Wennerholm: Han var det roligaste som hände på SM

Foto: PETTER ARVIDSON / BILDBYR ÅN
SPORTBLADET

HELSINGBORG. Vem skulle bli SM-kung i Helsingborg om inte Henrik Larsson?

Stadens kanske största namn återuppstod i en sjuttonåring från Karlstad.

Han var det roligaste som hände här på SM i friidrott.

Svensk friidrott behöver framtidstro efter två misslyckade globala mästerskap som varit fiaskobetonade.

Daniel Ståhls världsklassresultat och VM-silver i diskus är undantaget som bekräftar regeln.

Friidrotten gjorde sitt sämsta OS någonsin i Rio 2016 och i VM i London fanns inte mycket att hoppa jämfota över.

De flesta underprestererade när det gällde som mest.

Henrik Larsson fyllde det vakuum som uppstått efter dåliga resultat och tunga skador.

Men jag ska inte lägga alltför stor press på honom.

Svensk Usain Bolt?

Att jag kallade honom en svensk Usain Bolt efter 100-metersrekorden väckte en viss diskussion, men det är en jämförelse Henrik gjort själv tidigare då han menade att han vinner de flesta av sina lopp på slutet.

Det finns ingen ny Usain Bolt. Friidrottare av hans kaliber kommer fram först vart hundrade år. Eller i Bolts unika fall skulle jag nästan säga vart tusende.

Men det är alltid kul med nya ansikten i svensk friidrott. De som ger framtidshopp.

De gamla gjorde mer det förväntade här på SM och utan att glänsa.

Khaddi Sagnia vann damernas längd med ett segerhopp på 6.47, Sofie Skoog vann damer höjd före Erika Kinsey på 1.87 respektive 1.85.

Och Michel Tornéus fick inte ens chansen att hoppa långt då han tog sitt elfte SM-guld i längd på samma plats där han tog det första 2005.

Arrangörerna vägrade att vända på längdhoppet och herrarna tvingades forcera en kraftig motvind, som förstörde alla chanser till några åttametershopp.

Tornéus 7.65 hade varit betydligt längre om inte vissa friidrottsledare varit så stockkonservativa som bara de kan vara.

Ekelund-jämförelsen

Jag var inne på Irene Ekelund tidigare i jämförelsen med Henrik Larsson.

Irene som sprang 100 meter på 11.35 och 200 meter på 22.92.

Som 16-åring.

Hon var en världsstjärna i sin åldersgrupp och skrev ett rekordkontrakt, med svenska mått mätt, med skojätten Nike.

Hennes tider från 2013 hade räckt till helt överlägsna segrar här på SM.

Men den nu tjugoåriga Irene stod inte ens på startlinjen här i Helsingborg.

Hon la ner säsongen rekordtidigt, då hon kände att formen var alldeles för dålig för att kunna konkurrera ens på nationell nivå.

Kommer hon någonsin tillbaka till den nivå hon var på som 16-åring?

Jag tvivlar.

Bengtssons säsong över efter skada

Skadeeländet fortsatte också här på SM, då Angelica Bengtssons säsong tog slut redan på inhoppningen i damernas stav.

Hon är numera bara en på en lång svensk skadelista, där Lovisa Lindhs stressfraktur är den allvarligaste. Den som stoppade henne från att vara med i VM i London.

Det är väl dags för det medicinska teamet att kalla till krismöte, medan det finns några friidrottare kvar att skicka till de framtida mästerskapen.

o o o

Annars var det skrämmande små startfält i vissa grenar.
Mixedstafetten 4x100 lockade bara två deltagande lag och grenen ströks helt för att det inte skulle bli alltför pinsamt.

Det är väl dags att stryka den helt till nästa års SM i Eskilstuna.

Damer 3 000 hinder lockade bara sex deltagare. Hälften tog medalj.

Och herrarnas hinderlopp var inte mycket bättre med bara åtta anmälda.

Och den gamla svenska paradgrenen 400 häck hade bara nio anmälda på damsidan, varav sju kom till start.

Det är på gränsen till pinsamt.

ARTIKELN HANDLAR OM