Erik Niva: Då kan vi hota Italien också

SPORTBLADET

Vad kan man egentligen begära av en förrätt?

Att den retar aptiten, att den kittlar sinnena, att den gör oss sugna på mer.

Uppdrag utfört.

Jag längtar redan efter att se Emil Forsberg leka fotboll igen, jag ser gärna Sverige spela just såhär om en vecka.

Foto: Sportbladets Erik Niva.

Senast vi lämnade ett EM-slutspel så gjorde vi det med tomhet i blicken, förluster i skägget och frågorna hängande över oss.

Vissa av dem var viktigare än andra, men en av dem har förblivit obesvarad ända sedan Olof Mellberg stoppade sitt vinnarhuvud under armen och stövlade ut från Olympiastadion i Kiev.

Vem är egentligen Sveriges näst bäste fotbollsspelare?

Ett tag utgick vi ifrån att det var Kim Källström och under en period intalade vi oss att det var Albin Ekdal innan vi resignerade och accepterade att det förmodligen var Andreas Isaksson i alla fall.

Nu vet vi.

Piskade upp farten

Eller äsch, ska vi besinna oss en liten aning får vi väl lov att erkänna att vi fortfarande inte sett honom i tillräckligt många tävlingsmatcher mot tillräckligt bra motstånd – men om vi ändå ska tillåta oss att vara lite EM-febriga så kan vi allt surfa med i fartvinden som piskats upp bakom Emil Forsberg.

Fem dagar före EM-premiären behöver vi inte fundera över hans jämnhet eller bekymra oss över hans lägstanivå, utan just nu kan vi bara tillåta oss att njuta av all den kapacitet han demonstrerade här i eftermiddag.

Wales var träningsmatchtrögt, visst, men det i sig sänker inte nivån som Emil Forsberg spelade på. Hans individuella insats var av hög internationell klass, och så särskilt många sådana har vi inte sett på nedsidan av Zlatan Ibrahimovic under de senaste fyra åren.

Men såsom kollektivt behöver sina individualister behöver givetvis också individerna sitt kollektiv.

Även om Emil Forsberg var det största och tydligaste glädjeämnet så var han inte det viktigaste.

Sverige gjorde den här matchen på riktigt, genomförde den utifrån precis de premisser som är nödvändiga för att vi ska ha en rimlig chans att göra avtryck i sommar.

Arbetade sig till övertag

Laget satt ihop – tätt och kompakt – pressade när det fanns läge och sjönk när det behövdes. Så här lätt kommer det ju inte bli att vinna närkamper mot Irland, men idag arbetade sig Blågult till ett klart övertag vad gällde duellspel, löpningar och intensitet i största allmänhet.

Fokuserat, noggrant, väldisponerat.

Mikael Lustig satte snurr på vaxen, Andreas Granqvist chefade, Marcus Berg löpte upp ytor, Sebastian Larsson värderade rätt och lojalt, Ludwig Augustinsson var rätt igenom självklar, John Guidetti sprängde sina blågula målgörarknutar.

Och Zlatan var Zlatan.

När allting kommer kring är det givetvis svårt att göra en hållbar värdering av en uppvärmningsmatch, men nu har vi i alla fall fått en försmak av den sortens sommar som faktiskt finns inom räckhåll.

Det är ingen övermäktig uppgift vi står inför. Det är inte så att vi måste överträffa oss själva flera gånger om för att ha en chans att gå vidare från gruppen.

Börjar skönja grunder

3-0 mot Wales i generalrepetitionen. Inte mer, men inte heller mindre. Även om vi såklart inte ska blåsa upp det här resultatet till något det inte är ska vi inte heller avfärda entusiasmen vi nu kan ta med oss.

Här börjar vi kunna skönja grunder som ger oss en plattform att stå på, och här har vi fått syn på spelare som ger oss rätt att drömma.

Sköter vi bara grunderna, sätter vi bara försvarsspelet, gör vi bara om det här upphöjt till tre – då snurrar Zlatan Ibrahimovic och Emil Forsberg in några bollar.

Då är vi bättre än Irland, då kan vi hota Italien, då spelar vi utslagsmatcher i EM om några veckor.

ARTIKELN HANDLAR OM