Domarsystrana Bennani: ”Det är bara vi som ska sätta våra gränser”

Sportbladet följer handbollsdomarna Maria och Safia under en matchdag

Av: Matilda Johansson

Publicerad:
Uppdaterad:

GÖTEBORG. Tvillingarna Maria och Safia Bennani är det enda kvinnliga domarparet som dömer herrar på elitnivå i Sverige.

Glåpord som ”Gå och ställ er vid spisen” gör dem bara starkare.

– Det är bara vi som ska sätta våra gränser – vi vill döma herrmästerskapen, säger Safia Bennani.

Sportbladet punktmarkerade de prisbelönta handbollsdomarna under en matchdag.

Perrongen på Stockholm Central är julsmockad med folk och det är svårt att hitta tvillingsystrarna Bennani, 31. Men till slut står de där 15 meter bort och vinkar med händerna över huvudet.

I solskenet utanför tågfönstret singlar det ned några enstaka snöflingor när vi lämnar den kylslagna huvudstaden bakom oss.

Slutdestinationen för färden är Scandinavium i Göteborg, där Maria och Safia ska döma en match i herrarnas elitserie i handboll, Redbergslid–Guif.

Men det här med att de dömer herrar, det vill de inte göra en stor grej av.

– Vi är väldigt noga med att vi är domare som är tjejer, och inte tjejer som är domare. Men vi förstår ju att det är speciellt på grund av att det är så få tjejer som dömer herrar, eller som dömer på en hög nivå över huvudtaget i Sverige, säger Safia Bennani.

Safia och Maria Bennani.
Foto: ANDERS DEROS
Safia och Maria Bennani.

Systrarna är klädda i mörkblå dunjackor och under dem har de vita skjortor. På båda plaggen sitter det emblem med texten ’elitdomare’. De kläderna har de alltid på sig på sina domarresor – och de blir några sådana per år.

– Förra året var vi hemifrån 150 nätter. Så det är tur att vi har arbetsgivare som är förstående, säger Safia som har med sig sin dator för att kunna arbeta på tåget.

När vi slår oss ner i bistrovagnen är systrarna noga med att de sätter sig på ”rätt” sida om varandra.

– Det är viktigt. Vi sover alltid på samma sida och innan match är det extra viktigt att vi sitter på rätt platser i omklädningsrummet, förklarar Maria.

Vad händer annars?

– Vi blir nervösa och jag börjar prata väldigt mycket, säger Safia och skrattar.

”Bara vi som ska sätta våra gränser”

”Bennanis”, som de ibland kallas, har under sina 13 säsonger som domare dömt det mesta i Sverige och de senaste åren har de även etablerat sig internationellt. Förra året dömde de i Dam-EM och i tre säsonger har de dömt damernas Champions League.

Deras prestationer belönades på Idrottsgalan 2019 med det nyinstiftade priset Årets domare.

Foto: Henrik Montgomery/TT

– Vi som personer växte efter den kvällen. Vi blev extremt hedrade och jättestolta över att ens uppmärksammas för vårt domarskap. Det var extra speciellt att det var just vi som fick ta emot det första domarpriset, det var verkligen en ära, säger Safia.

”Gå och ställ er vid spisen”

Steget att börja döma herrar beskriver de som helt avgörande för att de skulle fortsätta.

– Tempot på herrmatcher här hemma kan liknas med tempot på dammatcher internationellt. Så det är något vi måste ha med oss härifrån för att kunna döma internationella matcher, förklarar Maria och Safia fyller i:

– Hade det varit uttalat att vi aldrig skulle få döma herrar så hade vi inte fortsatt. Det är inte nog med utmaning och inte kul att bara döma tjejer. Och det är bara vi som ska sätta våra gränser, det är ingen annan som ska göra det.

De berättar att herrspelarna accepterade dem från dag ett. Men med publiken var det värre.

– När vi började döma herrar var vi väldigt unga, runt 19-20 år, och det var nog vissa som var provocerade av det. Så vi har tyvärr fått höra de flesta klassiska kommentarerna: ”Gå och ställ er vid spisen” och ”tjejer kan inte döma”, säger Maria och fortsätter:

– Det var även någon som skickade brev till handbollsförbundet där personen skrev att ”domarna borde tappa mjölktänderna innan de får ställa sig på en plan”. Men idag upplever vi mestadels positiva tongångar.

1 av 2 | Foto: MICHAEL ERICHSEN / BILDBYRÅN

Började kolla på domslut i stället för finter

”Bennanis” anländer till Scandinavium, två timmar innan matchstart, och funktionären Anders ”Lappen” Renvall välkomnar dem med en kram. Här har de varit förr, det blir ungefär tre till fyra Göteborg-besök per säsong.

Deras första åtagande på arbetsplatsen är ett säkerhetsmöte med kvällens tränare och funktionärer. Maria berättar att dessa möten kan se väldigt olika ut beroende på var i världen man befinner sig.

– Här i Sverige går vi ju i genom vart vi ska ta vägen om det blir utrymning och så där. Men när vi var i Rumänien på Champions League och frågade om säkerheten sade de: ”Det är lugnt, vi har 150 poliser med k-pistar”.

