Händelserna vi aldrig glömmer

avMats Wennerholm

Wennerholm sammanfattar VM: Mysfaktorn är för hög – resultaten för låga

1 av 23 | Foto: JIMMY WIXTRÖM

DAEGU. Här är bilden som säger allt om svenskarnas VM i Daegu.

Ett gäng förlorare som bildade ledighetskommitté där uppe på läktaren.

Och alla såg ut som om de tänkte samma sak:

Har ni fest, eller?

Jag tvekar inte att kalla VM 2011 för ett svenskt fiasko.

Jag tycker man kan ha två krav på de som är med i ett VM. I första hand att sätta nytt personbästa, i andra hand att åtminstone sätta nytt årsbästa.

Ingen levde upp till första kravet.

En enda till det andra och det var Emma Green Tregaro som hoppade 1,95 i kvalet

i damernas höjd.

Problemet med henne var att hon gjorde sin sämsta final någonsin, blev näst sist och stannade på 1,89.

Nej, det var ingen som lyfte sig.

Det fanns inget jävlaranamma, inga vinnartyper.

Friidrotten har ju haft något sorts konstigt lagtänk i flera år, där man ska vara på långa förläger och där alla ska vara kvar hela VM även om de åker ut första VM-dagen.

Det är det jag brukar kalla för Bullerby-mentalitet.

Den enda som bröt mönstret var Isabellah Andersson som kom två dagar innan tävling och åkte hem dagen efter.

– Jag hängde inte med. Jag måste hem och träna, sa hon.

Då blev hon ändå sjua i damernas maraton.

Men Isabellah har rötterna i Kenya och en helt annan mentalitet och inställning.

Jag vill se mer sådant i ett landslag där mysfaktorn blivit alldeles för hög och

resultaten alldeles för låga.

Jag tycker att Stefan Olssons varit alldeles för snäll i sina uttagningar.

Alla som klarade b-gränsen med minsta möjliga marginal fick åka till VM och det är en uttagningsprincip som startade redan med Ulf Karlsson som förbundskapten.

Men han räddades av att ingen såg förlorarna bakom alla vinnarna i början av 2000-talet.

Nu är det bara förlorarna som syns.

I den här VM-truppen var det gamlingarna Carolina Klüft och Christian Olsson som var bäst med en femte- och sjätteplats.

Men båda är i utförsbacken och inga världsstjärnor längre.

Inte slut kanske, men inne på sista versen.

De är fortfarande bra, men jämför man med vad de en gång var så bleknar dagens versioner.

Från överlägsna till överglänsta

Carolina Klüft var rankad som världens bästa sjukamperska i nästan sex år och ett tag var hon så överlägsen att hon rankades som etta totalt bland alla kvinnliga friidrottare i världen.

Christian Olsson var lika dominant i tresteget och var som bäst uppe som trea i totalt bland världens manliga friidrottare.

I dag är Carro rankad nia i längdhopp i världen och på 208:e plats totalt bland

damerna.

Motsvarande siffror för Christian är sexa och 128.

Det säger en del om deras status just nu.

Tävlingsmänniskan Carolina Klüft, känd för att alltid höja sig i mästerskapen, höjde sig inte alls och var inte i närheten av en medalj med sitt längsta hopp på mediokra 6,56 (Erica Johansson hoppade 6,50 som 15-åring på sin tid).

Christian Olsson var ännu längre ifrån i tresteget, där en ny generation tagit över.

En intressant jämförelse:

När Christian Olsson vann sin första stora titel i VM i Paris 2003 hoppade han 17,72.

Då var han totalt överlägsen.

Tvåan Yandris Betanzos från Kuba hoppade 17.28 och Leevan Sands från Bahamas tog bronset med ett hopp på 17.26.

Alla tre var med här i Daegu i går och alla var lika chanslösa.

Och Christian segerlängd på 17,72 hade bara räckt till ett VM-brons i Daegu åtta år senare.

Jag förstår att Christian Olsson kommer att tänka efter både en och två gånger om han ska satsa vidare mot OS i London 2012.

Sker ingen märkbar förbättring tror jag inte han åker till ett mästerskap till för att bli sexa.

Det hedrar honom i så fall.

En stor skillnad nästa år är att det är Sverige Olympiska Kommitté som tar ut friidrottarna till OS i London.

Det är betydligt tuffare än Stefan Olsson i sina uttagningar.

Jag tycker det är helt rätt.

SÅ BRA - OCH DÅLIGA - VAR SVENSKARNA

Christian Olsson, tresteg

VM-placering: 6/17.23

Årsbästa: 17.29. SBra men inte bäst.

Isabellah Andersson, maraton

VM-placering/resultat: 7/2.30:13

Årsbästa: 2.23:41

En kämpe som bryter mönstret.

Carolina Klüft, längd

VM-placering/resultat: 5/6.56

Ärsbästa: 6.73

Placeringen VG, resultatet IG.

Moa Hjelmer, 200/400 meter

VM-placering/resultat: 24/23.31, 18/52.35. Årsbästa: 23.20/51.58

Tuff debutant som lovar mera.

Leif Arrhenius, diskus

VM-placering/resultat: 22/61.33

Årsbästa: 62.79

Okay, men inte mer.

Jessica Samuelsson, sjukamp

VM-placering/resultat: 16/6119 p

Årsbästa: 6173 poäng

Vi hade högre förväntningar än så.

Emma Green Tregaro, höjd

VM-placering/resultat: 11/1.89

Årsbästa: 1.95

Årsbästa i kvalet, sedan platt fall.

Ebba Jungmark, höjd

VM-placering/resultat: 17/1.92

Personbästa: 1.93

Årsbästa: 1.93

Låg nära årsbästa. Godkänd.

Alhaji Jeng, stav

VM-placering/resultat: 17/5.50

Årsbästa: 5.60.

Nej, håller inte.

Niklas Arrhenius, diskus

VM-placering/resultat: 28/60.57

Årsbästa: 66.22

Misslyckas varje mästerskap.

Gabriel Wallin, spjut

VM-placering/resultat: 26/74.44

Årsbästa: 80.88.

Lika bedrövlig som 2007.

Michel Tornéus, längd

VM-placering/resultat: 27/7.65

Årsbästa: 8.19.

Måste gör bättre ifrån sig i ett VM.

Mattias Jons, slägga

VM-placering/resultat: 32/67.93

Årsbästa: 74.11

Inte i närheten av vad han kan.

Malin Dahlström, stav

VM-placering/resultat: 25/4.25

Årsbästa: 4.36

Måste lära sig stava till toppform.

ARTIKELN HANDLAR OM