”Det var väldigt känslosamt”

Foto: Känslomässigt Annika Sörenstam har spelat sin sista major.
SPORTBLADET

Tvåmetersputten för birdie slank i.

Då brast det för Annika Sörenstam i den sista stora tävlingen.

Tårarna rullade i ögonvrårna när hon mötte hyllningarna.

– Det var väldigt känslosamt och fint, säger hon.

Sörenstams 57:e och sista major slutade inte med en elfte titel, inte ens en topp-tio-placering, men den gav henne något helt annat.

Ett minne att bära med sig.

Som en händelse som liknade en tanke tömde sig regnmolnen just när hon drev ut på sista hålet. En poetiskt lagd åskådare tittade upp mot grådasket över Sunningdale Golf Club och påpekade stillsamt ”Even the Gods must be crying”.

Om golfen har himmelska beskyddare måste de ha varit otröstligt ledsna för det var inte ett hällregn att leka med.

Snyggt och värdigt slut

Sörenstam svingade järnsexan med perfektion och när bollen damp ned två meter från flaggan kom det första vrålet.

Längs banan halkade åskådarna fram för att hinna upp till greenen för att där, så nära de kunde komma, ta sina personliga farväl av spelaren som så länge och så framgångsrikt dominerat sin världsomspännande sport.

Sydkoreanskan Yoo fick ta itu med sina sista puttar innan Sörenstam klev ut ur paraplyets skydd och smekte i bollen.

Birdie på sista.

Snyggare och värdigare än så kunde hon inte tacka för sig.

Sörenstam är inte den som låter känslorna fara i väg med henne, oavsett vilken riktning de vill ta. Men när det var över i British open strax efter tre på söndagseftermiddagen – delad 24:a efter en 68-runda och 282 slag totalt – fick hjärtat bestämma.

Känslan när du gick upp på 18:e?

– Otrolig. Jag tittade upp mot resultattavlan och där hade de skrivit ”Annika, you will be missed” och det var verkligen speciellt. Jag vinkade till killarna, de klappade händerna och när jag kom upp på greenen jublade alla.

Tacksam

– Jag har varit med i 15 år och upplevt väldigt mycket. Plötsligt kommer allt över dig, en märklig men skön känsla och du känner dig tacksam.

Mer känslomässigt än du trodde?

– Det är blandat. När jag är innanför repen är jag så fokuserad. Trycker på knappen...det är ett jobb som ska göras. Men på sista hålet började känslorna bubbla inom mig. Det kändes rätt och fint. Hade jag inte känt något hade det varit underligt.

Först i december är avskedsturnén i mål och redan till veckan får hennes svenska supportrar chansen att säga tack och hej på Frösåker utanför Västerås.

Men i och med British open är det över i de stora sammanhangen.

Vad kommer du att sakna mest?

– Jag älskar tävlandet, jublet, att vara i strålkastarskenet och slå en järnsexa och gör den där putten och vinna mästerskapen. Det var därför jag ägnade all den där tiden på puttningsgreenen och drivingrangen. Det kommer jag att sakna.

– Det kommer att kännas ledsamt när det är över, men jag har många saker framför mig och skriver nya kapitel i livet.

Henrik Skiöld/TT

ARTIKELN HANDLAR OM

Golf