Laul: Lyckades inte forcera taggtråden

SPORTBLADET

Lagerbäck klev av ett flygplan, skakade hand med en dignitet och sen försvann han

CHAMBÉRY/ANNECY. Jag flög 200 mil, och körde Genève-Lyon tur och retur.

Men taggtråden mellan mig och Lasse Lagerbäck lyckades jag aldrig forcera.

På håll såg jag honom kliva ur ett flygplan, och in i en buss.

Så kan en arbetsdag på EM-fältet också se ut.

Slutsignalen i Islands genrep mot Liechtenstein på Laugardsvöllur hade precis ljudit när väckarklockan tjöt.

Nya tag.

Flyg Stockholm till Genève via Köpenhamn i vargtimmen, kvittera ut hyrbilen (en Peugeot, knuffa skjut på) och sedan rulla ner för alpsluttningarna till Lyon där EM-ackrediteringen skulle hämtas på Parc Olympique Lyonnais (eller Stade de Lyon som arenan heter under EM).

Uppenbarligen var det något fel på kamerasystemet för jag är lika orange som TV4-doktorn på ackrediteringsfotot men det ska förhoppningsvis inte leda till några stora problem vid matchinsläpp.

Problem blev det däremot när jag körde tillbaka mot Genève, till den lilla flygplatsen Chambèry där Lars Lagerbäck och hans Island landade under eftermiddagen för vidare busstransport till Annecy där laget har sin EM-bas.

Landningsceremonin var dock förbehållen ackrediterade Uefa-representanter, och utöver ett rejält taggtrådsstängsel vaktades området av tungt beväpnad militärpolis, gendarmeriet.

Jag såg Lasse Lagerbäck kliva av ett flygplan, skaka hand med en dignitet för att sedan hoppa in i en buss.

That's it.

”Det finns alltid en chans”

Jag kan rapportera att hans kavaj satt bra och skjortan såg nystruken ut men att den nog spände lite grand över magen.

Som tur var hade vi redan fått en flygresa ihop, Lasse och jag.

Eller rättare sagt: I SAS kundtidning Scandinavian Traveler fanns en matig, nypuplicerad intervju som jag slukade på planet hit.

Jag fick bland annat reda på att Lasses tre favoritresemål i världen är Schweiz (”Naturen och maten”), Kuba (”Island må vara isolerat men inte lika politiskt isolerat som Kuba”) och Sverige (”Särskilt Medelpad för den som vill stressa ner under semestern”).

Det var nu inte Lasses gästspel som resebyråagent som fångade mitt intresse, det var hans uttalande om Islands chanser i EM:

– Om Grekland kunde vinna 2004, kan Island också vinna. Det finns alltid en chans, säger Lagerbäck.

När Erik Hamrén säger att han drömmer om medaljer blir han sågad, förlöjligad och hånad. Att Island skulle ta medalj i öns första mästerskap ligger ännu längre bort, ändå nickar nog många instämmande när Lagerbäck pratar om att det ”alltid finns en chans”.

Vad är egentligen skillnaden?

Många trötta på Hamréns sätt

Kanske är det bara framtoningen, kanske pratar de egentligen om samma saker fast med olika ord, på olika sätt.

Just nu är många trötta på Hamréns sätt. För sex år sedan lika många trötta på Lagerbäcks sätt.

Lars Lagerbäck tror inte på drömmar. Han vet att det inte hjälper att hoppas. Han tror på förberedelser, organisation och vinnarfokus framför att underhålla.

Han tror på en sak till: Fakta.

I Lagerbäcks värld är Greklands EM-seger 2004 ett väldigt bra faktum.

Om man ska sammanfatta Lars Lagerbäcks fotbollsfilosofi bygger den på att fotbollsspelare har inte bollen mer än en minut under varje match, snittet ligger på 30-45 sekunder. Resten är vad spelarna gör utan boll, det som ramlar ner i organisation.

– Fotboll är den enda idrott där ett division tre-lag kan besegra ett division ett-lag bara de är bättre organiserade, om varje spelare följer matchplanen, hävdar han.

Tränarens roll handlar nästan enbart om förberedelser. När matchen väl är igång är det ytterst få saker en tränare kan påverka.

– Du kan bara göra tre byten, du kan bara prata med spelarna i halvtid. 90 procent handlar om förberedelser, det är ett faktum, menar Lars Lagerbäck.

Till sist, i Lars Lagerbäcks värld finns bara två sorters fotboll: Bra fotboll och dålig fotboll. Bra fotboll är att vinna. Hur det går till, om den anses tråkig eller inte är underhållande nog, spelar mindre roll.

Det var så Lars Lagerbäck jobbade med Sverige.

Det är så han har jobbat med Island sedan 2011.

Om en vecka gör landet EM-debut mot Portugal, och det ska bli förbaskat spännande att följa.

Lauls emoji-ikoner

ROBERT LAUL TAR PULSEN PÅ EM MED EMOJI-IKONER

Sverige eller Island?

Efter sista landskampen på Laugardsvöllur fick Lasse den vassa frågan av isländska journalister:

Vem kommer han att heja på som fotbollspensionär?

– Intressant fråga. Skulle de mötas, skulle jag troligen se den och njuta av matchen. Det skulle inte spela någon roll vem som vann.

Diplomaten Lagerbäck har talat…

Laul vs Lasse

I dag tränar Island på fransk mark för första gången, i vackra Annecy. Dessutom blir det mixad zon med sju spelare, plus en av förbundskaptenerna. Det är ju delat ledarskap numera mellan Lasse och tandläkaren Heimir Hallgrimsson. Jag hoppas förstås att de skickar fram Lagerbäck, det börjar bli dags efter tre krönikor där jag hittills endast skymtat huvudpersonen på håll.

Islands startelva

Jag har hittills inte spekulerat särskilt mycket kring Islands startelva mot Portugal men så här kan det kanske bli?

Hannes Halldorsson

Elmar Bjarnason, Kari Arnason, Ragnar Sigurdsson, Ari Skulason

Johann Gudmundsson, Aron Gunnarsson, Gylfi Sigurdsson, Birkir Bjarnason

Kolbeinn Sigthorsson, Alfred Finnbogason

Frågetecken för lagkapten Aron Gunnarsson som varit skadad. Kan ersättas av Emil Hallfredsson även om jag hoppas få se Giffarnas Runar Sigurjonsson där. Förre "Peking"-spelaren Arnor Traustason fick chansen till vänster mot Liechtenstein men lär få börja på bänken.

ARTIKELN HANDLAR OM