Annika Sörenstam kämpade sig vidare

SPORTBLADET

Dagen skulle handla om att närma sig toppen.

Minimera slagen, hitta den gamla känslan.

I stället väntade en ny kamp därute.

Annika Sörenstam vann den – precis.

Foto: Klarade kvalgränsen Annika Sörenstam får spela vidare i British open.

Torsdagens 72 slag följdes av lika många på fredagen och med 144 totalt låg hon och balanserade vid kvalgränsen i timmar.

Men till slut hamnade världstvåan på rätt sida – och hon slapp uppleva förnedringen att packa ihop grejorna redan efter två dagar.

Annika Sörenstam spelar sin 57:e och sista major och tidigare har det bara hänt att hon missat kvalgränsen – på golfens fikonspråk den så kallade ”cuten” – fyra gånger. I US open 1997 och 1999 samt i British open 1997 och 2002.

Sörenstam har sällan varit så pressad som på fredagen – men när det verkligen gällde visade hon vad hon är gjord av.

Osäker på sista

Annika hade enbart koll på de bästa resultaten, men anade innan hon peggade upp för dagens sista utslag att hon befann sig i riskzonen. Att hamna bland förlorarna. Att tvingas lämna sin sista major i halvtid.

Därför vände hon sig till sin caddie Terry McNamara och frågade:

– Vad behöver jag göra på sista?

– Par eller birdie, sade McNamara.

– Då tittade jag på honom och sade, då gör vi birdie!

Hon fick nöja sig med ett säkert par. Och en osäker väntan. Först några timmar senare stod det klart att 144 slag räckte för vidare spel.

Men kan damgolfens mångåriga gigant verkligen jobba in alla de slag som krävs för att utmana om segern på söndag? Annika Sörenstam har kommit starkt bakifrån förr, men inget i hennes spel de senaste dagarna talar för en snygg avslutning, än mindre för en elfte och sista majortitel.

– Det var som i torsdags. Jag spelade 15 bra hål, men på nytt släppte jag några slag och det kan man inte göra under så här tuffa förhållanden, i såna här tuffa mästerskap. Det kostar dig alldeles för mycket, säger Sörenstam.

”Jag ger aldrig upp”

– Men jag ger aldrig upp, jag pratar med mig själv, ibland säger jag snälla saker, ibland inte så snälla. Jag blir väldigt frustrerad. Det känns som om jag spelar tillräckligt bra, men så slänger jag bort slag.

Har du någonsin upplevt något liknande i din karriär?

– Alla går igenom perioder när det är upp och ned. Det här året, i stort sett sedan jag gick ut med mitt beslut, har jag haft svårt att komma igång. Jag vet inte vad det är. Jag har analyserat det med min caddie i oändlighet de senaste två och en halv månaderna. Av någon anledning har jag svårt att hålla nere scorerna, säger Sörenstam.

Kvalgränsen stannade till slut vid 145 slag.

Till stor glädje för trion Helen Alfredsson (69–76), Karin Sjödin (72–73) och Lotta Wahlin (69–76) som med minsta möjliga marginal hankade sig vidare.

Henrik Skiöld/TT

ARTIKELN HANDLAR OM

Golf