Niva: Nu har vi sett priset för att bli tvåa

SPORTBLADET

Arsenals chanser är nu mindre än små

Ett mål med långverkande konsekvenser.

I förra veckan gjorde Gonzalo Higuaín ett sent mål på Arsenal.

Engelsmännen åkte inte ur gruppen för det – däremot förlorade de förmodligen sin åttondelsfinal.

Vad kostar det att släppa in ett par sena mål i Neapel? Vad blir den yttersta konsekvensen av lite taskig München-matte?

Nu vet vi. Nu har vi sett prislapparna.

Arsenal tvingas möta laget som under det senaste året slagit något slags världsrekord i fotboll, Manchester City ställs emot dem som hade den tidigare toppnoteringen.

Och nä, även om Manuel Pellegrini var ett algebrageni hade Manchester City knappast gjort ett fjärdemål på Allianz Arena, men var det något som den här lottningen verkligen hamrade in var det hur oerhört viktigt det är att vinna sin grupp.

Förmodligen är det väl det som Champions League-höstarna kommer att handla om för storlagen framöver.

Risken att missa slutspelet krymper, betydelsen av att bädda sängen inför slutspelsschemat blir bara större och större. Problemet med att hamna i en så kallade ”Dödsgrupp” dubbleras.

Arsenal har blivit bättre – men Bayern också

Det går verkligen inte att kritisera Arsène Wenger för en andraplats när sällskapet är Borussia Dortmund och Napoli. Det går likafullt att konstatera att Arsenals avancemangschanser nu är mindre än små.

Naturligtvis kommer det att trummas rejält om den där 2-0-segern på Allianz Arena i våras, men även om den hade väldigt stor betydelse för att vända Premier League-säsongen för Arsenal vägde den väldigt lätt i ett europeiskt sammanhang.

Den enda anledningen till att dubbelmötet fick en livspust under de sista stopptidsminuterna var Bayern Münchens slapphet i arkebuseringsprocessen. Spelmässigt var de överlägsna under sisådär 175 av de 180 ordinarie spelminuterna.

Arsenal har blivit bättre sedan dess, absolut, men det har Bayern München också.

Om de blir första klubb att försvara sin Champions League-buckla vet jag inte. Däremot känner jag mig förvissad om att de inte är den sortens lag som faller ner i försåtliga åttondelsfällor.

Mötet mellan Manchester City och Barcelona känns mer ovisst, mer laddat.

Manchester City har byggt stora delar av sin framtidsvision efter katalansk modell – och katalanska dissidenter i exil.

Deras vd heter Ferran Soriano. Deras sportchef heter Txiki Begiristain.

Tidig utvärdering för katalanska dissidenter

Först var de med och byggde upp det moderna FC Barcelona. Sedan blev de osams med klubbpresidenten Sandro Rosell, och därefter fick de istället mandatet att förvandla Manchester City till en global gigant.

Även om arbetet sägs vara långsiktigt – aren't they all? – kommer det här mötet att användas som en tidig utvärdering av deras jobb.

Även nere på planen finns en hel del gemensamma beröringspunkter.

Både lagen kretsar kring sina argentinska målmaskiner, sina spanska bollvrickare och sina sårbara mittbacksbesättningar.

Manchester City har definitivt en chans, men ska de lyckas ta den krävs det nog att spelaren som Barcelona inte ansåg sig behöva tar kommandot över mittfältet.

Om Xavi, Iniesta, Fàbregas och Busquets får virka passningstrianglar ostört är Barcelona alltjämt rätt osårbara. Om Yaya Touré istället kan trycka sitt lag framåt misstänker jag att omgångens överraskning smyger runt här.

Det kostar att bli grupptvåa. Manchester City tenderar dock att vara den sortens klubb som betalar – alldeles oavsett pris.

Erik Niva om åttondelarna – möte för möte

✓ Manchester City-Barcelona

Klubben som dominerade fotbollsvärlden för två år sedan mot klubben som tänker sig att härska över den framöver. Som en följd av massakern i fjolårssäsongens semifinal har FC Barcelona numera frågor att besvara. Hinner Messi och Xavi tillbaka i fullslag? Tänker de staga upp mittförsvaret? Tar Neymar upp dem på en ny nivå? Två av tre ”ja” skulle nog räcka för att ta dem vidare. Allt därunder gör dem sårbara för turneringens allra farligaste utmanare.