Den som har tankar om hur ett säkerhetsmöte går till i Göteborg blir nog inte överraskad: det råder allmänt go stämning och det skämtas friskt.

En funktionär berättar om hur han gör för att komma in gratis på matcher: ”Jag går in baklänges, de kan ju inte gärna ta betalt när de tror att jag går ut”.

Lagens tränare visar upp matchställen: Redbergslid är vita och vita, och Guif är röda och svarta.

– Okej, då kör vi gult, säger Safia.

Systrarna Bennani började spela handboll i Stockholmsklubben Spårvägen när de var 7 år. Där gick de sedan en föreningsdomarkurs för att kunna hjälpa klubben med knattematcher.

De fastnade ordentligt för domaryrket något år senare när de dömde Sverigecupen, som kan beskrivas som handbollens svar på TV-pucken med regionslag.

– Där fick vi för första gången en inblick i hur det är att vara domare på riktigt. Jag minns att vi fick döma flickfinalen och då kände vi verkligen ”wow”. Efter det började vi titta mer på domslut än på snygga finter när vi kollade på handboll, så då förstod vi att det var dags att enbart döma, säger Maria.

”Ett samspel som så jävla många andra inte har”

Strax innan matchen dyker domardelegaten Jerker Knutsson upp i arenan. Det är han som ska övervaka domarparet Bennanis prestation och ge dem feedback.

Sportbladet frågar Knutsson om vad som är Maria och Safias främsta domarkvalitéer.

– Deras sätt att vara, de har pondus. Spelarna respekterar dem. Och de har ett samspel som så jävla många andra inte har.

Bennanis själva tror att samspelet beror på faktumet att de är systrar.

– Vi känner ju varandra väldigt väl, utan och innan, och vi vet hur vi reagerar och tänker i alla situationer. Så det har såklart hjälpt oss i domarrollen, säger Safia.

Finns det utmaningar i att ni är systrar?

– Ja, till en början var det en utmaning att särskilja ”nu är vi systrar” och ”nu är vi domare”. Men det har vi jobbat extremt mycket med så i dag vet vi var den gränsen går och hur vi ska prata med varandra som kollegor, säger Maria.

”Har koll på skostorlek”

Det börjar närma sig matchstart. Systrarna Bennani, ombytta och redo, sätter sig på rätt sida om varandra, på varsin bänk, i det tre kvadratmeter lilla omklädningsrummet.

Hur bra koll har ni på spelarna inför en match?

Domarparet börjar skratta och Maria svarar:

– Jo, men jag har koll på det mesta. Jag är ju allmänt intresserad så jag vet väl ungefär allas skostorlek. Jag läser på mycket och det är bra för kallprat och så där innan matcher.

Är det någon skillnad på att döma herrar och damer?

– Tempot och fysiken är den stora skillnaden. Det smäller mer i herrmatcher. Och en annan skillnad är snacket. Vi upplever nog att damerna pratar när det behövs, när de behöver veta någonting, medans herrar pratar lite allmänt hela tiden, säger Safia.

”Är det en tjej som dömer matchen?”

Den klassiska idrottsevenemangs-dängan ”Eye of the tiger” skrålar ut över handbollsplanen i Scandinavium. Det enda som skvallrar om att vi befinner oss i en ishall är kylan som drar upp i från golvet.

Sportbladet slår sig ner på läktaren. En man snett bakom frågar sin vän: ”Är det en tjej som är domare?”. Vännen svarar: ”Ja, det är två unga tjejer”. Och sedan verkar det inte vara mer med det.

Bennanis gör tummen upp mot C Mores-kameramänniskor och blåser sedan i gång matchen.

Matchen blir tuff och det smäller rejält. Spelare fälls, knuffas och roteras i luften och börjar blöda.

Domarparet Bennanis står på varsin sida och pratar konstant med varandra i headsets och fattar snabba beslut.

I omklädningsrummet efter matchen är både systrarna och domardelegaten Knutsson nöjda med insatsen. Men delegaten bläddrar i sitt block och hittar ett par situationer som han vill diskutera.

”Är absolut inte klara”

Bland annat ett friläge där en spelare troligtvis blev fälld.

– Han brukar vara ärlig så jag har svårt att tro att han slängde sig, säger Maria.

– Ja, ni var närmast så det är bara ni som kan avgöra det, säger Knutsson och tillägger sedan:

– Ni verkade lite nervösa de första tio.

– Det kanske hade att göra med att någon filmade oss, säger Safia och ler och slänger en blick mot Sportbladets fotograf.

Ännu en domardag för systrarna Bennani är till ända och de lämnar Scandinavium vid 21-tiden.

Innan vi skiljs åt ger Safia en vision om framtiden:

– Vi har gjort mycket men inte hälften av det som vi kan göra. Vi vill fortsätta att döma de stora matcherna: slutspelen här hemma och mästerskapen ute i Europa. Vi är absolut inte klara, vi vill verkligen bli domare på toppnivå.

Publicerad:

LÄS VIDARE

ÄMNEN I ARTIKELN