Mejla

Lasse Anrell

VAD ÄR FEL?

Publicerad:
Uppdaterad:

Anrell: Gråt om du vill – men stå för det du gjort

WHISTLER. Det är skilda världar den här dagen i Sveriges OS-trupp.

Anjas totala lycka – Helenas hjärtskärande tårar.

En ung idrottskvinna går igenom sin första motgång och löper gatlopp bland tv-kameror och journalister.

Ska vi såga då? Ska vi gråta med? Ska vi försöka hjälpa henne?

Hjärtskärande Helena Jonsson kunde int hålla tillbaka tårarna efter målgången. Hon bad journalisterna om att få vara i fred med gråten och skyndade från tävlingsområdet.
Foto: Andreas Bardell
Hjärtskärande Helena Jonsson kunde int hålla tillbaka tårarna efter målgången. Hon bad journalisterna om att få vara i fred med gråten och skyndade från tävlingsområdet.

Alla säger att det är Magda-varning och då är det väl det.

Alla säger att OS är för stort för Helena och och då är det väl så.

Alla säger att vi ska skriva fiasko och då är det väl det.

Sämst när det gäller.

Pallar inte för trycket.

Lipsill.

Magda-varning.

Jag gick till själva begreppet själv och förde ett samtal. Jag ville veta hur hon tänkte i Nagano. Jag var visserligen med då, men det var så annorlunda då. Bara två chanser, ingen sprint. Men spänningen var densamma. Folkets kärlek. Trycket. Pressen.

Det Magdalena Forsberg berättar är ganska skrämmande.

Hon talar om första fiaskot och så andra chansen när trycket var ännu större. Magda ville åka hem. Wolfgang Pichler hade skrikit åt henne att ”Ta dej samman nu – annars kommer du att ångra dej hela livet”.

Magda lyckades intala sig själv att hon faktiskt vart bäst i världen och att det nästan var lite roligt igen att vara på OS.

Hon åkte i väg – och i första skyttet gick det bra. Hon åkte som en gud. Men i andra skyttet kom bommen direkt.

Direkt kom de mörka tankarna tillbaka. Miss igen. Värdelös.

– Sen tänkte jag att jag skulle visa alla hur svårt det här faktiskt är, så då sköt jag tredje skottet helt fel, med vilja.

Jag tror aldrig hon berättad det förr. Tala om demoner. Tala om press. Tala om vad ett OS gör med människor när de plötsligt ska testa allt de lärt sig inför miljoner tv-tittare.

Jag förstår – men tycker hon gör fel

En sak är säker; media kunde inte hjälpa henne då. Knappt en Pichler heller. Kanske inte någon. OS var för stort för Magda. Hon hatade det.

Men nu är det 2010 och Magda är expert och Helena Jonsson är kanske en ny Magda. Det var direkt hjärtskärande att se henne gråta och vädja till tv-teamen att slippa prata i sina tårar.

Inte ett ord till pressen heller, de är ofta mycket hårdare, så jag kan förstå henne, men jag tycker hon gör fel.

Hennes man borde varit med

Alla stora mästare måste vara stora i nederlagets stund också.

Stå för ditt misslyckande. Gråt om du vill, men stå för det du gjort och prata så gott du kan. Det underlättar, det är jag övertygad om, processen att gå vidare.

Om inte annat så kan man ju lära sig att hata journalister en smula.

Det lär vara nyttigt.

Jag pratar med Magdalena om att Helena aldrig haft nån motgång förr i kariären. Magda säger att det nog är väldigt jobbigt att ha det just i ett OS när alla tittar. Vi båda ryser lite av obehag när vi tänker på det. Jag ser att det rycker tydligt i nerverna under hennes vänstra öga när hon säger det. Hon minns allt som hände i Nagano. Minut för minut.

Men vad har Helena gjort för fel?

Ett av felen som svenska olympiska kommittén gjort är att inte sett till att låta hennes man vara med. Det hade varit en god ersättning för all världens norska psykologer.

Han brukar vara med. Han kunde varit ledare, nu när han han själv missade att ta en OS-plats. Massör, kanske.

Bara en sak är säker: det är en chans kvar nu – i masstarten.

Det är trots allt inte över förrän Wolfgang Pichler sjunger, som man säger i skidkyttekretsar.

Av: Lasse Anrell

Publicerad: