Schauman ett roligt inslag – men Sveriges framtid ser mörk ut

SPORTBLADET

BARSEBÄCK

Europa mot USA i Ryder Cup en prestigeladdad kollision – och årets golfhändelse.

Men räkna inte med svenskar i laget.

Så nu finns det anledning att oroas över svensk golfs framtid.

Europa vann mot USA på Belfry för två år sedan och Jesper Parnevik, Pierre Fulke och Niclas Fasth firade i champagne.

Ingen av dem har firat en stor seger sedan dess.

Och – i Ryder Cup-returen i Detroit i mitten av september är det osannolikt att det blir svenskt deltagande. Joakim Haeggman har just nu en plats via ranking – men frågan är om han får behålla den.

Jocke hänger löst eftersom rankingen går två år tillbaka och när gamla topplaceringar snart räknas bort efter precis 24 månader riskerar han att hamna utanför listan.

Men allra mest oroande är att vår ende store världsstjärna, Fredrik Jacobson, just nu är helt utanför laget. För bara två månader sedan var han ett säkert kort – men i dag ser det mörkt ut, både vid en titt på rankingen och Fiddes spel ute på banan.

– Spelar jag som just nu har jag inget i Ryder Cup att göra, sa han till mig i går.

– Fram till i juni var jag inte orolig, men fakta är att jag inte har i Ryder att göra i dag.

Lika hårda som ärliga ord, om de egna chanserna att uppleva något av det finaste golf kan erbjuda. Men Fidde har rätt och det känns bittert.

Nu krävs att både Haeggman och Jacobson spelar mycket bra golf i årets sista major, PGA-mästerskapen i augusti, samt i stortävlingarna NEC Invitational och BMW International veckorna därefter.

Svensk golf – ett misslyckande

Men tyvärr tror jag de får det svårt, eftersom ingen av dem imponerar. Båda missade cuten i Scandinavian Masters – efter riktigt dålig golf.

Återstår att hoppas på kapten Bernhard Langers två wild cards?

Inte en chans.

Jag vet att bara Jesper Parnevik kan vara aktuell, tack vare gamla meriter och grym Ryder-adrenalin. Men den här gången går fribiljetterna med all säkerhet till britterna Colin Montgomerie och Luke Donald som har en bra sommar och leder Scandinavian Masters inför dagens spel.

Ingen svensk spelare i Ryder Cup blir ett misslyckande för svensk golf. Vi har i många år haft både bredd och spets – men nu gäller plötsligt kvantitet utan kvalité och det är oroande.

Som att äta soppa – med gaffel

Känns trist att nöja sig med att Anders Forsbrand och Joakim Haeggman finns med i lagledningen. Det är förstås stort, inget snack om det, men vi vill ju se svenskar på green.

Jag glömmer aldrig Niclas Fasth knutna nävar på Belfry.

Ryder är känslor, törst och hunger.

Men utan svenskar blir det ju som soppa med gaffel, tyvärr.

Finns förresten anledning att oroa sig inte bara över saknad spets; hur är det egentligen med återväxten inom svensk herrgolf?

Ingen av de sex svenska amatörerna får spela vidare under helgen.

Kalla fakta är att under de senaste sex åren har bara en enda amatör klarat kvalgränsen i Scandinavian Masters. Niklas Lemke lyckades 2001 men det äventyret slutade med att han blev allra sist, söndag kväll.

En oroande svensk trend

En enda klarad cut, alltså – av totalt 36 spelare. Så illa var det inte tidigare.

Amatörernas misslyckande år efter år efter år är också oroande.

Men visst är det kul med spelare som våga säga vad de tycker?

Unge Ville Schauman gör det, precis som coole Johan Edfors. Båda är härligt kaxiga – och klär sig som om de vill synas. Och de har visat att den lyckade inledningen på Masters inte var en tillfällighet.

Hur vi än vrider och vänder på det här med tv-golf så är det ju alltid roligare med en Parnevik än en farbror i beige pikétröja.

Så Johan Edfors och NHL-stjärnan Daniel Alfredsson är polare.

De har väl samma frisör också, antar jag.

ARTIKELN HANDLAR OM

Golf