30 kultspelare – vad hände sedan?

SPORTBLADET

Sportchansen berättar om legenderna

1 av 5 | Foto: Carlos Valderrama.

Stjärnspelare som Lilian Thuram och Rui Costa slutar helt. Andra, som Fredrik Ljungberg och Ruud van Nistelrooy, lägger av i landslaget. Detta får Sportchansen att fråga: Vad hände efter karriären för 30 kultspelare från förr? Här är svaren.

Peter Schmeichel

Schmeichel är fortfarande en rubrikernas man i såväl Danmark som England. Han medverkar regelbundet i TV. Hemma i Danmark har han eget program på Discovery Channel och har varit landets svar på Glenn Hysén när det sänds Champions League. I England är det BBC som använt hans tjänster som vass expertkommentator. 2007 var det under en period på gång att Schmeichel och ett sällskap affärsmän skulle ta över Bröndby med Schmeichel som sportdirektör. Affären föll dock i sista stund ur.

Zico

Brassen Antunes Coimbra, ”Zico” med fotbollsvärlden, var en av de första att ta frisparkens möjligheter till perfektion. Men han var även en gudabenådad dribbler och hade ett målsinne som gjorde att han producerade mål ur de mest omöjliga positioner. Kanske är han den bäste spelaren genom tiderna som aldrig vunnit ett VM-guld. Efter att först ha varit sportminister i Brasilien i ett år lockades Zico tillbak till det Japan där han avrundade sin aktiva karriär. I Japan tränade ha först Kashima Antlers, sedan landslaget. Efter ett relativt misslyckande i VM 2006 avgick han och tog istället över turkiska Fenerbache. Trots två lyckade säsonger där valde han sommaren 2008 att inte förlänga sitt kontrakt med Istanbulklubben.

Dino Zoff

När Zoff i 40-årsåldern till slut la handskarna på hyllan blev han först anlitad av Juventus organisation. Senare tränade han Lazio (där han även blev klubbpresident) och var förbundskapten. I den rollen hoppade han av efter EM 2000 sedan han fåt häftig kritik från Milans kontroversielle ägare Berlusconi. Zoff, som nu är pensionerad, hade sin sista anställning hos Fiorentina.

Gerd Müller

Kanonskytten Müller, killen som gjorde de tyska målen på 1970-talet, var en desillusionerad man när karriären närmade sig slutet. Efter att han tillbringat de sista aktiva åren i olika klubbar i Florida tippade det över i alkoholism. Först när vänner hemma i Tyskland tog hand om honom kom han på fötter. I dag är han assisterande tränare för Bayern Münchens andralag.

Gheorghe Hagi

Rumänen Hagi, ”Karpaternas Maradona”, tog som tränare Galatasaray till en turkisk cupvinst. Men detta är fortfarande kronan på en skakig karriärinledning som manager. En karriär som började med en misslyckad sejour som förbundskapten för Rumänien.

Ruud Gullit

Den rastalockige Gullit tog avsked från aktiv fotboll i Chelsea. På Stamford Bridge inledde han även sin tränarkarriär, som dock aldrig lyfte. Efter tveksamma perioder i Newcastle och Feyenoord blev han under flera säsonger i stället tv-kommentator. 2007 återvände Gullit till tränaryrket och tog hand om Los Angeles Galaxy, bara för att få kicken därifrån.

Enzo Francescoli

Zinedine Zidanes idol och förebild från Uruguay – Zidane döpte en son efter honom - är idag en ledande entreprenör i branschen TV-rättigheter för internationell fotboll. Med USA som marknad och Florida som bas är 43-åringen VD för distributören GOL TV som bland annat rättigheterna till att visa den spanska ligan i Nordamerika. År 2007 erbjöds miljardbud på GOL TV från större aktörer på samma marknad.

Eusébio

Eusébios ande har vilat över klubben Benfica ända sedan han anlände från Mozambique som 18-åring 1960. Det var därför ingen överraskning att han på 1980-talet, efter att ha avslut spelarkarriären i USA, blev tränare i klubben. Från 1992 finns den numera pensionerade anfallaren i klubbens ledning.

