”Det betalar ju inte mina räkningar”

avMats Wennerholm

Foto: JESPER ZERMAN / BILDBYRÅN

Firad ungdomsstjärna, bäst i världen på 200 meter som 16-åring och med ett jättekontrakt med sportjätten Nike.

Idag är verkligheten en helt annan för Irene Ekelund.

Sponsorerna har lämnat henne och hon får kämpa för att överleva vardagsekonomin.

– Det jag har är träningsbidrag från klubben, men det betalar ju inte mina räkningar, säger hon.

Trots det satsar Irene Ekelund hundra procent på en comeback som kräver heltid. Och ett liv på existensminimum.

– Egentligen måste jag jobba, men jag kan inte ställa mig i en butik om jag ska kunna satsa allt. Det är tufft, men jag vill ge det en chans nu när jag äntligen är skadefri. Jag får leva från dag till dag, säger hon.

Hur stort stöd har du ekonomiskt idag?

– Ingenting alls förutom bidraget från klubben som går till träningsläger och resor. Men jag hoppas kunna göra så bra resultat att sponsorerna blir intresserade igen och kan hjälpa mig på vägen mot OS i Tokyo nästa sommar. Det är mitt stora mål.

Annat var det 2013, när Irene Ekelund vann 200 meter på ungdoms-VM i Donetsk på tiden 22.92.

Hon krossade allt motstånd från sprintnationer som USA och Jamaica och var 21 hundradelar före tvåan i loppet när hon sprang hem guldet.

Det var efter den uppvisningen som hon skrev ett kontrakt med amerikanska Nike, som gjorde att hon inte behövde bekymra sig över det ekonomiska.

– Ja, det var verkligen ett bra kontrakt. Ett bra stöd som gjorde att jag aldrig behövde oroa mig över att få vardagen att gå ihop.

”På rätt väg”

Året efter kom hon tvåa i JVM i Eugene mot upp till två år äldre tjejer och framgångssagan fortsatte.

Sedan började eländet.

– Ja, jag var skadad fem år i sträck och självklart påverkade det både kontrakt och inkomster. Det är självklart att det inte är så bra längre, även om jag fortfarande får kläder och utrustning.

Meningen är att det ska bli ändring på det.

Att det ska bli som förr.

Säsongsöppningen har varit ett steg i rätt riktning. Hennes 23,77 på 200 meter i Bauhausgalan var hennes bästa tid på tre år.

Hon har även hunnit med ett lopp på 100 meter i Kalifornien den 11 maj.

Då stannade klockan på 11.65 – hennes bästa tid på sju år.

– Och då var jag långt ifrån fromtoppad. Så det känns som jag är på rätt väg.

På måndagen blev hon officiellt uttagen till U23EM i Gävle i juli. Det blir hennes första internationella mästerskap utomhus på fem år.

Hoppat längre på träning

Och det finns ett litet, litet hopp om att kvala in på 200 meter även till VM i Doha.

– Kvaltiden är 23.02, så det är en bit dit. Men det känns inte helt omöjligt som det ser ut just nu, men det får vänta, säger hon.

Sedan börjar även sommarens längdsatsning i Sollentuna i helgen.

Hennes nya gren som hennes och Michel Tornéus tränare Oscar Gidewall lockat in henne på. Irenes bästa hopp hittills är 5.83 inomhus i vintras.

– Men jag har hoppat betydligt längre på träning.

Vägen tillbaka tycks ha startat på allvar.

ARTIKELN HANDLAR OM