Aftonbladet fällt av Pressens Opinionsnämnd

SPORTBLADET

Pressens Opinionsnämnd har i ett beslut den 4 maj 2010 klandrat Aftonbladet för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

Publiceringen

Den 1 december 2008 publicerade Aftonbladet en krönika av sin sportkrönikör som handlade om de svenska idrottsstjärnornas, särskilt fotbollsspelarnas agenter. Artikeln var rubricerad Klubbledarna är lika stora skurkar och försedd med en underrubrik inom citationstecken: Agentbranschen smutsigare än du anar.

Antalet licensierade agenter hade ökat dramatiskt under de senaste två åren konstaterade skribenten och fortsatte: Från 15-20 under 2000-talet räknar jag till 30 stycken i dag. 28 är licensierade av Svenska Fotbollsförbundet, plus advokaten Martin Klette (som har som affärsidé att utnyttja den gråzon som finns). Längre fram i krönikan stod bl.a. att Klette har prickats av Advokatsamfundet två gånger vilket fick Fotbollsspelarnas fackförening SFS att utfärda en varning för att teckna avtal med honom och att Klette var branschens kanske mest skrupelfria och sämst ansedda aktör. En mellanrubrik löd: Klette sämst ansedd.

Anmälan

Publiceringen anmäldes till Allmänhetens Pressombudsman (PO) av Martin Klette. Han undrade vilken gråzon Aftonbladets krönikör menade att han arbetade i. Det stod oerhört klart vilka regler som gällde för hans verksamhet, nämligen svensk lag och Advokatsamfundets regler om god advokatsed. Anmälaren framhöll att det inte finns något dokumenterat underlag för att han skulle vara den sämst ansedde bland de trettio agenter och rådgivare som finns i Sverige.

Klette vidgick att han hade varnats två gånger av Advokatsamfundet och beklagade detta men underströk att varningarna berodde på att han i ett fall inte hade kunnat redovisa sina debiteringar till klienterna därför att han blivit bestulen på sin dator. I ett annat fall hade Advokatsamfundet missförstått underlaget för hans debiteringar. Anmälaren uppgav att de vanliga fotbollsagenterna tog betalt i procent på klienternas inkomst.

Klette vände sig emot att han inte hade fått kommentera krönikörens påståenden. Krönikörens nedsättande omdömen om anmälaren hade påverkat hans rykte och hans möjligheter att behålla gamla samt rekrytera nya klienter. Aftonbladets artikel hade vållat honom stor skada.

Tidningens yttrande

Krönikan handlade inte om anmälaren utan om agentbranschen i stort. I en bisats och i en mening nämndes anmälaren som representerar flera svenska fotbollsspelare. Klettes PO-anmälan var ett utmärkt exempel på den nämnda gråzonen. Han skrev att vissa anser att han tillvaratagit sina klienters intressen för bra. Trots det hade Klette fått två varningar av Advokatsamfundet i samband med att han hade debiterat sina idrottande klienter. Där var gråzonen; skillnaden mellan att vara licensierad agent och advokat.

Krönikören hade redogjort för Advokatsamfundets prickningar samt för att fotbollsspelarnas fackförbund, SFS, hade utfärdat en varning för att teckna avtal med Klette. Det var mot den bakgrunden han i en bisats hade formulerat sig i termer av att anmälaren var branschens kanske mest skrupelfria och sämst ansedda aktör.

Klette hade aldrig kontaktat vare sig krönikören eller Aftonbladet med begäran om ett genmäle till krönikan. Martin Klette var en offentlig person och en av huvudprofilerna i en bransch som ofta var ifrågasatt och omdiskuterad. Att Aftonbladets fotbollsexpert mot denna bakgrund hade kritiserat anmälaren var, enligt tidningens ställföreträdande ansvarige utgivare, inget som kunde föranleda pressetiskt klander.