Alfredo di Stéfano

Real Madrid-legenden Alfredo di Stéfano – en av de största genom tiderna – hade en fältherres blick för spelet och blev senare föga överraskande en framgångsrik tränare. Först i födelsestaden Buenos Aires, sedan i Spanien och även i Portugal. 2005 drabbades di Stefano av en hjärtattack som han dock hämtade sig från. 2006 bytte Real Madrid som en hyllning namn på sin träningsarena till Estadio Alfredo di Stéfano. Sedan år 2000 är han hederspresident i Real Madrid med uppgift att vara med när nya spelare presenteras.

Bobby Charlton

Bobby Charlton försökte sig först på en karriär som tränare (Preston) respektive klubbdirektör (Wigan). Innan han istället fokuserade på andra affärsområden, ett tag handlade han med juveler och drev ständigt fotbollsskolor över hela världen. Sedan 1984 sitter han i styrelsen för Manchester United. Men det är inte bara denna klubb som drar nytta av den karismatiske Charlton. Han har varit involverad i de flesta kampanjer för stora idrottsevenemang i England, exempelvis mycket framgångsrikt i samband med den för OS i London 2012. Charlton blev dubbad ”Sir” 1994.

Eric Cantona

Det finns fotbollskarriärer och så finns det Eric Cantona. Eftersom denne lysande fotbollsspelare senare blivit en begåvad skådespelare kan man tänka sig att han en gång spelar sig själv i filmen om gåtan och geniet Eric Cantona. Det skulle knappast behövas någon manusförfattare. Eric Cantona slutade sin aktiva karriär endast 30 år gammal år 1997. Han har senare mest filmat, utanför Frankrike är ”Elizabeth” och hans Nike-reklam mest kända insatser. Det närmaste han kommit fotbollen är som förbundskapten för det franska landslaget i beach-fotboll. Han har under tiden lagt på ansenlig vikt och dessutom ett rejält skägg.

Franco Baresi

I hela sin karriär blev ”Piscini”, den lille, trogen sitt AC Milan. I klubben där han inledde sitt proffsliv som tonåring avslutade han 20 år senare som 37-åring. Baresi var i en period sportchef i engelska Fulham. 2002 värvades han tillbaka till sitt Milan, nu som sportchef för klubbens U21-lag. I dag är han ansvarig för Milans U19-satsning.

Gabriel Batistuta

En 34-årig Batistuta varvade ner i klubben Al-Arabi i Qatar. Där han öste in mål; 30 mål på 22 matcher. Ett värdigt slut för en född målspottare. Efter åren i Qatar hade Batistuta uppenbarligen fått smak på att bo vid Indiska oceanen. Hemadress är numera Perth på Australiens östkust. Där ryktades det 2006 att han skulle köpa stans konkurshotade klubb Perth Glory. Men Batistuta sa sig vara helt ointresserad, han spelade hellre golf. Men lite kontakt har han med fotbollen. 2006 kommenterade han fotbolls-VM för en argentinsk TV-kanal. Det har också gått rykten om att han snart ska få en roll hos Argentinas landslag.

Roberto Baggio

Skyttekungen med hästsvansen njuter av tillvaron efter sin fotbollspension. Han gör spridda resor som goodwill-ambassadör för FN-organet FAO och han är aktiv i den buddistiska rörelsen Sokka Gakkai. Annars tillbringar han tiden med familjen hemma i Italien eller ännu hellre på sin gård i Argentina. I hans nya favoritland i Sydamerika jagar han och ser matcher med sitt nya favoritlag Boca Juniors. Baggio har på gamla dagar blivit en dedikerad fan av Maradonas gamla klubb. Men kanske återkommer han snart till en mer aktiv roll i fotbollen. Brescias president avslöjade nyligen att Baggio är på gång som manager för klubben.

Teofilo Cubillas

Peruanen som blev kultfigur på 1970-talet var en mittfältare med osannolik teknik och snabbhet. Dessa färdigheter gjorde inte bara Teofilo ”Nene” Cubillas till en lite udda fotbollsikon och kultfigur - i en era när internationell storfotboll just hade blivit en tv-angelägenghet. Cubillas har dessutom blivit kvar på listorna över världens största spelare genom tiderna. 1987 hoppade han 38 år gammal in i ett dussin matcher för moderklubben Alianza. Detta som ett sorts respekt efter att hans moderklubb hade förlorat hela sin spelartrupp efter en flygolycka. Cubillas blev annars kvar i USA sedan han slutat spela aktivt där i 40-årsåldern. Han driver i dag en träningscamp för ungdomar i orten Coral Springs i Florida.

