Hon behandlas som en junior

avKristoffer Bergström

SPORTBLADET

Bergström: Rimligt att Kalla vilar – men förbundet agerar stingsligt

Charlotte Kalla är sliten och avstår tävlingarna i Lahtis.

Det är bra. Det är viktigare att samla energi till vinterns avslutning.

Nu är det bara att hoppas att vi slipper fler händelser som den förra helgen.

Charlotte Kalla åker inte på för-VM. I stället för resa till Finland, hotellrum, presskonferens, sprint, skiathlon och hemfärd får hon ett lugnt veckoslut med träning och rekreation inför säsongsavslutningen i Kanada.

Beslutet verkar rimligt. Kalla rår inte på de tre norskorna i toppen av världscupen och inget tydde under den gångna tävlingshelgen på stigande form.

28-åringen har all rätt i världen att vara ledsen över hur vintern har blivit. Ingen kan klandra henne för att hon är besviken. Hon behöver inte hålla masken och le för kamerorna.

Det känns konstigt att skriva sådana självklarheter, men de senaste dagarna har kort blandats ihop och två läger uppstått.

Å ena sidan de som är för Charlotte Kalla. De som vill henne gott.

Å andra sidan motståndarna. De som vill skada – parasiterna, hyenorna, gamarna. Hit räknas med få undantag den svenska sportjournalistkåren, som inte respekterar att hon är förkrossad utan gottar sig åt sorgen.

Passerade utan kommentarer

Bakgrunden kan ni nog nu.

I lördags sa Mattias Persson att Kalla ”mår väl kanske inte så bra i själen med tanke på hur resultaten har varit under säsongen”. Damtränaren önskade mer inflytande över Kallas träning med Magnus Ingesson.

Dagen efter strök Kalla sin medverkan i SVT:s införintervju. Hon kom sjua på paradsträckan tio kilometer fritt och passerade sedan radio och skrivande press utan att ge någon kommentar, vilket förbundskapten Rikard Grip motiverade med att medias repetitiva frågor tvingat in Charlotte i ett ekorrhjul. Varför så negativa? Fyra i världscupen är ju bra!

Tränaren fick inte säga ”själ”. Reportrar hade haft fel tonläge och fick därför inte ställa fler frågor. Lägg till presschefens omdöme om en sketch på Idrottsgalan som han tyckte var ”smaklöst usel” mot ”den Charlotte jag känner som vill alla väl och alltid gör sitt bästa”.

Agerandet är stingsligt. Charlotte Kalla behandlas inte som Sveriges näst största idrottare med tio års erfarenhet av offentligheten, utan som en junior i behov av beskydd. Förbundet ska inte överlåta till en aktiv att känna efter huruvida hon vill svara på frågor, det ska ingå i jobbet.

Varför redde inte Kalla själv ut huruvida resultaten har påverkat henne psykiskt, vilket är relevant med tanke på hennes fortsatta tävlande i vinter? Ska landslaget ha mer inflytande över hennes träning? Om en miljon tittare och lika många läsare sitter varje vecka och undrar över varför Norge dragit ifrån, ska inte en reporter göra vad den kan för att ta reda på det?

Om hon just vid målgång var för känslosam hade det gått bra att vänta en kvart, en timme, fem timmar, men nej, inga kommentarer gavs alls.

Så här är det. Sportjournalistik kan vara dålig eller bra. Den kan ha faktafel eller vara irrelevant. Men den vill ingenting förutom att rapportera neutralt och sanningsenligt. Den kan inte agera principiellt annorlunda vid segrar eller förluster, då är det inte journalistik utan marknadsföring.

För tankeexperimentets skull: byt ut Kalla mot Erik Hamrén, mot Stefan Löfvén eller mot en företagsledare. Ska journalisterna backa vid missat kval, dåliga opinionssiffror eller varsel? Ska de sluta ställa frågor när den granskade slutar vara glad?

Redaktionerna skickar inte privatpersoner till Faluns mixade zon för att kompisprata med privatpersonen Charlotte. Där står yrkespersoner som vill göra vad som ingår i förhållningsreglerna med skidförbundet, vilket bland annat är att intervjua yrkespersonen Kalla om dennes professionella insats. Reportern är inte snäll vid segrar eller elak vid fiaskon.

Förbundet behöver uppmärksamheten

Det står längdsporten fritt att porta alla journalister. De kan sluta dela ut ackrediteringar, stänga in arrangemangen, få bort dem från tidningar och tv. De kan lista resultaten på hemsidan och självständigt filma loppen för webben.

Naturligtvis kommer det inte att hända. På samma sätt som redaktionerna drar in pengar på skidartiklar tjänar skidförbundet på att få uppmärksamhet och sponsorer. De vill att Vinterstudion ska sända, att fotografer ska plåta, att tidningar ska använda största rubrikstilen och bidra till att göra folkrörelse av en globalt sett marginell idrott.

Men då måste de också acceptera att journalistiken inte kommer låta sig bli recenserad och styrd.