Anmälarens kommentar

Klette framhöll att Aftonbladets påstående att SFS skulle ha utfärdat en varning till sina spelare att teckna avtal med honom inte var korrekt. Spelarföreningen hade inte varnat uttryckligen för anmälaren utan endast klargjort att man skulle upplysa sina medlemmar om skillnaden mellan att teckna avtal med licensierade agenter och med advokater. Klette klargjorde att Advokatsamfundets disciplinnämnd i två samtidigt meddelade beslut från juni 2006 hade givit honom två varningar i anledning av att han i avtal med två klienter hade överenskommit att hans arvode skulle beräknas som en andel av klienternas inkomster. Han hade därefter ändrat debiteringsprinciper.

PO:s bedömning

Handeln med fotbollsspelare, dessas kontrakt och agenternas verksamhet är av stort allmänintresse och ska självfallet granskas kritiskt av medierna. Klette är en stor aktör på sportmarknaden. Han är en offentlig person som får tåla att hans verksamhet följs närgånget och kommenteras till och med i fräna ordalag i sportjournalisternas personliga krönikor.

Det finns ingenting att invända emot att Aftonbladet har skrivit om varningarna Klette erhållit från Advokatsamfundets disciplinnämnd och ifall fotbollsspelarnas fackförbund, SFS, hade varnat sina spelare för att ingå avtal med honom hade det naturligtvis varit viktigt att skriva om det också. Klette har emellertid i skriftväxlingen med PO påpekat att Aftonbladets krönikör i den anmälda publiceringen hade förvrängt vad spelarföreningen, via sin ordförande, hade uttalat ett år tidigare. Någon varning hade det aldrig varit tal om och man hade inte haft några särskilda synpunkter på just Klette. Aftonbladet har inte invänt mot Klettes påpekanden i denna del.

Klette har i sitt andra yttrande till PO redogjort för vad varningarna från Advokatsamfundets disciplinnämnd gick ut på. De var två år gamla vid tidpunkten för den anmälda publiceringen och hade gällt grunden för Klettes debitering av sina klienter. Sedan dess hade han ändrat sitt sätt att debitera. Aftonbladet har inte invänt mot denna redogörelse heller.

Aftonbladets krönikör använde hårda ord om Martin Klette. Beskyller man någon för att ha skapat sig en affärsidé som går ut på att arbeta i en gråzon hävdar man att personen beter sig oetiskt. Skrupelfrihet är en ännu starkare beskyllning i samma riktning och att tala om någon som den kanske sämst ansedde inom sitt yrkesområde syftar tveklöst till att misskreditera denne så att klienter och andra ska vända sig ifrån vederbörande.

I personliga krönikor och åsiktsartiklar är det pressetiskt högt i tak och hårda värdeomdömen om antagonister i en debatt tolereras i den fria polemikens namn. Likväl måste nedsättande påståenden om andra människors vandel bygga på ett minimum av saklighet även i personliga krönikor, särskilt om värdeomdömena framställs som faktiska konstateranden och inte som stilgrepp i en polemik. År 2008 fanns, såvitt jag kan bedöma, inget underlag för att hävda att Klette opererade i en gråzon då han tog betalt. Detta påstående kunde A emellertid ha korrigerat genom att begära genmäle.

De för Klette förödande värdeomdömena skrupelfri och kanske sämst ansedd är dock inget man kan genmäla emot. Efter vad som framkommit i ärendet hade krönikören ingen saklig grund för dessa omdömen om anmälaren.

Aftonbladet har genom att publicera den anmälda krönikan åsamkat Martin Klette en oförsvarlig publicitetsskada och bör därför klandras. Ärendet överlämnas till Pressens Opinionsnämnd.

Pressens Opinionsnämnds beslut

Nämnden instämde i PO:s bedömning och fann att tidningen skulle klandras för att ha åsidosatt god publicistisk sed.

Beslutet i dess helhet finns tillgängligt på PO:s och Pressens Opinionsnämnds hemsida.