Tack Norge för gulden

SPORTBLADET

Bråten och hans vänner har lyft Sverige: ”Skönt efter det som hänt”

Foto: Jerker Ivarsson

PRAGELATO

En av världens bästa skidåkare genom tiderna, en magisk fysioterapeft, en supervallare och en ovanligt envis tränare har lyft svensk längdskidåkning i vinter.

Tack Norge!

– Det kanske är för mycket att kalla det hämnd, men visst känns det lite skönt efter allt som hänt, säger Inge Bråten till Sportbladet.

Guldläsning Sportbladet levererade Aftonbladets extraupplaga till förbundskapten Inge Bråten och svenska skidlandslaget i går kväll så att de kunde gå och lägga sig och läsa om den otroliga bragddagen.

Historien kan ni säkert.

När Inge Bråten avgick som norsk förbundskapten 1994 – efter sammanlagt 15 OS- och VM-guld – tilldelades han norska skidförbundets prestigefyllda hedersmedalj året efter.

– Ja, det där är också en historia, säger Inge Bråten i dag.

För två år sedan skickade han nämligen tillbaka medaljen i ett rekommenderat brev till norska skidförbundet sedan dåvarande landslagschefen Krister Sörgård i en tidningsintervju – i norska Dagbladet – förklarat honom som förbrukad och totalt oduglig som tränare.

”Rätt bestämd”

Bråten krävde en ursäkt, men fick ingen och då ilsknade han till.

– Herr Bråten är rätt bestämd och därför blev det som det blev, säger han med ett leende.

Nu är medaljen åter tillbaka i hans ägo. Under höstens världscupspremiär i norska Beitostölen talade Inge Bråten och Krister Sörgård ut med varandra.

– Vi har försökt lägga det där bakom oss. I dag har jag fått rätt många gratulationer till och med från norskt håll och det känns väldigt bra, säger Inge Bråten.

När han tog över det svenska landslaget började han med att ta in tre mycket erfarna norrmän: tränaren och nationalidolen Thomas Alsgaard, fysioterapeften Johnny Högseth och vallaren Geir Tufto – oerhört respekterade personer i Norge.

Det har retat det norska skidetablissemanget något oerhört .

– Givetvis känner jag dom här killarna sedan tidigare, men vänskapen har inte varit avgörande. Jag har försökt plocka folk som är väldigt duktiga, säger Bråten.

– Att det sedan var norrmän var mest tillfälligheter.

”Gulden ger arbetsro”

Inge Bråten säger det inte rakt ut, men mellan raderna kan man läsa att han älskar att äntligen ha fått knäppa det norska skidförbundet på näsan.

Det är ingen hemlighet att han velat ha det norska förbundskaptensjobbet även efter 1994, men inte fått det.

I stället blev det Sverige – och två nya OS-guld i samlingen.

– Jag har ju varit kaxig och sagt sex medaljer i OS. När man sätter upp ett sådant mål blir fallhöjden också mycket, mycket större, så klart. Det här ger ju mig lite arbetsro, säger Inge Bråten.

I går fick Inge Bråten höra den svenska nationalsången två gånger och mellan herr- och damloppet sprang han runt och letade efter texten till den.

Han hittade ingen.

– Men jag klarade mig hyfsat ändå. Det där med ”jag vill leva, jag vill dö i norden” hängde jag med på bra. Det passar mig som har hjärtat både i Sverige och Norge, säger Inge Bråten.

Patrik Thornéus