Holm: Uppgörelsen inte unik

SPORTBLADET

I dag är det vanligt med
externa finansiärer

Vill du bekanta dig med en högaktuell speedwayterm?

Okej, säg efter mig: ”A-SINK”.

Förstår du inte vad det betyder kan du vara en av landets klubbledare

eller rentav anställd vid Skatteverket.

Rune Holta hade ett drömavtal under

sina två sista år i Elit Vetlanda. Så är det. Han och alla andra förare struntar fullständigt i vem som betalar pengarna, om det är klubben, en sponsor, familjen Wallenberg eller den medelålders helsingborgare som vann 214 miljoner på lotto.

Huvudsaken är att lönen kommer, regelbundet och i kontraktsenlig mängd.

Så resonerar förmodligen alla importer inom svensk idrott.

Ja, gå till dig själv. Kan du tänka dig en lönesänkning på 15 000 kronor, förutsatt att din lokala mathandlare varje månad sätter in 25 000 kronor på ditt bankkonto? Det är klart att du kan.

Tror du verkligen att Rune Holta hade fortsatt i Elit Vetlanda om han enbart fått ersättning från klubben, 1 700 kronor per inkörd poäng?

Jag ställde frågan till Stefan Carlsson, ekonomichef på Elitfönstergruppens moderbolag Inwido och styrelseledamot i Elit Vetlanda Speedway AB. Det är, om jag förstått saken rätt, han som har förhandlat fram det omtalade reklamkontraktet med Holta.

Vad han svarade?

– Det vet jag inte.

Skatteverket gav ett rakare svar.

– Nej, nej, nej.

En vanlig lösning

Rune Holta hade inte tagit på sig släpskon om inte Elitfönster klivit in med 1 758 948 kronor under 2007 och 2008. Det var en del av drömavtalet, av helhetslösningen, av det enda betydelsefulla.

Uppgörelsen är inte unik. I dag är det vanligt med externa finansiärer, både i form av företag och privatpersoner. De behövs i dessa bistra ekonomiska tider.

Problemet är att Elitfönster kallar utbetalningarna för reklamersättningar, medan Skatteverket anser att en stor del av summan utgör ersättning för idrottslig verksamhet bedriven i Sverige.

Då gäller A-SINK, ”särskild inkomstskatt för utomlands bosatta artister, idrottsmän med flera”. Artistskatt, alltså.

En blind leder en blind

Det är dock, och det ska klargöras, inte bara klubbarnas och sponsorernas fel att sådana här tvister uppstår. Hur ska de känna till innebörden av A-SINK när inte ens Skatteverkets handläggare verkar göra det? Att det inte finns några klara riktlinjer framgår med all tydlighet av beslutet gällande Elitfönster.

Jag kan föreställa mig hur handläggaren Marita Swärd satt på Skatteverkets kontor i Ludvika, körde näven i tombolan och tog fram två lappar med texterna ”vid en skälighetsbedömning” och ”anser Skatteverket”.

Så schablonmässigt motiverar myndigheten varför en viss del av ersättningen utgör reklamexponering utan samband med den idrottsliga verksamheten och därför inte omfattas av artistskatten.

Vad gäller egentligen?

Hade andra procentsatser varit aktuella om sponsorn hetat Hennes & Mauritz

eller Ericsson?

Det är en självklarhet att idrotten ska följa skattelagarna, men det underlättar när vägen är snitslad. När en blind ska leda en blind går oftast båda vilse.

Det är bra att Elitfönster och Lejonens sponsor Axelent, som hade en liknande uppgörelse med Nicki Pedersen, överklagar Skatteverkets beslut till förvaltningsrätten.

Inte bara för speedwayens skull, utan för idrotten som hel-het.

ARTIKELN HANDLAR OM

Motorsport

Speedway