De här männen är inte värda annat än samhällets totala förakt

Foto: Thomas Johansson
Efter derbyförlusten mot Häcken sprejades Öis-gården ner.

Det finns inga fegare fegisar än de som vill sprida skräck utan att våga stå upp för sina åsikter och ta en diskussion ansikte mot ansikte.

När huvförsedda unga män terroriserar Öis-tränaren Janne Carlssons dotter blir de inte värda annat än samhällets totala förakt.

De kallar sig säkert supportrar men uppenbarligen skiter de i konsekvenserna för det fotbollslag de ljuger om att de agerar av kärlek till. Förvirrade egon som får kickar av sin egen grumliga tro om att de kan påverka och göra dåliga resultat bra genom att demonstrera hotfullhetens makt.

Samhället får aldrig tillåta sig att besegras av sådana negativa krafter, men hotbrott är svåra att lösa. Enda chansen för polisen är tips, men det skulle väl vara märkligt om man inom ”Öis-familjen” inte ganska snabbt via ryktessvängen identifierar vilka det förmodligen handlar om. Fler är ju inte Örgrytes supportrar numera än att man bör ha ganska bra koll på varandra.

Huvor och hot – så fegt

Så egentligen bör hoppet om att åtminstone få ett antal misstänkta vara ganska gott.

Därifrån till att lösa fallet eller att komma till bukt med grundproblemet är ett betydligt längre steg.

Att Örgryte ligger i botten av allsvenskan kan inte vara någon särskilt stor överraskning för någon. Speciellt inte som båda stjärnanfallarna Alvaro Santos och Marcus Allbäck tidigt blev skadade. Varför då dessa våldsamma reaktioner med skadegörelse och hot? Enligt uppgift har fyra av klubbens ledare blivit hotade redan innan attacken mot Janne Carlssons hem.

Att hota och slåss i fotbollens namn har i årtionden varit en förevändning för att legitimera det våldsbehov många känner att de måste få utlopp för på något sätt samtidigt som de är för fega att gå upp i en boxningsring och möta en motståndare man mot man.

När maskerade män går till attack mot Carlssons hus när man vet att han inte kan vara hemma gör man det för att bryta ned psykiskt de man bestämt vara deras fiender. I sina sjuka hjärnor skulle dessa män se en vinst i att tränaren, ordföranden, sportchefen och den verksamhetsansvarige hoppar av sina uppdrag.

Självklart ett olaga hot

Inte för att man egentligen tror att det kommer att gå bättre för klubben Örgryte, utan för att man i så fall vinner en seger för sin egen självpåtagna makt. Från att inte vara någon blir man en som möts med respekt av sina närmaste kompisar och själsfränder.

Bekräftelsen är viktigare än allt annat och Örgrytes kris är en förevändning, ett redskap, en metod för att bygga upp sitt eget namn.

Ett samhälle måste styras av konsekventa lagar och förordningar, annars blir det kaos, men ibland känns inte konsekvenserna av vissa brott rätt.

”Det kanske kan rubriceras som olaga hot”, säger polisen om attacken mot Carlssons hus.

Självklart är det ett olaga hot i min, din och de flesta andras sinnevärld men svensk lag är skriven för att det inte ska ges utrymme för dömande utifrån subjektiva känslor. Därför måste polis, åklagare och rätt resonera strikt känslokallt.

Stort samhällsproblem

Men det finns en annan aspekt på problemet också som brittiske premiärministern Margaret Thatcher slog fast. Att huliganbrott riskerar att bli ett så stort samhällsproblem att man måste ge rättsväsendet möjlighet att hantera dem på ett hårdare vis med snabba rättegångar och direkt effektuerade straff.

Att maskera sig och gå till attack i ett fotbollslags namn är lika vidrigt som att göra det iklädda bruna uniformer med swastika på armbindeln. Det finns ett symbolvärde i att polisen reder upp ett brott som detta hot är.

avStefan Alfelt