Lev Jasjin

Möjligen är han den störste bland alla målvakter. Han brukar i alla fall alltid hamna i topp på listor över de bästa i den positionen. Lev Jasjin var med i landslagssammanhang så sent som vid VM i Mexiko 1970. Då som tredjemålvakt och assisterande tränare. Därefter arbetade han för det sovjetiska Sportministeriet och var ledare i klubben som han var trogen i hela sin karriär – och även en tid spelade ishockey för – Dynamo Moskva. Ett sorgligt kapitel var när han fick amputera ett ben efter en olycka. Jasjin avled 1990 i sviterna efter en operation sedan han drabbats av magcancer. Han blev 60 år.

Zbigniew Boniek

Spelare från de östeuropeiska länderna var fortfarande en sällsynthet på 1980-talet. En av dem som öppnade dörrarna på vid glänt var Zbigniew ”Zibi” Boniek. Boniek blev efter karriären tränare i Italien. Det tyngsta jobbet var hos Bari, som dock åkte ur Serie A under Bonieks ledning. Senare fick han uppdrag hos det polska fotbollsförbundet, han var även landslagstränare en kort period 2002. I dag är han vice ordförande i förbundet. Bredvid olika affärsverksamheter har Boniek länge agerat som expertkommentator i TV såväl hemma i Polen som hos italienska RAI.

Gordon Banks

Planen var att bli murare. Istället blev den blyge killen från Sheffield en av fotbollens största målvakter. Evigt placerad i historien för den mest klassiska räddningen av en Pelé-nick i VM i Mexiko 1970. En fatal bilolycka i oktober 1972 kostade Banks synen på höger öga. Givetvis slutet på hans tid som toppmålvakt. Han arbetade perioden efter olyckan som talangscout och var manager för ett amatörlag. Men snart lockade åter spelet, trots ögonskadan. 1977 spelade han med ett irländskt lag och med amerikanska Fort Lauderdale Strikers. Det var faktiskt andra gången som Banks spelade i USA, första gången var 1967. Efter en misslyckad satsning på ett företag i biljettbokning är Banks i dag pensionerad. Han fick sommaren 2008 uppleva att en staty över honom avtäcktes utanför Stokes hemmaarena. Ceremonin utfördes av Pelé och Desmond Tutu. Namnen är en god illustration av statusen i Gordon Banks legend.

Fernando Hierro

Fernando Hierro var ständigt lagkapten i de klubbar han spelade i, inget viktigt beslut fattades utan att han tillfrågats. Hade inte splittringen från Real Madrid 2003 blivit så olycklig hade han troligen fått en ledande roll i den klubbens organisation. Nu blev det istället det spanska förbundet som anställde honom som sportchef. Jobbet kunde knappast ha börjat bättre. I maj 2008 vann Spaniens U17-pojkar VM. I juni vann seniorlaget för första gången EM.

Carlos Valderrama

Colombianen som blev kult för sitt enorma gult afrokrull och sina smycken ville in i det sista vara kvar på planen. Så sent som vid 42 års ålder var han aktuell för spel i den colombianska ligan. Senare har han sysslat med reklamfilmande och andra PR-uppdrag men han försökt finna en ny position i hemlandets fotboll. Senaste gången hans namn gick runt i världspressen var när han som assisterande tränare i just Atlético Junior hösten 2007 gjorde skandal vid en ligamatch. Efter att hans lag fått en straff dömd mot sig rusade Valderrama in på planen och viftade med framför domarens ansikte med en sedel i valören 50 000 pesos (200 kronor). Valderrama ansåg alltså att VM-domaren Ruis var mutad av motståndarlaget. Incidenten är knappast något man bygger en vidare tränarkarriär på. Men den passar bra ihop med en spelare som genom hela sin karriär associerades till ordet galen.

