”Mad Dog”. Man är galen och tokig 15 minuter i buren. Sedan får det vara nog. Jag är människa och försöker leva som en elitidrottsman. Jag jämför mig inte med Zlatan, men ibland ger han sköna intervjuer. Vi försöker göra samma sak för att sporten ska gå hem.

”Gått igenom ett helvete”

Händer det att du är rädd när du går upp i oktagonen?

– Ja, för att göra en dålig match. Jag har aldrig varit rädd för att få stryk, men är jätterädd för att förlora. Det är min största mardröm. Jag kan vakna på nätterna. Gud, hjälp mig. Ni kan inte förstå vilken tävlingsmänniska jag är. Jag har verkligen inte haft samma förutsättningar som någon annan elitidrottare. Jag har gått igenom ett helvete, men är envis och har inte velat förlora.

Vad är det som tilltalar dig med MMA?

– Sekunden du vinner, får in en submission eller när de lyfter upp din arm. Känslan när du vinner är obeskrivligt. Alltså, jag får tårar i ögonen, säger Reza och får just det.

– På riktigt. Jag har haft så mycket motgångar. Ni vet en procent av dem. Alla medier beskrev mig som en äcklig jävla tjuv. Från att verkligen ha varit en stjärna förvandlades jag till en äcklig parasit. Du ska bli pappa, men blir av med allt du äger, allt du kämpat för i hela ditt liv, UFC. Du blir av med allt på en sekund.

Skammen gentemot familjen, mamma, alla som känner mig. Vad ska du svara dina barn när de blir äldre? Alla känslorna. Det var så viktigt för mig att komma tillbaka, för att visa mig själv och alla andra. Jag borde tacka alla ”haters”. Fan, vilken vedergällning de har gett mig. När jag står där i världens största organisation, hela världen tittar på och vet vem jag är. En liten skitunge från Iran, som inte hade skor att spela fotboll med. Att stå där i buren och bli...

Det är väl det som kallas självbekräftelse?

– Ja, det har varit viktigt för mig.

Foto: Familjen.

”Mad Dog” tar en snabb dusch, greppar sin väska och säger hej då till personalen. Någonstans i den branta trappan som leder till -Hagagatan förvandlas han till Reza Madadi, tvåbarnspappan.

”Jag är en Mad Puppy”

Utsikten från vardagsrummet i lägenheten söder om Stockholms innerstad är magnifik. Solen skiner över Vinterviken där vattnet ligger stilla som ett nymanglat lakan. Reza Madadi vill ta med sig barnen till vattenbrynet och mata fåglarna, men äldste sonen Noa har feber, är inte på humör och uttrycker det.

– Han är en riktig ”Mad Dog”, säger Reza, tar upp pojken i knät och torkar hans näsa ren från snor.

– Själv är jag en ”Mad Puppy”, men det är som det ska vara. Man ska inte vara tuff hemma. För mig är det viktigast att vara en bra far. Sedan kommer allt annat. Familjen, mina barn och min fru, betyder allt. Förr kunde jag vara ute till fem på morgonen tisdag-söndag. Sedan sov jag ett par timmar och gick till gymmet. Nu kan mina vänner ringa och tjata: ”Kom, vi drar till Papà Italiano och ’drar’ en carpaccio.” Då svarar jag: ”Nej, jag ska lägga barnen. Vakna med dem. Göra frukost. Det funkar inte.” Det blir ett helt annat liv när man får barn. Det andra är inget som tilltalar mig. Jag vill bara jobba och vara en bra far. Barnen har inte valt att komma till det här. Jag har ett stort ansvar för att de ska ha det bra på alla sätt.

Reza Madadi släpptes tillfälligt ur häktet för att få vara med när hans första son föddes. När Noa, som tvååringen heter, var sju-åtta månader fördes han till Asptuna för att avtjäna sitt straff.

Nu sitter Reza vid ett köksbord med en kopp kaffe framför sig. Han dricker stora mängder för att hålla hungerskänslorna borta.

– När han började bli jättegullig och charmig var jag tvungen att lämna honom. Det var jättejobbigt. Jag bad mycket till gud, att jag skulle få en son till och få uppleva alla fina tider, berättar Reza.

”Mitt liv var en svart prick”

Han fick som han ville. I augusti- förra året blev han pappa igen. Pojken fick namnet Jonah efter profeten som tillbringade tre dygn i valfiskens buk innan han med guds hjälp återvände till livet.

