Wennerholm: Lovande start på en resa som bara börjat

Foto: Jimmy Wixtröm
Duplantis var märkbart irriterad efter uttåget i finalen.
SPORTBLADET

LONDON. Armand Duplantis har snabbt blivit min nya favorit i det svenska friidrottslandslaget.

Här fanns inga undanflykter efter att ha rivit ur sig på 5.65 i VM-finalen och blivit nia.

Bara ilska och frustration.

Han borde bli mental coach åt hela det svenska laget.

Det är en skön typ som dragit på sig den svenska landslagströjan.

Stefan Holm stod där i tv4 och försökte trösta lite och påpeka att det ändå inte är så pjåkigt att komma nia i sitt första VM som sjuttonåring.

Speciellt när Holm själv varit tia i sitt första. Som 23-åring.

Men Armand ”Mondo” Duplantis vägrade att lyssna på det örat.

Han var bara arg på sig själv, då han vet att han kan hoppa så mycket högre.

Krångel med ryggen?

Nej, det var inget problem. Inget han ville skylla på.

Han var så arg på sig själv att han inte ens kunde sitta kvar och titta när hans kompisar och gamla idoler gjorde upp om guldet, eftersom han visste att han själv var mäktig att hoppa på samma höjder.

En resa som bara börjat

Jag tycker det är bra att Armand Duplantis sätter högre krav på sig själv än omgivningen gör. Han var ute efter en medalj. Punkt slut. Innerst inne tror jag han ville vinna hela skiten.

Landslagströjan må vara blågul, men inställningen är amerikansk.

Det är var bara starten på en resa som just börjat.

Jag har påpekat det förut.

Han har massor av mästerskap framför sig, ett varje år.

Närmast väntar EM i Berlin nästa år, VM i ett stekhett Qatar 2019 och när det är dags för OS i Tokyo 2020 kommer han fortfarande bara att vara 20 år. Hur bra ska han inte vara då?

De där medaljerna kommer. Garanterat.

En dag kommer även Mondo att vara nöjd.

• • •

Stavhopp är fascinerande.

Jag minns när Ingemar Stenmark bodde i Monaco och alltid parkerade sig i stavhoppskurvan under galorna på Stade Louis II.

Han satt där i timmar och analyserade inhoppning och final.

Han älskade alla tekniska moment i stavhoppet.

Friidrottens mest komplicerade gren och egentligen den enda som verkligen intresserade Stenis.

Rena cirkuskonsten

Det är full sprint rakt fram, sedan tvärstopp och avancerad akrobatik innan ett höjdhopp över ett tvåvåningshus. Med skorsten för de som hoppar allra högst. Det är rena cirkuskonsten.

Här talar vi tekniska moment som till och med imponerade på ett av de största tekniska genier vi haft i svensk idrott.

Ingemar ”86 världscupsegrar” Stenmark.

Jag tror han och Mondo skulle prata stavhopp i timmar om de träffades.
• • •
Apropå stav.

Jag blir så trött på Michaela Meijers tränare Gustaf Hultgrens eviga undanflykter för att hon nollade på 4.35 och missade finalen. Nu får han ge sig.

Det var tydligen mattans fel, som låg för nära stavhoppsgropen i den grupp A Michaela hoppade i och gjorde det i princip omöjligt att ta sig vidare. Det är många som köpt den konspirationsteorin.

Det må stämma med mattans placering, på någon centimeter när. Men då får man säga till.

Men det låter som alla rev ur sig på 4,35.

Sanningen är att det var tio tjejer i Michaelas grupp som klarade den höjden och de flesta verkade inte ha några problem med mattans placering. Och fem hoppade vidare på ännu högre höjder och tog sig vidare till final.

Jag ska väl påpeka att Michaela själv inte hade några undanflykter.

Det hedrar henne.

• • •

Som om inte detta VM hade tillräcklig uppförsbacke, så blev det nya känslostormar när Botswanas Isaac Makwala stoppades av vakter utanför arenan och kördes hem till hotellet.

Blåst först på 200 meter i måndags och nu lurad även på VM-finalen på 400. Han var en av favoriterna på båda sträckorna.

Han tvingades till 48 timmars karantän efter att ha spytt på uppvärmningsarenan på måndagskvällen i det som håller på att bli ett VM i kräksjuka.

Jag undrar vad arrangörena gjort om Usain Bolt spytt dagen innan sin final på 100 meter. Eller om sydafrikanska stjärna Wayde van Niekerk gjort det.

Stoppat dem?

Knappast.

• • •

Storfavoriten Elaine Thompson spydde också precis innan damernas final på 100 meter i söndags. Hon fick springa ändå. Men det förklarar kanske varför hon bara blev femma.