Uwe Seeler

Trots sin korta, satta uppenbarelse var han en av 1950- och 60-talens mest pålitliga målskyttar i europeisk fotboll. Efter en nästan 30-årig karriär som spelare i Hamburger SV var det självklart att han skulle få roller även efter avslutat spel. Seeler hade ständigt varit en ambassadör för klubben och även staden Hamburg. 1995 hade han också en kort period som president i HSV. Tyvärr tog det snabbt slut efter en bokföringsskandal (som Seeler personligen var oskyldig till). Seeler, som länge var Adidas företrädare i norra Tyskland, är i dag pensionerad.

Michael Laudrup

Omedelbart efter ett sista aktivt år i Ajax blev den danske mittfältsgiganten Laudrup tränare. Först som assisterande i landslaget sedan i moderklubben Bröndby. 2006 sa han adjö till Bröndby och gick vidare till spanska Getafe. Trots en bra start där nöjde han sig med ett år i Madridklubben, han siktar mot större uppdrag. Har dock tackat nej till Galatasaray och ryska CSKA Moskva. Kopplades ihop med Panathinaikos men det jobbet gick till slut till Henk Ten Cate.

Jairzinho

Brassen Jairzino charmade fotbollsvärlden vid VM i Mexiko 1970. Senare försökte han sig på en karriär som agent och talangscout. Meritförteckningen toppas av att det anses att det var han som hittade Ronaldo. 2003 blev Jairzinho tränare för Gabons landslag. Det blev dock ingen större succé. Efter en serie förluster i VM-kvalet fick brassen 2006 sparken och ersattes av en annan 1970-talsgend, fransmannen Alain Giresse.

Michel Platini

Platini har alltid haft en ledares egenskaper och karisma. Det var bara en tidsfråga innan han efter fotbollspensionen i Juventus skulle bli förbundskapten för det franska landslag han slutade spela i 1986. Men uppdraget blev ingen större framgång. Platini avgick frivilligt och fick i stället tekniska ansvar i förbundet. Här gick det betydligt bättre. Platini blev ansiktet utåt och organisatören inåt för VM i Frankrike 1998. Efter detta blev han successivt centralfiguren i Uefa. 2006 efterträdde han Lennart Johansson som bas för organisationen.

Johan Cruyff

Visionären Cruyff, själv skulle han nog säga geniet, blev senare lika framgångsrik som coach. Han förde Barcelona till fyra raka ligaguld 1991-94 och även till en imponerande vinst i Europacupen 1992. Enda fadäsen under denna period var att storrökaren Cruyff fick göra en bypass-operation varefter han faktiskt lade ner sin uppmärksammade (o)vana. I dag märks från hans plats i kulisserna hans synsätt i mycket av det som FC Barcelona gör. Han spelar, trots att han inte heller där har någon formell roll, en nästan lika stor roll i spelet kring det holländska landslaget. Johann Cruyff bor kvar i Barcelona men har sina tentakler på betydligt fler platser.

Franz Beckenbauer

Franz Beckenbauers karriär som tränare och fotbollsboss är minst lika framgångsrik som hans aktiva bana. Han blev 1990 den förste att bli världsmästare såväl som spelare som coach. Han tog sitt Bayern München till ett antal titlar på 1990-talet och blev sedan klubbpresident och allmän guru i den klubb som han många år tidigare främst sett som en rival till sitt 1860. Det var Beckenbauer som tog initiativet till VM i Tyskland 2006 och han var bossen som åkte helikopter kors och tvärs i hemlandet för att se alla matcher. Franz Beckenbauer är kort sagt en av fotbollsvärldens fältherrar, precis som han var vid landslagsdebuten mot Sverige hösten 1965. Är numera president, ordförande som vi brukar säga i Sverige, i Bayern München.

Lothar Matthäus

Lothar Matthäus aktiva final i New York-laget MetroStars blev ett misslyckande. Tyvärr för Matthäus har den följande tränarkarriären oftast fortsatt i den stilen. Två ligaguld med Partizan Belgrad och Red Bull Salzburg har ansetts hänt trots, inte tack vare, tysken. Ungerns landslag lyfte knappast heller med honom. Från ett tränaruppdrag i Brasilien försvann han efter kort tid. Matthäus skyllde på personliga problem på hemmaplan och forslade inte ens hem sina ägodelar. Matthäus aktuella uppdragsgivare är israeliska Maccabi Netanya.