– Det påminde om mitt eget liv just då, så det blev Jonah. När frugan var gravid med Noa hade jag så mycket problem och huvudvärk. Mitt liv var en svart prick.

”Frugan” heter Kate, är 30 år och har funnits vid hans sida i elva år. En serie ömsinta bilder på paret är utspridda över vardagsrummet.

– Hon sprang efter mig jättemycket. Nä, jag bara skojar, säger Reza och berättar hur de träffades.

Hon jobbade extra i garderoben på La Cucaracha då, och det var där allt började. Reza pratar om kärlek vid första ögonkastet, men Kate var måttligt intresserad av snubben som spexade och visade magrutorna.

Träffades genom lapplisa

Då klev en lapplisa in i handlingen, omedveten om att hon skulle bli ett slags äktenskapsförmedlare. Kate var tvungen att flytta bilen för att undvika parkeringsböter, men eftersom hon inte kunde lämna garderoben erbjöd sig Reza att hitta en annan parkering.

– Det är enda gången jag har haft nytta av en lapplisa. Jag parkerade om bilen åt henne – långt åt helvete. Hon var tvungen att följa med mig för att hitta den och då fick jag hennes nummer. Nu sitter vi här med två ungar. Livet är häftigt, säger Reza och skrattar.

Hur har fajtern ”Mad Dog” förändrats sedan du blev pappa?

– Jag har tränat ännu mer, blivit mer motiverad. Man kämpar lite extra för sina barn. Någon gång kommer de gå igenom mitt liv och mina matcher. Då ska de tänka: ”Fan, vilken kämpe han var.”

Vad har du för planer efter karriären?

– Att satsa på jobbet som PT och tränare på Allstars. Kanske öppnar jag en egen klubb. Jag vill jobba stenhårt, få fram nya atleter och hjälpa dem. Sverige behöver nya UFC-stjärnor.

Kan det bli en comeback på vita duken? Du hade en roll i gangsterfilmen ”Tommy”, som hade premiär 2014.

– Absolut. Jag hade en ganska stor roll i ”Tommy”, men sedan kom bombnedslaget i mitt liv, och då klippte de bort massor. När filmen kom hade jag så mycket bekymmer och huvudvärk att jag inte brydde mig ett dugg. Nu har jag blivit kontaktad av en kille i USA. De ska göra en Hollywood-film om en boxare och vill komma hit. Ja, de vill bo hos mig i en vecka och se hur jag är som person. De hade sett en dokumentär om mig och blivit helt fast. Vad är det han heter, regissören?

Han skickar i väg frågan till Kate, men får inget svar.

I stället tystnar han.

Tänker.

– Scorsese, eller vad han heter. Ja, det var så de sa. Han gör en film med en iransk regissör.

När skulle det bli aktuellt?

– De har förhandlat i ett år nu. För två veckor sedan ringde de och sa att den andre regissören ska komma till Sverige.

Vad säger du om dina söner vill syssla med MMA i framtiden?

– De får göra vad de vill. Pappa kommer förklara riskerna, men barn gör inte som du säger. Barn gör som du gör, och MMA är den bästa träningen. Det rekommenderar jag alla, men om mina älsklingar får smällar, spräcker ögonbrynen och näsan och får lika vackra öron som jag... Det är klart att det skulle ta, liksom. Tack och lov lever vi i en demokrati. Jag tror inte att man kan tvinga någon att göra något eller inte göra något. Som far kommer jag finnas där och respektera deras beslut. Jag ska vara- en stöttepelare och lära dem rätt värderingar. För mig är det jätte-viktigt.

Vad menar du med rätt värderingar?

– Kolla dig runt i samhället. Vi lever i ett väldigt mångkulturellt land. Jag älskar Sverige och uppskattar vad landet har gjort för mig och alla andra. Jag känner en skyldighet att ge tillbaka. Sedan öppnar man tidningen... Det är krig och IS överallt och folk kategoriserar. Han är muslim. Han är kristen. Hit och dit. För mig är det viktigt att barnen lär sig att alla människor har lika värde oavsett religion, hudfärg, det ena, det andra. Man ska ta hand om sina medmänniskor. Sedan vill jag att de ska idrotta och skaffa sig en bra utbildning. Mer kaffe?

Nej, tack.

– Säkert?