Man City 40%-Barcelona 60%

✓ Olympiakos-Manchester United

Ett tag tycktes den där 5-0-segern nere i Leverkusen nästan förvandlas till en irrelevans, men här fick David Moyes postumt betalt för den. Olympiakos är inget dåligt lag – de har sin hemmastyrka och sin mål-Mitroglou – men även i nuvarande form hade jag faktiskt hållit Manchester United som favoriter. I februari och mars kommer de med all säkerhet att vara bättre än de är idag.

Olympiakos 20%-Man United 80%

✓ Milan-Atlético Madrid

Ibland är inte fotbollsvärlden konstant. Ibland förändras faktiskt dess hierarkier. Under vart och ett av de senaste 20 åren hade AC Milan gått in i det här mötet som mer eller mindre klara favoriter. Det 21:a gör de inte längre det. Diego Simeone har förvandlat Atlético Madrid till en stabil och pålitlig vinnarmaskin – och för med sig en påminnelse om att ekonomiska bekymmer utanför planen inte nödvändigtvis behöver vara synonymt med en nedmontering på den.

Milan 30%-Atlético Madrid 70%

✓ Bayer Leverkusen-PSG

Vilket är det riktiga Bayer Leverkusen? Det kaxiga lag som besegrar Borussia Dortmund på bortaplan och framstår som kilen i det tyska maktblocket? Eller det räddhågsna gäng som släpper in sju mål mot Barcelona och fem mot Man United? Kommer Leverkusen upp i sin maxnivå kommer de inte vara oändligt långt ifrån PSG – men uppriktigt sagt når de knappast hela vägen upp ens då. PSG närmar sig alltmer punkten där deras lagbygge kan beskrivas som färdigt.

Leverkusen 25%-PSG 75%

✓ Galatasaray-Chelsea

Dubbelmötets bästa centerforward är 35 år gammal och spelar för Galatasaray. Han heter Didier Drogba, men kallas alltjämt för ”Kung Didier” av José Mourinho. Där har turkarna en högst konkret fördel, men därutöver är de svårare att hitta. Båda de här lagen håller fortfarande på att ta form under ny eller nygammal ledning. Ska Galatasaray rubba Chelsea över två matcher krävs nog att Roberto Mancini gör ett klart mer effektivt jobb än José Mourinho under de kommande två månaderna. Känns ganska avlägset, trots allt.

Galatasaray 35%-Chelsea 65%

✓ Schalke 04-Real Madrid

Åttondelsfinalernas största favorit. Schalke 04 lyckades till sist krångla sig förbi Basel och Steaua Bukarest, och det var en bra prestation efter deras slagstyrka och förutsättningar. Men mot Real Madrid? Mot Cristiano Ronaldo och Gareth Bale? Nä. De har inte spelare, de har inte tränare, de har inte lagspel för det. Kanske kan Schalke 04 få oavgjort på hemmaplan. Roligare blir det inte för dem.

Schalke 04 5%-Real Madrid 95%

✓ Zenit-Borussia Dortmund

Ge mig ett vinteruppehåll så ska jag ge er betydligt mer precisa procentsiffror därefter. Om Borussia Dortmund läker ihop och vilar ikapp så klarar de det här. Om de får tillbaka en någorlunda skadefri trupp så är de långt mycket mer kompletta än Zenit. Men om det fortsätter att jävlas och om Zenit gör ytterligare en sprattling på transfermarknaden under januarifönstret... Möjligen, möjligen.

Zenit 25%-Borussia Dortmund 75%

✓ Arsenal-Bayern München

Det är ju inte det att Arsenal är dåliga. De har tagit sig upp på samma nivå som de flesta andra av turneringens pretendenter, de hade haft all rätt att tänka semifinal ifall lottningen hade varit med dem. Men nu var den ju inte det – nu ställdes de mot ett Bayern München som ägnat 2013 åt att spela den förmodligen bästa fotbollen som fotbollsvärlden överhuvudtaget skådat. Och de är ju inte bara överjävligt bra – de är dessutom både kompletta och flexibla. Det är svårt att identifiera en enskild skada som verkligen skulle störa dem. Det går inte att föreställa sig en matchplan som de inte skulle kunna svara upp mot. Över till dig, Arsène.

Arsenal 20%-Bayern München 80%