Dennis Bergkamp

Bergkamp led under andra halvan av sin karriär av en uppmärksammad flygrädsla. Den uppstod ursprungligen vid VM 1994 – då en journalist vid ett tillfälle skämtade om en bomb i lasten på ett plan – och stegrades sedan. Detta gjorde att Bergkamp ofta missade bortamatcher i Europa. Det gjorde också att han tackade nej till landslaget efter EM 2000. Han visste att han ändå inte skulle kunna klara av resorna vid VM i Sydkorea/Japan 2002. 2006 tog han även farväl av Arsenal. Hans avsked från de stora matcherna blev det årets final i Champions League. Bergkamp sa tidigt efter den sista matchen att han inte hade några planer på att bli tränare. Han sa sig inte vara lockad av detta. Han ville lägga tiden på att vara med sin familj i hemmet i Hertfordshire, resa, och spela golf, allt i väntan på nya utmaningar. Men 2008 hade han uppenbarligen ändrat sig. Han började då i en tränarkurs i regi av det holländska förbundet. Men med Arsenals tränare Arsene Wengér som ledare. Allt för att Bergkamp inte skulle behöva flygpendla till Holland.

Kevin Keegan

Efter att han sommaren 1982 gjort sitt första och enda VM – med minimal speltid, 26 minuter p g a ryggskada –valde Keegan den engelska andradivisionens Newcastle United. Men det som som kunde ses som att varva ned blev ändå en succé. Keegan förde upp klubben från St James Park till högsta serien och började etablera sig som evig ikon i nordöst. Spanien blev lite senare Kevin Keegans adress efter att han avslutat spelet med ett gästspel i den australiska ligan. Men så småningom kom han tillbaka till fotbollen och tränarroller. Frågan är fortfarande i princip obesvarad: är Kevin Keegan en bra bra coach? Nej, säger bl a de som såg honom leda det engelska landslaget med naiv taktik i EM-kvalet 1999. Ja, säger fans av Newcastle United. De har flera gånger om sett Keegan rädda klubben i utsatta lägen. Senast 2008 då han hoppade in som tränare i januari och inledde med åtta raka förluster. Men efter det kom en lång rad av framgångar och Newcastle kunde rädda sig kvar i Premier League.

Romario

När Romario 1985 inledde sin proffskarriär i favoritklubben Vasco da Gama trodde troligen inte ens han själv att det skulle dröja 23 säsonger till slutet på hans aktiva bana. Och dessutom i samma klubb. Men det dröjde faktiskt till våren 2008 innan målspottaren – totalt nästan 1000 mål – och skandalmakaren från Rio tillkännagav att han lagt av. ”Jag orkar inte träna ned mig till den vikt som krävs. Men det har varit fantastiskt kul allting” blev hans enkla summering. Han har själv hävdat att nästa steg i karriären är att bli tränare för Vasco da Gama. Men klubbens ledning har hittills förnekat att den har sådana planer.

Alan Shearer

Shearer var en ledare på planen, en spelare som spred respekt. Därför har det sedan hans avsked från Newcastle United för två säsonger sedan ständigt ryktats om roller som coach eller manager. Han har också gått de nödvändiga kurserna. Men hittills har Shearer hållit på löftet till sig själv att ta några lösa och lediga år. Under tiden har han idkat välgörenhet, startat en fotbollsakademi, och även nått en ny status som frispråkig expertkommentator för BBC.s fotbollsshow ”Match of The Day”.

Garrincha

Garrincha, ”den lilla fågeln”, var en av fotbollens trollkarlar, en planens magiker. Men den besynnerlige bollbegåvningen från Pau Grande i Rio-provinsen blev också en av fotbollens stora tragedier. Hans alkoholproblem började märkas redan efter VM-guldet i Sverige 1958. Genom 1960-talet gick det bara utför. En hopplös privat situation, med minst 14 barn, gjorde inte hans situation mindre komplicerad. 1973 spelades en tributmatch för honom som han smet ifrån strax efter halvtid. När han 1983 avled av skrumplever var han ett fysiskt och psykiskt vrak som året innan varit inlagd åtta gånger. Att han vid det laget var en av nationen bortglömd hjälte är en skamfläck i Brasiliens fotbollshistoria.

Minimedia
Lars Nylin