”Fick aldrig vara barn”

Reza reser sig från stolen och börjar plocka bland glasburkarna på köksbänken. Plötsligt fylls lägenheten av ljudet från en mixerstav, som förvandlar mjölk, dadlar, chiafrön, frysta bär, havregryn, russin och nötter till en smoothie.

– Varsågoda, det är både gott och nyttigt, försäkrar han och placerar en bricka med fyllda glas på bordet.

Reza tar upp Jonah i knäet och kysser honom på pannan. Själv var han bara nio månader när han förlorade sin far. För Reza, som växte upp i Teheran-stadsdelen Narmak, blev hans äldsta bror det närmaste en pappa han skulle komma. Brodern straffade honom med våld eller låste in honom i en hönsbur innan han åkte ut på vägarna i sin lastbil. Det var fel sätt att fostra en busig pojke med ADHD.

– Sedan började kriget mellan Iran och Irak. Det blev ett begränsat liv. Ja, vi fick aldrig vara barn, säger Reza, som var 12 år när han av politiska skäl flydde till Sverige med sin mor, två systrar och en bror.

”Ska få kärlek och tid”

Han tar en kort paus innan han fortsätter.

– Min barndom var ingen dans på rosor. Det jag inte fick ska jag ge till mina barn. Det handlar inte om att köpa en Rolex-klocka eller senaste ”Mercan” när de fyller 18. De ska få kärlek. Och tid. Fan, om en ballong går sönder. Ta dig tid och åk och köp en ny jävla ballong.

Hur har det präglat dig, att du saknade en manlig förebild?

– Självklart hade det varit bra med en farsa eller en annan manlig förebild. Det behöver alla. Jag gjorde allt själv och började brottas för att mina vänner brottades. Om jag haft en manlig förebild, en far, kanske jag hade blivit en duktig fotbollsspelare i stället, men jag är så nöjd med mitt liv som jag kan vara. Jag ångrar ingenting. Även om jag gjort dåliga saker och fattat dåliga beslut har det gjort mig till den jag är i dag. Ibland är det bra att göra fel, så att man lär sig vad som är rätt.

Minns du ditt första slagsmål?

– Ja, jag gick i ettan. Jag vet inte om det var han eller jag som hade tagit ett jättefint suddgummi med blommor, men vi gjorde upp efter skolan. Det blev mer brottning, och den lilla råttan paketerade mig ordentligt. Jag fick världens skrapsår över axeln. Jag tyckte att jag var tuff och grym och kunde slåss, men jag hade ju aldrig blivit prövad. Sedan blev det slagsmål nästan en gång om dagen. Jag älskade det, men det är verkligen inget jag rekommenderar för dagens ungdomar.

En rad avhandlingar berättar hur pojkar påverkas av att växa upp utan en manlig förebild. Den amerikanske familjesociologen David Popenoe slår fast att pojkar som saknar en närvarande man -utvecklar en hypermaskulinitet -eller en protestmaskulinitet, där det är vanligt med inslag av våld och hot. För pojkarna är det viktigt att bevisa sin fysiska styrka, vilket Popenoe förklarar med en omedveten rädsla för att uppfattas som kvinnlig.

– Oj, det är mycket möjligt. Jag slogs jättemycket när jag var liten. Vet du när jag slutade slåss?

Nä.

– Gissa!

Nä, jag vet inte.

– När jag började med MMA, säger Reza Madadi.

– Mer kaffe?

Madadis fajt mot Yan Cabral på UFC Fight night Rotterdam sänds i Viaplay fighting från 18.00

FAKTA: Reza Madadi

Ålder: 37 år. Smeknamn: ”Mad Dog”. Bor: Lägenhet i Stockholm. Född: Teheran. Familj: Kate och sönerna­ Noa, 2, och Jonah, 9 månader. Yrke: MMA-­fajter och personlig tränare. Matchfacit: 13–4. Längd: 180 cm. Vikt: 70 kg. Idrottslig bakgrund: Före detta landslagsman i brottning. Vann SM-guld i weltervikt 2002 och 2003, då han tävlade för Spårvägen. Aktuell: Möter på söndag Yan Cabral i Fight Night Rotterdam, vilket blir hans femte UFC-match. ”Mad Dog” är en av två svenskar som medverkar i galan. Magnus Cedenblad möter Garreth McLellen, ­Sydafrika.

ARTIKELN HANDLAR OM

UFC 2016

UFC

MMA